Alexander Blomqvist var bibliotekarie och universitetslärare. Han var också redaktör för Finlands Allmänna Tidning i närmare ett kvartssekel. Blomqvist hade en god överblick över samhället. Hans omfattande korrespondens finns bevarad och innehåller rikligt med historiskt värdefull information. Han var den förste som vid universitetet i Helsingfors föreläste i estetik och nyare litteratur.
Alexander Blomqvist var oäkta son till brukspatronen Alexander Magnus Sederholm. Med betyg från Borgå gymnasium blev han student vid Kejserliga akademien i Åbo 1815 och filosofie magister 1819. Den konservative och försiktige Blomqvist anslöt sig inte under studietiden till kretsen kring A. I. Arwidsson och kalendern Aura. Det berodde delvis på de antipatier han hyste mot Arwidsson. Han sökte sig till de övriga Borgåstudenternas sällskap, till vilket bland andra A. J. Sjögren hörde. Sjögren och Blomqvist förde en livslång korrespondens. Ännu viktigare för Blomqvist var de kontakter han knöt som informator. Sålunda kom han in i godsägaren, senare senator Carl Erik Mannerheims familj och lärde även känna Lars Gabriel von Haartman, den senare så mäktige chefen för senatens finansexpedition.
Trots sin stora beläsenhet och sina språkkunskaper ansåg sig Blomqvist inte äga förutsättningarna för en akademisk bana. År 1825 tog han i stället emot uppdraget att redigera Finlands Allmänna Tidning. Detta innebar samtidigt att han flyttade från Åbo till Helsingfors. Befattningen som redaktör hade han fått tack vare C. E. Mannerheim och han skötte den till sin död. Finlands Allmänna Tidning var fram till 1840-talet Finlands enda egentliga tidning; i den publicerades bl.a. utrikesnyheter i stor omfattning.
Blomqvist var genom sina kunskaper väl lämpad för redaktörsposten. Man vet att han i tre olika repriser ville förnya tidningen, vilket myndigheterna inte samtyckte till. Även om tidningen var en officiell publikation ansvarade landets ledning inte för finansieringen – tidningen var redaktörens privata ekonomiska företag. Blomqvist ansvarade med andra ord i närmare ett kvartssekel som privatperson för finansieringen och redigeringen av landets officiella tidning. Han utsattes också för en hel del kritik, bl.a. av J. V. Snellman, men han varken ville eller kunde ge sig in i polemik med denne.
Blomqvists tid som utgivare av Finlands Allmänna Tidning är unik i den finländska presshistorien. Under hans tid var nämligen tidningen inte i första hand en spridare av statlig propaganda utan en väl redigerad nyhetstidning. Till och med professor Jakov Grot, som på många sätt var en motståndare till Blomqvist, ansåg att tidningen var bättre redigerad än de ryska tidningar han kände till.
År 1826 grundades Offentliga Bibliotheket i Helsingfors, närmast för ämbetsmannakåren. Kärnan i bokbeståndet utgjordes av prokuratorn Matthias Calonius bibliotek. Senator Mannerheims stöd underlättade grundandet av biblioteket. Han ville att Blomqvist skulle bli bibliotekarie, och denne åtog sig gärna uppdraget. Då universitetet 1828 flyttades till Helsingfors, överlämnades Offentliga Bibliotheket som ett grundbestånd till universitetet, som förlorat sitt bibliotek i Åbo brand. Blomqvist blev vicebibliotekarie vid universitetets bibliotek, och beträdde därmed igen den akademiska banan.
När den nya biblioteksbyggnaden stod klar 1842 föll det på Blomqvist att omhänderta bibliotekets flyttning. Trots den respekt han hyste för bibliotekarien Fredrik Wilhelm Pipping kunde han inte undvika meningsskiljaktigheter med honom. Blomqvist ansåg att Pipping inte var någon särskilt duglig bibliotekarie. Efter att Pipping 1845 lämnat sin tjänst på grund av meningsskiljaktigheter med konsistoriet i biblioteksfrågor utnämndes Blomqvist till hans efterträdare. Han visade sig vara plikttrogen och en god organisatör.
Vicebibliotekarietjänsten var förenad med en adjunktur i lärdomshistoria, som innebar en betydande föreläsningsskyldighet. År 1838 utnämndes Blomqvist till professor. Efter att Pipping valts till rektor, och 1841 utsetts till senator, blev Blomqvist tvungen att sköta också hans föreläsningar. Blomqvist var den förste i Finland som föreläste i estetik och nyare europeisk litteratur.
Blomqvists vetenskapliga produktion begränsar sig till två avhandlingar. Den första, om den grekiska tragedin, skrev han som specimen för en docentur; den andra, om den etnografiska metoden i litteraturhistorien, som specimen för professuren i lärdomshistoria. Det sistnämnda arbetet anses vara betydande, och gavs ännu 1996 ut i finsk översättning. Som redaktör för Finlands Allmänna Tidning var Blomqvist desto mer produktiv, även om texterna publicerades anonymt. Blomqvist avled 1848, förmodligen av överansträngning. Redigeringen av tidningen, skötseln av det växande biblioteket och den föreläsningsskyldighet och de administrativa plikter som följde med professuren tvingade honom att arbeta nästan 20 timmar om dygnet utan ledigheter.
Blomqvist var till sin karaktär försiktig. Han strävade efter objektivitet och var inte villig att ge sig in i strid om något. Politiskt sett var han redan i sin ungdom närmast konservativ. En del ansåg att han som äldre blev allt mer reaktionär. Av i huvudsak fosterländska skäl ansåg han fennomanernas strävanden vara farliga. Fastän han inte kunde godta de mer fanatiskt svensksinnade resonemangen, var det svenska språket enligt honom fosterlandets bästa värn och en förenande länk till den europeisk-germanska kulturen.
Esko Häkli
Alexander Blomqvist, född 29.12.1796 i Helsingfors, död 18.12.1848 i Helsingfors. Föräldrar brukspatronen Alexander Magnus Sederholm och tjänarinnan Anna Catharina (Cajsa) Nyberg. Gift med Christina Charlotta Harring 1826.
PRODUKTION. Quae ab Aeschylo accesserunt momenta tragoediae Graecae, secundum Aristotelem in libro poëtices (1823); De principio methodi ethnographicae in historia litteraria universali adhibendae schediasma (1838, på fi. Etnografisen metodin periaatteesta yleisessä kirjallisuushistoriassa, 1996).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Blomqvistiana: Alexander Blomqvists papper, Nationalbiblioteket; Brev till A. J. Sjögren och Engelbrekt Rancken, Nationalbiblioteket; C. E. Mannerheims brev till Blomqvist, Svenska litteratursällskapet i Finland. A. Jörgensen, Universitetsbiblioteket i Helsingfors 1827–1848 (1930, ny uppl. 1980); O. Mustelin, Från lärdomshistoria till litteraturhistoria, Lychnos 1969–1970; H. E. Pipping, Alexander Blomqvist och Finlands Allmänna Tidning (1971); H. Sihvo, Alexander Blomqvist ja kansalliskirjallisuus, Kirjallisuudentutkijain vuosikirja 25 (1971); W. Söderhjelm, Ur Åbotidens lite-rära lif [Blomqvists korrespondens med A. J. Sjögren]. Finsk Tidskrift 4/1896.