August Ahlqvist var en av 1800-talets stora kulturpersonligheter. Han efterträdde Elias Lönnrot som professor i finska språket och litteraturen, och var verksam som översättare och diktare. Ahlqvist var dessutom en sträng litteraturkritiker, som uppmuntrade vissa författare men fördömde andra, bl.a. Aleksis Kivi. Som rektor för Kejserliga Alexanders-universitetet hade Ahlqvist ett betydande samhälleligt inflytande.
Lyceilektorn i Eino Railos roman Koti virran rannalla (1937, Ett hem vid strömmens strand) anskaffar på eget bevåg en byst av August Ahlqvist till skolans festsal; enligt lektorn hade nämligen Ahlqvist oförtjänt hamnat i glömska. Att Ahlqvist inte ses som en av 1800-talets stormän i Finland är trots allt inte svårt att förstå. Det har sagts att han var verksam på så många områden att han inte nådde några lysande resultat inom ett enda. Och allmänheten kände honom som sträng kritiker av Aleksis Kivi, vilket inte gynnade hans rykte. Ändå gjorde Ahlqvist i många avseenden en banbrytande insats för kulturen och vetenskapen i Finland.
August Ahlqvist föddes i Kuopio 1826 som utomäktenskapligt barn till tjänarinnan Maria Ahlqvist, ofta anlitad som kokfru vid fester. Hans far, den dåvarande fänriken Johan Mauritz Nordenstam, uppnådde sedermera en hög ställning i samhället, och det var allmänt känt att August Ahlqvist var hans son. Nordenstam understödde sin son ekonomiskt. Domaren Karl Stenius, som var far till Augusts halvbröder, blev också som en far för August. Stenius avled innan Ahlqvist blev student, vilket denne djupt beklagade.
August Ahlqvist gick i skola i sin hemstad Kuopio. Johan Vilhelm Snellman var rektor för denna skola från 1843, och blev en förebild och ett stöd för honom. Ahlqvist började bidra med egna finska dikttolkningar i Snellmans svenska tidning Saima. Möjligen var det på uppdrag av Snellman som han, sedan han blivit student, översatte L. S. Platous geografi till finska. Boken fick titeln Geografia eli maan opas (Geografi eller läran om jorden) och blev den första finskspråkiga läroboken i geografi. I den myntades finska ord för jordklot, polcirkel, ekvator, koloni och för vissa geografiska namn. Översättning var något Ahlqvist ägnade sig åt ännu långt senare. Han var den förste som översatte Runeberg till finska: Idyll och epigram, dikterna ”Molnets broder” och ”Döbeln vid Jutas” samt flera psalmer.
Ahlqvist var informator i Kuopio innan han inledde sina studier vid universitetet i Helsingfors. Han började med att studera latin, grekiska och historia. I hans filosofie kandidatexamen 1853 ingick finska språket och litteraturen, som sedermera blev Ahlqvists eget forskningsområde. Under studietiden deltog Ahlqvist aktivt i Savo-karelska avdelningens verksamhet. År 1847 undertecknade han tillsammans med en liten grupp från studentavdelningen ett dokument, där man förband sig att använda finska och undvika svenska. Under studietiden publicerade Ahlqvist en läsebok med titeln Annika taikka suomennoksia ulkomaalaisten kauniista kirjallisuudesta (Annika eller utlänningarnas sköna litteratur i finsk översättning) och var med om att grunda tidningen Suometar, till vars redaktion han en tid hörde.
Åren 1846–1847 företog Ahlqvist forskningsresor och tecknade upp runor i Norra Karelen, Österbotten och Fjärrkarelen. Kännetecknande för hans verksamhet under studieåren var entusiasmen för hembygden och fosterlandet, men han intresserade sig även för andra med finnarna besläktade folk. Efter att 1854 blivit licentiat företog Ahlqvist långa forskningsresor. Han publicerade sin docentavhandling 1859 och utnämndes till docent vid universitetet i Helsingfors. Vid sidan av sina vetenskapliga arbeten publicerade Ahlqvist Muistelmia matkoilta Wenäjällä 1854–1858 (Minnen från resor i Ryssland 1854–1858), den första reseskildringen på finska. Arbetet har bibehållit sitt värde som klassiker bland finska reseskildringar. Ahlqvist företog också 1861–1862 en studieresa till Köpenhamn, Berlin, Prag och Budapest, där han knöt betydelsefulla vetenskapliga kontakter. Sin europeiska rundtur skildrade Ahlqvist i tidskriften Mehiläinen (Biet). Han samlade in både språkligt och etnologiskt material på sina resor, dessutom förvärvade han museiföremål. Strax före sin studieresa gifte sig Ahlqvist med Maria Antoinette Fabritius från Uleåborg. Paret fick fem barn, varav fyra dog tidigt, tre av dem i scharlakansfeberepidemin 1869.
