Den första civila person som utnämndes till generalguvernör i Finland var Nikolaj Gerard. Han tillträdde posten sedan I. M. Obolenskij avgått efter storstrejken 1905. Enligt Gerards uppfattning låg det i Rysslands intresse att de finländska särrättigheterna bevarades och att ”laglighet” tillämpades. Gerards ställning var stabil så länge den likasinnade greve Sergej Witte var rysk statsminister, men sedan Witte tvingats avgå började också Gerards ställning vackla.
Nikolaj Gerard hade skött juridiska uppdrag och tjänstgjort vid dirigerande senaten innan han utnämndes till generalguvernör i Finland 1905. Till en början var hans viktigaste samarbetspartner ledaren för den konstitutionella senaten Leo Mechelin och guvernören i Nylands län Max Alfthan. Samarbetet mellan generalguvernören och senaten löpte mycket väl, och senaten åtnjöt generalguvernörens förtroende. Under Gerards tid förverkligades storstrejkens målsättningar: den gamla rättsordningen återställdes, rysksinnade guvernörer, polismästare och andra ämbetsmän byttes ut och enkammarlantdagen inledde sitt arbete .
Gerard förhöll sig välvilligt till skyddskårerna, de röda gardena och Voimaförbundet. Trots den militära ledningens och gendarmernas oro var Gerard av den åsikten att man inte skulle ingripa i fredliga och lokala demonstrationer, vilket sedermera skulle visa sig ödesdigert för hans karriär. I Sveaborg utbröt den 30 juli 1906 ett uppror som följdes av kravaller i Hagnäs, varvid Gerard var tvungen att gå med på att kalla in soldater för att återställa ordningen. Efter händelserna i Hagnäs började man planera en förstärkning av poliskåren, och antalet poliser ökade märkbart. Tack vare Gerards starka motstånd försågs de inte med gevär enligt det ursprungliga förslaget utan bara med pistoler. Generalguvernören hade dock inte motsatt sig en förstärkning av poliskåren i och för sig, utan han hade uttryckligen uppmanat till en effektivering av polisens verksamhet.
När den nya lantdagsordningen utarbetades hade Gerard ingenting att anmärka mot den allmänna och lika rösträtten, eftersom samhällsutvecklingen i Finland enligt hans mening representerade en mycket hög nivå. Likaså kunde man enligt hans mening bevilja rösträtt åt kvinnor; de hade i Finland uppnått en hög intellektuell utvecklingsnivå och innehade en självständig ställning. Även i denna fråga var det viktigaste enligt Gerard att inte kejsarens makt inskränktes och att man inte uppställde hinder för rikslagstiftningen. Gerard ansåg att Finland var en oskiljaktig del av det ryska kejsardömet och att Finlands ställning inte var beroende av något avtal mellan Finland och Ryssland. Finland var inte någon från Ryssland fristående stat. Han förespråkade också tanken på Finland som ett eget förvaltningsområde under ryska myndigheter men ansåg det viktigt att den finländska förvaltningens befogenheter var tydligt avgränsade.
Gerard hade haft statsminister Wittes stöd. Utnämningen av Pjotr Stolypin till statsminister förebådade en ändring av den politiska inriktningen i Ryssland och därmed också i Finland. Finland blev en nagel i ögat på Stolypin, och generalguvernör Gerard tvingades många gånger förklara situationen i landet för honom. I synnerhet var Voimaförbundet, de röda gardena och de ryska revolutionärer som gömde sig i Finland en källa till oro för Stolypin.
Den nationalistiskt sinnade pressen började angripa Gerard hösten 1907. Att F. A. Seyn, som två år tidigare avskedats från tjänsten som chef för generalguvernörens kansli, i november 1907 utsågs till hans adjoint var ett klart tecken på att generalguvernören råkat i onåd. Gerard anhöll genast om avsked från sitt ämbete. Avskedet beviljades omedelbart, men kungjordes först i februari 1908, då den nye generalguvernören utsågs.
Sedan Gerard avgått från generalguvernörens ämbete levde han i avskildhet från det offentliga livet. Som en följd av oktoberrevolutionen 1917 förlorade han hela sin förmögenhet, men inbjöds 1922 att som finska statens gäst bo på Halila sanatorium i Nykyrka.
Kristiina Kalleinen
Nikolaj Nikolajevitj Gerard, född 3.9.1838 i Homel, guvernementet Mahiljoŭ i Vitryssland, död 9.12.1929 i Nykyrka, Viborgs län. Föräldrar gardesofficeren Nikolaj Gerard och Helena Piramidov. Gift 1878 med Zinaida Afanasieva.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. O. Jussila, Nationalismi ja vallankumous suomalais-venäläisissä suhteissa 1899–1914 (1979); P. Luntinen, F. A. Seyn 1862–1918. A Political Biography of a Tsarist Imperialist as Administrator of Finland (1984).
BILDKÄLLA. Gerard, Nikolaj Nikolajevitj. Postkort: Axel Eliassons konstförlag. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.