LAXMAN, Eric 

(1737–1796) 

Upptäcktsresande, präst, mineralog 

Eric Laxman utförde största delen av sitt livsverk i Ryssland och Sibirien, där han under sina många upptäcktsresor insamlade ett betydande naturvetenskapligt material. Han publicerade ett flertal artiklar om sina observationer och var medlem i de ryska och svenska vetenskapsakademierna.

Eric Laxman föddes i juli 1737 i Nyslott, där hans far var handelsman. Genom freden i Åbo 1743 hamnade staden – då ännu en liten by – i Ryssland. Efter kriget kunde den ryskspråkige fadern, handelsmannen Gustaf Laxman, skaffa en sådan utkomst för familjen att sonen Eric kunde sändas till trivialskolan i Rantasalmi och sedan till gymnasiet i Borgå. När fadern 1756 förolyckades i vårisarna försvårades Laxmans ekonomiska situation. Efter att ha fått sitt avgångsbetyg anhöll Laxman om studierätt i Åbo vilket även beviljades. Trots att han var inskriven vid akademin i ett par år kunde han inte på grund av sin medellöshet stanna i Åbo mer än några veckor. Han hade dock redan under skoltiden visat ett stort intresse för naturen, och i Åbo hann han bli bekant med de ledande naturforskarna Johan Leche, Pehr Kalm och Pehr Adrian Gadd, med vilka han senare korresponderade. 

Laxman verkade 1759–1762 i Nykyrka samt några år i Ingermanland som adjunkt och fick sedan som prästvigd en lärartjänst i S:t Petersburg. Här väckte han i kretsen kring vetenskapsakademin positiv uppmärksamhet med en växtkatalog, Appendix ad floram ingricam, som han uppgjort i Ingermanland. Efter giftermål 1764 med överstedottern Christina Margaretha Runnenberg sökte han sig som präst till den lutherska församlingen i Barnaul vid floden Ob. Därifrån gjorde han under fem års tid exkursioner åt olika håll för att insamla mineraler, växter och djur. I januari 1764 inledde han en korrespondens med Carl von Linné som kom att vara i tolv år. Den längsta av Laxmans exkursioner, sommaren 1766, utsträckte sig ända till Irkutsk och gränsen mot Mongoliet. Under färden insjuknade och dog hans unga hustru och lämnade efter sig två små pojkar. Sommaren 1768, i Barnaul, skyndade sig änklingen därför att gifta om sig, med Katerina Ivanovna Ruuth. 

I januari år 1769 befann sig Laxman ånyo i Moskva, tog sig sedan till Petersburg, varifrån han gjorde resor till Svir och även besökte Finland, där han lärde känna Lovisa skolas rektor Johan Lagus, som han sedan brevväxlade med. Dennes sonson Wilhelm Lagus skrev sedermera en biografi över Laxman. Redan under sin tid i Barnaul hade Laxman varit korrespondent för vetenskapsakademin i Petersburg, och hans rapporter hade väckt välförtjänt uppmärksamhet. I februari 1770 utnämndes Laxman till professor vid akademin. Hans läroämnen var kemi och hushållslära, men hans vetenskapliga arbete var främst inriktat på praktisk mineralogi samt botanik, och under sina många nya färder på olika håll i Ryssland, allt från Vita havet till Svarta havet och Volgas nedre lopp, kunde han förkovra sina kunskaper och utöka sina samlingar. 

Inom vetenskapsakademin florerade olika stridigheter och intriger. Laxmans tvära sinnelag gjorde inte saken bättre, och 1780 tog han avsked från akademin och utnämndes till bergsråd i Sibirien, i staden Nertsjinsk vid Amurs biflod Silka, nära gränsen mot Kina. Redan efter två år blev han avskedad, anklagad för oklarheter som förekommit i bokföringen vid Nertsjinsks gruva och han degraderades till ”ispravnik”, en lägre tjänsteman vars rang motsvarade länsmans. 

Påföljande år upphävde kejsarinnan Katarina II den lokala senatens suspension av Laxman, och han fick tjänst som ”det kejserliga kabinettets mineralogiska resenär”. Han slog sig nu ned i trakten av Irkutsk, utforskade grundligt den västra stranden av Bajkal, fann nya mineraler och grundade ett glasbruk i Talzinsk. Ännu under sitt sista levnadsår skrev han: ”I denna dystra öken har jag bland många oroliga stunder tillbragt äfven de angenämaste och lärt mig uppskatta värdet af ett ensamt lif; här står min hytta sedan 11 år i nästan oafbruten verksamhet. Den är den enda i provinserna Irkutsk, Jakutsk och Ochotsk, hvilka härifrån förse sig med sköna glasvaror.” 

