Johan Bilmark var en produktiv historieprofessor. Med 232 avhandlingar under sitt presidium var han den flitigaste i detta avseende vid Kungliga akademien i Åbo. För sin samtid och för eftervärlden kom han genom sin splittrade och ofullständiga produktion och sin vetenskapliga metod att hamna i skuggan av professorn i vältalighet, Henrik Gabriel Porthan. Till detta bidrog även hans mycket sparsamma natur. Bilmarks minne kom ändå att leva vidare tack vare hans stora donation till Åbo akademi.
Johan Bilmark föddes i Skara, där hans far var lektor i teologi vid gymnasiet. År 1746 kom han som student till Åbo, i första hand för att studera historia för professor Algot Scarin, också han bördig från Skara. Bilmark blev filosofie kandidat 1751 och magister 1754 (primus). Året därpå utnämndes han till adjunkt vid filosofiska fakulteten och samma år blev han kurator för Sveogotiska nationen.
Bilmark eftersträvade först att bli professor i matematik men efter att ha förlorat kampen om professorsstolen återvände han till historieämnet. År 1759 gav han ut De Holmgardia i sex avhandlingshäften. Arbetet behandlar Rysslands historia från Rurik fram till 1200-talet, och hade påbörjats under Scarins ledning. Vid denna tid stod Bilmark biskop Carl Fredrik Mennander nära, både som ekonomiskt biträde och som informator för biskopens son. År 1761 disputerade Bilmark i praktisk filosofi och två år senare efterträdde han Scarin som professor i historia och moral. Under Bilmarks presidium försvarades 232 avhandlingar pro exercitio och pro gradu, fler än under någon annan. Bilmark ägnade sig alltså mycket åt handledning och undervisning och hjälpte på så vis ett stort antal ynglingar på deras väg till parnassen.
I motsats till Scarin, Henrik Gabriel Porthan och många andra professorer blev Bilmark inte prebendekyrkoherde. En bidragande orsak var utan tvekan att han blivit änkling efter ett endast åtta månader långt, barnlöst äktenskap. Bilmark var troligtvis pietist. Han framträdde också som festtalare och poet.
Som ung hade Bilmark kontakt med den kände Stockholmspublicisten Carl Christoffer Gjörwell, och hade planer på ett eget veckoblad i Åbo. Då Porthan tillsammans med sina vänner sedan grundade Aurorasällskapet och började ge ut dess tidning var Bilmark aktiv inom projektet, även om han spelade en mera undanskymd roll.
Bland de avhandlingar som lades fram under Bilmarks tid som inspektor var de som behandlade moraliska frågor präglade av ett slags journalistisk ton. Redan i början behandlades utsvävande seders skadlighet; det religiösa fritänkandets samhällsvådor; överdådighetens inverkan på religionen och på befolkningsmängden; musikens moraliska användning; olikheter inom naturrätten; temperamentens inverkan på sederna; klimatets betydelse för folkets seder; god smak; fosterlandskärlek och så vidare. Många av avhandlingarna behandlade naturrätt, civilrätt och frågor med anknytning till uppfostran och samhälle. En del tar också spörsmål ur Gamla testamentet till behandling.
Dessa övningar hade ett direkt samband med fostran av de blivande ämbetsmännen och juristerna. Bilmark tog alltså upp gamla traditioner som hört till en adlig uppfostran och tillämpade dem på främst icke adliga studenter. Denna aspekt av Bilmarks undervisning har ringaktats på grund av dess filosofiska eklekticism och vetenskapliga ytlighet. Dess uppfostrande betydelse kan inte förnekas.
Bilmarks historiska produktion behandlade, helt i linje med Scarin, den tidiga hedendomens historia, medeltiden, Rysslands historia samt särskilt Finlands, Åbo stifts, Åbo domkyrkas och akademins historia. Han behandlade även akademins historia i ett enskilt arbete, i sex häften. Dessutom ägnade han sig åt lokalhistoria (Lappland och Åland) och europeisk historia. Många av Bilmarks arbeten förblev halvfärdiga, och han följde inte helt den för Porthan typiska källkritiska och filologisk-kritiska linjen. Bilmark spelade ändå en viktig roll för utbredningen av historieintresset och för spridningen av historisk kunskap. Dessutom tog han upp många aktuella frågor.
Professor Bilmark levde ett synnerligen sparsamt liv. När man två dagar efter hans död öppnade hans testamente visade det sig att han hade testamenterat en betydande förmögenhet till akademin. Denna användes för att grunda en adjunktsbefattning i historia och naturrätt samt för instiftandet av tio stipendier. Akademin arrangerade en minnesfest och lät resa en vacker minnessten vid donatorns grav i Reso. På minnesfesten talade Porthan, vid graven ärkebiskop Jacob Tengström. I sin minnesdikt gav Bilmarks efterträdare Frans Michael Franzén uttryck för de efterlevandes förvåning och skam: den ringaktade och närmast förlöjligade kollegan hade inte med ett ord antytt vilken välgärning han genom sin flit och sparsamhet strävat efter att göra.
Matti Klinge
Johan Bilmark, i källorna även Johannes, född 3.7. 1728 i Skara, död 12.4.1801 i Åbo. Föräldrar lektorn i teologi vid gymnasiet i Skara Johannes Bilmark och Anna Maria Bierchenia. Gift 1776 med Ulrika Helena Hastfer.
PRODUKTION. De Holmgardia (1759–1766); De nummis quibusdam antiquis, in Finlandia haud ita pridem repertis (1769); De justo Fennorum in patriam amore (1769); Historiam Regiae Academiae Aboensis … (1770–1776); Undersökning om lagskipningen uti Finland i de äldre tider … (1772); Analecta quaedam historiae coenobii Nådendahlensis in Finlandia (1775); De collisione inter honestum & utilitatem publicam (1798); De templo cathedrali Aboënsi (1800–1801). Se även angående övriga disputationer J. Vallinkoski, Turun akatemian väitöskirjat 1642−1828 I (1966).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Johan Bilmarks korrespondens, Kungliga biblioteket, Stockholm. S.-E. Elmgren, Johannes Bilmark. Historiallinen arkisto VI (1878); M. Klinge et al., Kungliga akademien i Åbo 1640−1808 (1988); M.G. Schybergson, Historiens studium vid Åbo universitet (1891).