Johannes Flachsenius gjorde en betydande akademisk karriär vid Åbo akademi mot slutet av 1600-talet; han var i flera repriser rektor för universitetet och dekanus vid filosofiska fakulteten. Som professor i matematik utarbetade han den första i Finland tryckta läroboken i algebra, och som teologie professor var han förkämpe för en ortodox teologi.
I likhet med många av de andra professorsfamiljerna som var verksamma vid akademin i Åbo under 1600-talet härstammade också familjen Flachsenius från rikets svenska sida, eller i hans fall från Västergötland. En av släktens medlemmar, rusthållaren Henrik Henriksson, hade tillsammans med sin hustru Margaretha jacobsdotter flyttat till Vemo socken, där de fick två söner, Jakob och Johannes. Bägge blev sedermera professorer vid Åbo akademi.
Johannes fick sin första undervisning i hemmet, men började snart i trivialskolan i Åbo, där han enligt utsago visade sig vara betydligt mer begåvad än sina skolkamrater. Vid Åbo akademi, där han skrevs in vid 17 års ålder, blev hans studieframgång utomordentlig. Flachsenius försörjde sig som informator under studietiden. Efter åtta års studier försvarade han i maj 1661 sin avhandling i fysik, De sole (Om solen). Preses var Axel Kempe, professor i politik och historia. En månad senare promoverades Flachsenius till filosofie magister.
Från Åbo begav den unge magistern sig till Uppsala för en tids studier. Efter sin återkomst till Åbo försörjde sig Flachsenius igen som informator, tills han utnämndes till lektor vid lyceet i Viborg. När hans äldre bror jacob 1665 utnämndes till professor i logik och metafysik vid Åbo akademi, efterträdde Johannes brodern som adjunkt vid filosofiska fakulteten och blev akademins sekreterare. Efter knappt fyra år, i juli 1669, avancerade Flachsenius till matheseosprofessor (professor i matematik) vid Åbo akademi. Samtidigt blev han inspektor för Satakunda nation. I detta ämbete efterföljde Flachsenius magister Simon Kexlerus, som åtta år tidigare promoverat honom till magister. Sin undervisning byggde Flachsenius troget på sin företrädare Kexlerus föreläsningar.
Under sina nästan 23 år som professor publicerade Flachsenius ett flertal avhandlingar på matematikens område, som i huvudsak behandlade astronomi och tilllämpad matematik. I avhandlingarna angrep han kraftigt den kopernikanska läran: enligt honom var det enbart fråga om att eftersträva nyheter och nedsättande för människans värde, då en del betvivlade jordens ställning som helt orörlig i världens mitt.
Inom astronomin meriterade Flachsenius sig genom att publicera almanackor för Åbo horisont och redogöra för den stora komet som under ett par månaders tid 1680–1681 syntes på himlen i Åbo. Av matematikhistoriskt intresse är hans framställning i algebra, Algebrae compendium, som ingick i hans 1692 utgivna lärobok i gnomonik, mekanik, geodetisk aritmetik och algebra. Trots att läroboken omfattar bara 16 sidor, är det den tidigaste läroboken i algebra i Finland.
I den 38-årige Flachsenius liv inträffade 1674 en stor förändring, då han gifte sig med Magdalena Wallenstierna, änka efter professorn i juridik vid Åbo akademi Olof Wexionius. I äktenskapet hann åtta barn födas innan makan avled efter elva år.
Efter att ha blivit prästvigd 1682 och utnämnd till kyrkoherde i Pikis kunde Flachsenius förvänta sig ett ämbete också vid den teologiska fakulteten. År 1688 utsågs han sålunda till extraordinarie teologiprofessor och till medlem av domkapitlet. Samma år gifte han om sig med den, som det hette, förtjusande och för sina många dygder kända fröken Elisabeth Arensbeck. Hon var 31 år yngre än sin fästman. I detta äktenskap föddes tre söner och fyra döttrar. År 1690 erhöll Flachsenius S:t Marie socken som prebende, vilket hjälpte honom försörja sin stora familj.
I januari 1692 avgick Flachsenius från professuren i matematik och blev tredje professor i teologi. Samma år blev han inspektor för Österbottniska nationen. När man i hela riket 1693 hyllade Karl XI med olika festligheter, fick Åbo akademi tillstånd att anordna en solenn doktorspromotion, varvid Flachsenius vid 57 års ålder promoverades till teologie doktor. År 1694 utsågs han till andre professor i teologi samt 1697 till förste professor i teologi och till domprost i Åbo.
I likhet med företrädaren Enevaldus Svenonius framstod Flachsenius som representant för den strängaste formen av luthersk ortodoxi. De mest betydelsefulla av hans teologiska arbeten var hans 1690 utgivna encyklopediska Sylloge systematum theologicorum, som behandlar de teologiska systemen före och efter syndafloden ända fram till 1600-talet, samt den 1692 utgivna kyrkohistoriska framställningen över den heliga tideräkningen, Chronologia sacra. I den senare nämns olika för kristendomens historia viktiga tilldragelser sedan världens skapelse, dessutom finns förteckningar över påvar, kyrkofäder, Sveriges konungar och riksråd samt bemärkta personer i Åbo. För sina verk utnyttjade Flachsenius utländska förebilder och förhöll sig tämligen okritiskt till sitt material.
Flachsenius fortsatte som förste teologiprofessor i 16 år. Dessutom var han rektor för akademin i fyra repriser och likaså fyra gånger dekanus vid den filosofiska och teologiska fakulteten. Till slut utsågs han till biskop i Viborgs stift, men han avled innan han hunnit tillträda sitt ämbete; så sent som dagen innan sin död hade han hållit dubbel predikan i Maria kyrka.
Reijo Pitkäranta
Johannes Flachsenius, född i april 1636 i Vemo, död 11.6.1708 i Åbo. Föräldrar rusthållaren Henrik Henriksson och Margaretha Jacobsdotter. Gift 1674 med Magdalena Wallenstierna (tidigare Wallenia), 1688 med Elisabeth Arensbeck.
PRODUKTION. Disputatio phycica de sole (1661); Almanach, på thet åhret effter Frelsarens Jesu Christi hugneliga födelse 1671 … (1670); Sylloge systematum theologicorum (1690); Epitome gnomonicae, mechanicae, arithmeticae denariae, & calculi pro loco cometae obtinendo … (1692). Dissertationer se vidare J. Vallinkoski, Turun akatemian väitöskirjat 1642−1828 I (1966); E. Matinolli, Turun tuomio-kapitulin matrikkeli (1976).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. Elfving, Matematiikka Turun yliopistossa 1640−1713 ja algebran tulo Suomeen. Collegium scientiae. Suomen oppihistorian kehityslinjoja keskiajalta Turun akatemian alkuaikoihin (1983); M. Klinge et al., Kungliga akademien i Åbo 1640−1808 (1988); S.J. Salminen, Enevaldus Svenonius 1−2 (1978, 1985); A.A. Stiernman, Aboa Literata (1721) (på finska 1990); Suomen kulttuurihistoria I (1983); J. Tengström, Chronologiska förteckningar och anteckningar öfver Finska universitetets fordna procancellerer samt öfver faculteterna medlemmar och adjunkter (1836); H. Råbergh, Teologins historia vid Åbo universitet. Förra delen 1640−1713. Åbo universitets lärdomshistoria 4 (1893).