Laxman förbättrade glasframställningsmetoderna och gjorde dessutom meteorologiska observationer. I den sibiriska kölden hade han en unik möjlighet att undersöka hur kvicksilvret stelnade. Han upprätthöll en kontinuerlig korrespondens med kolleger i Finland, Sverige och andra europeiska länder. Han sände flera rapporter om sina iakttagelser till vetenskapliga publikationer och upprätthöll på det här viset kontakt med rådande strömningar inom vetenskapen. Han hade t.ex. beskrivit en ny gnagarart, en mullvadsråtta som levde i södra Ryssland, samt rapporterat om en inte tidigare katalogiserad sibirisk näbbmus. 

Laxman gjorde ännu år 1790 en lång resa till floden Lena samt dess biflod Viljuj, och efter det tänkte han styra sin färde mot Amur, Sachalin och Alaska. Denna resa förverkligades inte, men tillsammans med en inflytelserik japan fick Laxman till stånd att man i Petersburg utrustade en till japan ställd handelsdelegation, vars ledare blev hans son Adam Laxman. Eric Laxman följde sin son ända till Stillahavskusten, till Ochotsk. Hans sista resa hade Tobolsk som mål, men ett par hundra verst väster om denna destination drabbades han i januari 1796 av ett slaganfall och dog. Hans andra hustru Katerina Ruuth levde i Irkutsk ännu 1812, då familjens hus inklusive Laxmans vetenskapliga kvarlåtenskap förstördes i en eldsvåda. Sannolikt förstördes då även Laxmans skildring av resorna i Sibirien, Sibirische Nebenstunden. Katastrofen medförde bl.a. att glasbruket måste säljas. 

Eric Laxman var otvivelaktigt en av sin tids främsta Sibirienkännare, och på grund av sina mångsidiga naturvetenskapliga kunskaper kunde han till fullo utnyttja sina resor, dock utan att någonsin färdigställa enhetliga beskrivningar av de områden han lärt känna. När C.C. Gjörwell 1795 bad honom att skriva om sitt liv, svarade han bl.a.: ”Min största förtjenst består deruti, att jag skrifvit ganska lite, att jag aldrig egt eller eger någon gynnare, att jag aldrig varit supplikant för mig sjelf, att jag eger någre ädle vänner och en temeligen stor svärm afundsmän.” 

Anto Leikola och Juhani Heiska 

Eric Laxman, i källorna även Laxmann, Laksman, Lachsman, Erik Erich, Eric Kiril, född 27.7.1737 i Nyslott, död 16.1.1796 i Dresvjanska i Sibirien. Föräldrar handlanden Gustaf Laxman och Helena Fabritia. Gift 1764 med Christina Margaretha Runnenberg, 1768 med Katerina Ivanovna Ruuth. 

PRODUKTION. Einige neuentdeckte Mittel zur Befestigung des fliegenden Triebsandes. Abhandlungen der freyen ökonomischen Gesellschaft in St. Petersburg 8 (1768); M. Erich Laxmann´s Sibirische Briefe. Göttingen und Gotha (1969); Von dem gepressten Oel aus den russ. Steppenmandeln (1771); Beskrivning på djuret Mus myospalax, palmis maximis, cauda brevi, oculis admodum parvis. Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens handlingar 34 (1773); Vorläufige Nachricht von einigen Gebirgen im europäischen Russland. Leipziger Magazin zur Naturkunde, Mathematik und Oekonomie 1 (1781); Von Einführung des mineralischen Laugensalzes ansatt der Potasche auf den Glasfabriken. Neue nordische Beiträge zur physikalischen und geographischen Erd- und Völkerbeschreibung, Naturgeschichte und Oekonomie 7 (1796); Erik Laxmanin Aunuksen kuvaus. Taloudellisia vastauksia, jotka koskevat maanviljelystä Syvärinjoen ympäristössä ja Etelä-Aunuksen paikakunnilla. Terra 55 (1943). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. T.J. Hintikka, Linné ja Laxmann. Suomalainen tiedeakatemia. Esitelmät ja pöytäkirjat 1938; W. Lagus, Erik Laxman, hans lefnad, resor, forskningar och brefvexling (1880); A. Leikola, Valistuksen vuosisadan suomalaisia maailmalla. Kalm, Forsskål, Laxman. Matka-arkku. Suomalaisia tutkimusmatkailijoita (1989); N.M. Raskin & I.I. Safranovski, Erik Gustavovitsh Laksman.Leningrad (1971); B. Scholz, Kim, Early Nineteenth Century Glass Technology in Austria and Germany. Sheffield (2004). 

BILDKÄLLA. Laxman, Eric. Porträtt. Privat ägo.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i oktober 2007.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4508-1416928957114

Upp