Ahlqvist utnämndes till professor i finska språket och litteraturen 1863. Han efterträdde Elias Lönnrot. Professuren var anmärkningsvärt omfattande och Ahlqvist såg sig tvungen att engagera sig inom dess samtliga områden. Det återstående kvartsseklet av hans liv präglades därför av en ambitiös och mångsidig verksamhet. Vid sidan av den vetenskapliga forskningen var han under denna period aktiv i många föreningar. Han grundade bl.a. Kotikielen seura (Hemspråksföreningen) och publicerade en tidskrift som hette Kieletär. Han skrev litterär kritik, deltog i psalmbokskommitténs arbete samt publicerade egna dikter. Ahlqvist tillhörde också universitetets förvaltning som prorektor, dekanus och rektor 1884–1887.
Som en universitetets festtalare gjorde Ahlqvist ett antal bemärkta insatser: vid Runebergsfesten 1878, vid Alexander II:s 25-årsfest som regent 1880 och vid Lönnrots fest 1884. Han höll också det första finskspråkiga rektorstalet. Enligt Matti Klinge är Ahlqvists finska promotionsdikt från 1869 ett betydande dokument i Finlands kulturhistoria – den står i skarp kontrast till den promotionsdikt Topelius skrev 1844. I sin dikt anknyter Ahlqvist den finskspråkiga kulturen västerut och skiljer den samtidigt från de finsk-ugriska stamfolken i Ryssland. Härvidlag hade Ahlqvist ändrat uppfattning sedan 1840-talet.
Ahlqvists vetenskapliga produktion, som är skriven på finska, svenska och tyska, är rätt omfattande. Speciellt framstående är Versuch einer Mokscha-Mordwinischen Grammatik nebst Texten und Wörterverzeichniss (1861) och Om Ungerska språkets förvandtskap med Finskan (1863). Om tidigare forskning huvudsakligen ägnades släktskapen mellan de finska och ungerska språken, utforskade Ahlqvist sitt ämne lexikalt och grammatiskt med utgångspunkt i tidens jämförande språkforskning. Ahlqvist var som forskare också intresserad av kulturord, vilket kom till uttryck i De vestfinska språkens kulturord (1871). Denna forskning har ansetts epokgörande inom den finska lexikologin.
Ahlqvist hade för avsikt att ägna sig åt forskning sedan han lämnat rektorsämbetet, men avled redan 1889 i lunginflammation. Av hans övriga vetenskapliga produktion kan nämnas dissertationerna Bidrag till Finska språkforskningens historia före Porthan (1854) och Suomalainen runousoppi kielelliseltä kannalta (1863, Finsk verslära ur språklig synvinkel) samt Suomen kielen rakennus, vertailevia kieliopillisia tutkimuksia (1877, Finska språkets uppbyggnad, jämförande grammatikalisk forskning). Den sistnämnda skulle bli hans mest betydande arbete – en syntes av det finska språket – men Ahlqvist hann skriva bara dess första del. Han ägnade sig också åt Lönnrot och Kalevala, och publicerade en översikt av Estlands nyare litteratur (1855). Ahlqvists intresse omfattade också strävanden att föra det estniska och det finska skriftspråket närmare varandra.
Som språkforskare gjorde Ahlqvist i många avseenden ett grundläggande arbete, speciellt vad gäller de ob-ugriska språken. Han kan anses vara en av grundarna av den finsk-ugriska språkforskningen, om man utgår från att Matthias Alexander Castrén framför allt utforskade de ural-altaiska språken och samojedspråken. Ahlqvist var också en av sin tids mest internationella vetenskapsmän, vilket framgår bl.a. av hans medlemskap och hedersmedlemskap i flera utländska vetenskapliga sällskap. En del kritik har å andra sidan riktats mot Ahlqvists forskning, huvudsakligen av E. N. Setälä. I den vetenskapliga brytningstid som Setälä levde i tedde sig Ahlqvists forskning föråldrad. Senare har man dock påvisat att Ahlqvist i många avseenden varit både banbrytande och modern. Setäläs kritik omfattade också Ahlqvists Kalevalaforskning, eftersom han ansåg att Ahlqvist helt ignorerade dess varianter till förmån för den tryckta boken. Setälä ansåg att Ahlqvist inte tog tillräckligt reda på fakta.
Ahlqvists position i den finskspråkiga poesins historia baserar sig på de dikter han skrev under pseudonymen A. Oksanen. År 1860 utkom Säkeniä (Gnistor) och följande diktsamling utkom 1868. Vid sidan av kalevalamåttet använde Ahlqvist antika versmått, såsom elegiskt distikon. Han skrev också sonetter och använde sig av mått han hittat hos Runeberg. Vanliga motiv är fosterlandet och språket, religion, kärlek, m.m. Därtill skrev han fabler och satiriska dikter samt en dryckesvisa i distika. De mest kända av hans enskilda dikter är ”Savolaisen laulu” (Savolaxarens sång), den fosterländska ”Suomen valta” (Finlands välde) och ”Sotamarssi” (Krigsmarsch), som skrevs till minnet av striderna vid Porrassalmi 1789. De flesta av A. Oksanens dikter var de första finska dikterna i sitt slag. Han skrev den första sonetten på finska, den första konstnärliga balladen, den första landskapssången och den första promotionsdikten.
