Reinhold von Becker redigerade och gav fr.o.m. 1820 ut Turun Wiikko-Sanomat, en tidning som fick en för sin tid stor spridning, och en vidare betydelse genom sitt nya finska skriftspråk. Han lämnade dock redaktionen efter tre år, bitter över den kritik han utsatts för. Den finska grammatik Becker gav ut fick stor betydelse för den moderna finskans normalisering.
Reinhold von Becker bidrog på ett betydande sätt till det finska språkets utveckling. Våren 1819 kritiserade han i den svenskspråkiga tidskriften Mnemosyne en finsk grammatik som prosten i Kexholm, Johan Stråhlman, författat på tyska. Kritiken riktades särskilt mot ortografin i Stråhlmans arbete. Beckers tadel fick i sin tur mothugg från flera håll; Stråhlman hävdade för sin del att von Becker hade kritiserat hans grammatik så strängt för att han själv förberedde utgivning av ett motsvarande arbete. Becker hade de facto varit intresserad av att ge ut en finsk grammatik, och det är möjligt att Stråhlmans grammatik blev gnistan som fick honom att inleda arbetet på den.
Motståndet mot von Becker kom framför allt från anhängarna av en äldre finsk ortografi; de fick vatten på sin kvarn när von Becker började ge ut Turun Wiikko-Sanomat. Under konflikten om ortografin inlämnade von Becker i april 1819 till senaten en anhållan om att få ge ut en finskspråkig tidning. Han hänvisade till behovet att presentera en finsk grammatik och psalmerna i den förnyade psalmboken. Senaten beviljade tillståndet i maj, och tidningen började komma ut i början av 1820. Därförinnan företog von Becker en resa till norra Finland för att samla in folkdiktning. Resultatet blev en tredelad artikel om Väinämöinen. Elias Lönnrot var elev till von Becker, och inspirerades av honom i sitt arbete med Kalevala.
Becker ville med hjälp av sin tidning forma det finska språket. I stället för det västfinska skriftspråk som dittills använts (t.ex. i Bibeln) ville han skapa ett språk som baserade sig på de östfinska dialekterna. Sålunda övergav han helt bokstäverna b, f, g, q, x och z. Till en början hade han också upphört med att använda d och ts, men efter hård kritik återinförde han dem. Företrädarna för den gamla skrivnormen kritiserade hans finska, men det fanns också sympatisörer, såsom den viborgske diktaren Jacob Judén (Jaakko Juteini).
Turun Wiikko-Sanomat skilde sig i två avseenden från Mnemosyne: för det första hade den karaktär av nyhetstidning och för det andra genomsyrades den av en vilja till folkupplysning och undervisning. Becker skrev bl.a. ett stort antal artiklar i frågor som rörde Finlands grundläggande lagstiftning och historia. Med tidningen följde 1821 den första finskspråkiga Europakartan, som von Becker hade låtit trycka i Sverige. Nyheterna intog en viktig plats i tidningen, som kom ut en gång i veckan. Situationen förändrades emellertid efter februari 1822, då tidningen förbjöds att publicera utrikesnyheter. Orsaken till förbudet var att den trots varningar från den ryska överhögheten hade fortsatt med att publicera nyheter som stödde den grekiska frihetskampen.
Becker ansåg själv att han utsatts för oskälig kritik. Turun Wiikko-Sanomat fick kritik utom för skriftspråket också för sin allmänna linje. Docenten i romersk litteratur, J. G. Linsén, ansåg t.ex. att det var olämpligt att redogöra för Finlands grundlag, eftersom allmogens medfödda oskuld och renhet kunde förstöras av överdriven bildning. Men han medgav samtidigt att Turun Wiikko-Sanomat bidrog till att utveckla det finska språket genom att ta i bruk ord som ”sanomalehti” (tidning), ”kirjakieli” (skriftspråk) och ”sivistys” (bildning).
År 1824 gav von Becker ut sin finska grammatik, men han vägrade trots många uppmaningar att låta trycka fler upplagor. Trots den kritik han fått ta emot verkade han som translator i senaten i närmare tre decennier, och kom på detta sätt att prägla tjänstemannafinskan.
Becker verkade som adjunkt i historia vid Åbo akademi, och på 1820- och 1830-talen i flera omgångar också som t.f. professor i historia. Han fick dock aldrig tjänsten som professor. Då professuren skulle besättas 1834 placerade konsistoriet von Becker i första förslagsrummet, men tjänsten tillföll Gabriel Rein. Som kompensation tilldelades von Becker samma år professorstitel.
Jari Hanski
Reinhold von Becker, född 26.12.1788 i Kangasniemi, död 10.6.1858 i Helsingfors. Föräldrar artillerisergeanten, senare jordbrukaren Anders von Becker och Anna Sofia Sundström. Gift 1822 med Carolina Idestam.
PRODUKTION. Finsk Grammatik (1824).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. V. Laurila, Laulut ja raipat (1968); O. Nousiainen, Prof. Reinhold von Becker ja Turun Wiikko-Sanomat. Jousimies 1931; T. Linna, Reinhold von Becker (1788–1858). Suomalaisuusliikkeen uranuurtaja (1996); A. Silander, Miksi Reinhold von Becker lakkasi Turun Wiikko-Sanomia toimittamasta? Virittäjä 1905; P. Tommila, Yhdestä lehdestä sanomalehdistöksi 1809–1859. Suomen lehdistön historia I (1988).