Hampus Furuhjelm gjorde en betydande karriär i Rysk-amerikanska kompaniets och i den ryska flottans tjänst. Han var den näst sista guvernören över Alaska, innan det såldes till Förenta Staterna 1867.
Hampus Furuhjelms far Otto Vilhelm Furuhjelm gjorde en lång karriär i storfurstendömet Finlands förvaltning. Sonen riktade in sig på en helt annan bana, och våren 1836, vid 15 års ålder, skrev han in sig vid Finska sjöekipaget. Sommaren 1839 blev han sjökadett och tog då värvning i den kejserliga flottan. Där tjänade han i tio år och avancerade 1845 till löjtnant.
I S:t Petersburg blev Furuhjelm uppmärksammad av Arvid Adolf Etholén. Etholén var finländare och styrelseledamot i Rysk-amerikanska kompaniet och hade under många år verkat som generaldirektör vid handelskompaniet i Alaska. Han hade befogenheter som guvernör och letade efter lämpliga sjöofficerare till kompaniet. Det hade redan länge funnits finländare i kompaniet, som bedrev pälshandel och säljakt, men det var först under Etholéns tid som de fick mera betydelsefulla poster. Kompaniet stod under kejsarfamiljens beskydd och var privat endast till formen, varför man gärna såg att officerare från flottan tog värvning där. Furuhjelm var således redo att acceptera Etholéns inbjudan och utöka sina erfarenheter i kompaniets tjänst.
Efter att en tid ha vistats vid kompaniets kontor i S:t Petersburg påbörjade Furuhjelm den långa resan österut och anlände våren 1851 till Sitka, kompaniets huvudstödjepunkt i Alaska. Han blev hamnkapten i Sitka, men under de följande tre åren fick han även möjlighet att segla med flera av kompaniets fartyg ända till Kalifornien, Hawaii och Shanghai. Hans viktigaste kommendering var att med ett av kompaniets skepp tillsammans med amiral Jefim Putiatin och hans flottavdelning besöka Japan. Den amerikanske kommendören Matthew Perry hade i mars 1854 tvingat det slutna Japan att öppna två hamnar för amerikanerna, och ryssarna skyndade sig att göra detsamma. Furuhjelm var förmodligen den andra finländare som besökt Japan, efter forskningsresanden Eric Laxman på 1700-talet. Furuhjelm kartlade även vattnen i området och gav sitt namn, i den förryskade formen Furugelm, till två öar i Possietviken i Japanska havet.
Under tiden hade Krimkriget brutit ut och Ryssland stred mot Turkiet, Frankrike och England. Kaptenlöjtnant Furuhjelm fick i uppgift att skydda den norra delen av ön Sachalin, som hörde till kompaniet. Han reste även till San Fransisco för att förhandla kring frågan om kompaniets fartyg tillfälligt kunde få gå under amerikansk flagg. I december 1854 blev Furuhjelm kommendant för örlogshamnen Ajan, som låg vid Ochotska havets kust. Krigsoperationerna nådde inte i något skede så långt, men han fortsatte i tjänsten i fyra år och återvände därefter till S:t Petersburg.
Furuhjelm stannade emellertid inte länge i Petersburg; i december 1858 utnämndes han nämligen till kompaniets guvernör i Alaska. Eftersom guvernörerna förutsattes vara gifta ingick Furuhjelm den 2 februari 1859 i Helsingfors ett snabbäktenskap med den 22-åriga svensk-skotska Anna Elisabeth von Schoultz.
De växande problemen inom kompaniet kastade sin skugga över Furuhjelms femårsperiod som guvernör. Tidsfristen för de kejserliga privilegierna höll på att löpa ut, och den rovfångst som bedrivits hade gjort att bestånden i området minskat dramatiskt. Företagets södra baser hade sålts till Förenta Staterna, och arrendetiden för det område som man hyrt ut mot livsmedel åt det brittiska Hudson Bay-kompaniet, höll på att gå ut. För att få extra inkomster utökade Furuhjelm försäljningen av is till de växande befolkningscentren i Kalifornien, en handel han påbörjat redan tidigare. De försök som gjorts med att bryta kol, under ledning av Hampus Furuhjelms bror Enok Hjalmar Furuhjelm, var man tvungen att avsluta.
Den nye guvernören försökte förbättra situationen hos kompaniets etablerade bosättningar som råkat i vanvård. Även om han lyckades förbättra relationerna till de fientliga tlingit-indianerna, var det inte mycket mera han, i brist på tillgångar kunde göra. Rapporten efter den officiella inspektionsresa som gjordes till Alaska 1860 var inte positiv, och framtiden för kompaniets kolonier började se hotfull ut. Furuhjelm motsatte sig försäljningen av Alaska till Förenta Staterna och lyckades också senarelägga den. Hans guvernörstid avslutades i juni 1864, och några år senare avstod Ryssland från sina besittningar på den amerikanska kontinenten.
Då Furuhjelm återvände till Sankt Petersburg i april 1865, utnämndes han som konteramiral till militärguvernör i Östra Sibirien. Under de följande decennierna tjänstgjorde han som eskaderchef för Östersjöflottan, som prefekt för den befästa staden Taganrog och som kommendant för örlogshamnen i Reval och senare även i S:t Petersburg, då han samtidigt befordrades till viceamiral. Efter femtio år i tjänsten överfördes han våren 1886 till reserven och drog sig tillbaka till släktgodset Hongola i Urdiala. Han ägde även gårdarna Velkala och Kehro och gjorde betydande insatser för utvecklingen av jordbruket. Ett år före sin död år 1909 utnämndes han, 87 år gammal, till amiral.
Den omfattande naturvetenskapliga samling som Furuhjelm insamlat på sina resor donerade han till universitetet i Helsingfors, och den utgör i dag en betydelsefull andel av zoologiska museets samlingar. Det allra värdefullaste preparatet torde vara ett skelett av den utdöda Stellers sjöko. Ett likadant preparat donerade Furuhjelm även till S:t Petersburg. Furuhjelms två äldsta söner, med karriärer i förvaltningen, mördades under inbördeskriget 1918 på Toijala station. Av döttrarna blev Annie Furuhjelm en känd journalist, riksdagsledamot och kvinnosakskvinna. År 1935 gav myndigheterna i Alaska åt ett berg som reser sig i trakterna nära Sitka namnet Mount Furuhjelm, till minne av den tidigare guvernören.
Risto Marjomaa
Johan Hampus Furuhjelm, född 11.3.1821 i Helsingfors, död 21.9.1909 på Hongola i Urdiala. Föräldrar statsrådet Otto Vilhelm Furuhjelm och Ulrika Johanna Fredrika Fock. Gift 1859 med Anna Elisabeth von Schoultz.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. Furuhjelm, Människor och öden (1932); E. Furuhjelm, Anteckningar om Furuhjelmska slägten och Hongola gods (1912); K.-G. Olin, Alaska 1 Ryska tiden. Den okända historien på jordklotets baksida (1995); R. A. Pierce, Builders of Alaska. The Russian Governors 1818−1867. Kingston (1986); P. Varjola, Suomalaisia entisessä Venäjän Amerikassa. Matka-arkku. Suomalaisia tutkimusmatkailijoita (1989); P. Varjola, The Etholén Collection. The ethnographic Alaskan collection of Adolf Etholén and his contemporaries in the National Museum of Finland (1990).
BILDKÄLLA. Furuhjelm, Hampus. Museiverket.