Ett av de huvudsakliga föremålen för Ahlqvists kritik var Aleksis Kivis arbeten, om vilka han skrev en hel serie recensioner. Han skrev två svenskspråkiga och en finskspråkig recension av Sju bröder, recensioner av Kullervo och Margareta, och diktrecensioner. Efter Kivis död skrev Ahlqvist en niddikt om honom. En sådan räcka fördömanden är exceptionellt i litteraturkritikens historia i Finland. Ahlqvists kritik riktade sig mot Kivis språk, mot dess dialektala bakgrund och verklighetsskildring. Som underlag för hans kritik av Kullervo låg Gottschalls syn på tragedin.
August Ahlqvist var synnerligen pliktmedveten och arbetsam. Han var sträng inte bara mot sig själv utan också mot andra. Själv av kantig läggning hade han lätt för att råka i gräl. Som Ahlqvist själv uttryckte saken i en dikt, förefaller det som om det i honom bodde ”yks enkeli, yks perkele” (en ängel, en djävul). Den sistnämnda bidrog i alla fall inte till att stävja Ahlqvists alkoholmissbruk. Den förstnämnda, mildheten, skymtar fram i hans brev.
H. K. Riikonen
Karl August Engelbrekt Ahlqvist, pseudonymer August Oksanen, A. O., född 7.8.1826 i Kuopio, död 20.11.1889 i Helsingfors. Föräldrar generalen, universitetets vicekansler, viceordföranden i senatens ekonomidepartement, friherre Johan Mauritz Nordenstam och tjänarinnan Maria Augustina Ahlqvist. Gift 1861 med Maria Antoinette Fabritius.
PRODUKTION. Finland och finnarne före landets underkufvande af svenskarne (1849); Bidrag till Finska språkforskningens historia (1854); Votisk grammatik jemte språkprof och ordförteckning (1855); Anteckningar i nordtschudiskan (1859); Läran om verbet i Mordwinskan (1859); Muistelmia matkoilta Venäjällä vuosina 1854–1858 (1859); Säkeniä, kokous runoutta A. Oksaselta I–II (1860, 1868); Versuch einer Mokscha-Mordwinischen Grammatik nebst Texten und Wörterverzeichniss. Petersburg (1861); Suomalainen runousoppi kielelliseltä kannalta (1863); De vestfinska språkens kulturord (1871); Uusi suomalainen lukemisto suomalais-ruotsalaisen sanakirjan kanssa I–II (1873); Suomen kielen rakennus (1877); Täydellinen Kalevalan sanasto (1878); Ueber die Sprache der Nord-Ostjaken (1880); Elias Lönnrot. Biografiskt utkast (1884); Unter Wogulen und Ostjaken (1885); Tutkimuksia Kalevalan tekstissä ja tämän tarkastusta (1886); Kalevalan karjalaisuus (1887); Suomalaisia puhekokeita (1889); Wogulisches Wörterverzeichniss (1891); Wogulische Sprachtexte nebst Entwurff einer wogulischen Grammatik aus dem Nachlasse des Verfassers hrsg. von Yrjö Wichmann (1894); Kirjeet 1845–1889 (1982). Se även K. Stenvik, August Ahlqvistin kirjoitukset. Virittäjä II (1886); Finlands författare 1809–1916 (1993).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. O. Ketonen, Kohtalon vaihtoehdot. Aleksis Kivi, August Ahlqvist ja sivistyneistön vähäinen kansalaisrohkeus (1989); M. Klinge et al. Kejserliga Alexanders-universitetet 1808–1917 (1989); M. Klinge, Keisarin Suomi (1997); I. Kohtamäki, Ankara puutarhuri. August Ahlqvist suomen kielen ja kirjallisuuden arvostelijana (1957); M. Korhonen, Finno-Ugrian Studies in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918 11 (1986); K. Laitinen, Kirjojen virrassa. Tutkielmia ja esseitä kirjallisuudesta ja lukemisesta (1999); A. J. Sarlin, August Engelbrekt Ahlqvist. Hänen elämänsä ja toimintansa (1924); A. Simelius, August Ahlqvist runoilijana, arvostelijana, tyyliniekkana I. Runoilijana (1914); Suomen kieli, Suomen mieli. August Ahlqvist vaikuttajana (1993); O. E. Tudeer, Skalden och språkforskaren August Ahlqvist. Nordisk tidskrift (1890); H. Waris & M. Ruutu, Savo-karjalaisen osakunnan historia I–II (1939).
BILDKÄLLA. Ahlqvist, August. Foto: Ateljé Daniel Nyblin, 1886. Helsingfors universitets museum.