Diktaren Michael Choraeus var samtida med H.G. Porthan och F.M. Franzén och verkade i kretsen kring akademin i Åbo samt i Stockholm omkring år 1800. Han dog ung efter att ha blivit känd som författare av tillfällesverser, satirer och lyriska dikter, naturbeskrivningar, elegier, sånger och psalmer. Choraeus var också docent i vältalighet vid akademin i Åbo och från 1802 teologie adjunkt vid krigsakademin på Karlberg i Stockholm. Som diktare stod han under Franzéns inflytande, i fråga om både form och motiv.
Michael Choraeus levnadsöden i det svenska rikets olika delar avspeglar en typisk lärdomsväg för en begåvad yngling. Han var född i Vörå, där hans far var kyrkoherdeadjunkt. Den tidigt faderlöse gossen placerades i skola i Västerås, hos sin mors släktingar. Därefter fortsatte studiegången i Uppsala, där han skrevs in som student 1792.
Efter sin magisterexamen 1797 sökte sig Choraeus tillbaka till Finland som informator och vann inom kort rykte för slagfärdig briljans och litterär förmåga. Han fick informatorstjänster i de förnämsta adelsfamiljerna i Finland, först hos landshövding Ernst Gustaf von Willebrand i Åbo 1799 och sedan hos familjen De Geer på Tervik i Pernå. Den Willebrandska familjens natursköna sommarnöjen, Runsala utanför Åbo och Jockis gård i Tammela, inspirerade Choraeus som diktare. Samtidigt riktade han in sig på en akademisk bana i Åbo och utnämndes till docent 1799.
Choraeus deltog med framgång i olika tävlingar hos Svenska Akademien och Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle 1799–1802. Mycket populära blev också hans elegiska stämningsdikter i mindre format, som han mestadels lät trycka i Åbo Tidningar.
Framgången och offentlighetens gensvar fick Choraeus att låta prästviga sig, och han sökte och fick tjänsten som teologie adjunkt vid krigsakademin på Karlberg i Stockholm 1802. Följande år utnämndes han till kunglig hovpredikant och till predikant vid Södermanlands regemente. Den litteräre prästmannen beslöt sig därefter 1805 för att söka en snart ledig teologiprofessur i Åbo. För att meritera sig skrev han en avhandling om de kristliga dygderna. Bland de sökande ställdes han i tredje förslagsrum.
Choraeus löftesrika bana som poet och akademiker avbröts av en tilltagande sjuklighet. Choraeus dog i lungsot den 3 juni 1806. Han begravdes utanför Stockholm på Solna kyrkogård, och på graven reste hans vänner en enkel, ännu bevarad minnessten. Frans Michael Franzén gifte sig med Choraeus änka och åtog sig att utge hans samlade dikter. Utgåvan, kompletterad med en utförlig levnadsbeskrivning, trycktes i Örebro 1815.
Choraeus produktion som diktare rör sig inom två huvudsakliga områden: dels mera omfattande tävlingsskrifter och pedagogisk-moraliska dikter, dels kortare, enkla och känslofyllda stämningsdikter. Han skrev också visor för barn och satirer över det nya borgerskapet. På sin tid var han känd uttryckligen för sin vassa tunga och sina satirer och niddikter. Vissa av Choraeus dikter har också tonsatts, och de på sin tid populära sångerna knöt hans diktning till romantikens tysk-skandinaviska liedtradition.
Minnet av Choraeus som ett kortvarigt poetiskt stjärnskott i den svenska litteraturen i Finland från den tidiga romantikens år har bevarats genom en omfattande utgåva av hans verk från åren 1901–1903. På Runsala utanför Åbo finns fortfarande Choraeus källa som ett minnesmärke över skalden och hans epok, den s.k. Åboromantiken.
Rainer Knapas
Michael Choraeus, född 15.3.1774 i Vörå, död 3.6. 1806 i Stockholm. Föräldrar kyrkoherdeadjunkten Michael Choraeus och Anna Margareta Hammar. Gift 1805 med Sophia Christina Wester.
PRODUKTION. De veritate aesthetica (1799); De vera et genuina notione virtutis Christianae (1805); dikter publicerade i Åbo Tidningar och Stockholms-Posten fr.o.m. 1798; Michaël Choraei samlade skaldestycken. Örebro (1815, andra uppl. 1826).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. C. Burman, Upplysningens tidevarv. Finlands svenska litteraturhistoria I (1999); M. Choraeus, Michaël Choraei samlade skaldestycken. Örebro (1826); Mikael Choraei valda dikter med en lefnadsteckning, utg. E. Lagus (1901); Bref, tal och andra skrifter, utg. E. Lagus (1903); C. Snoilsky, Minne af skalden Michael Choraeus. Svenska Akademiens handlingar ifrån år 1886 9. Stockholm (1895).
BILDKÄLLA. Choraeus, Mikael. Ur Finlands sång (1890).