Georg Henrik Jägerhorn var kung Gustav III trogen och utmärkte sig i ryska kriget 1788–1790. Efter krigsslutet var Jägerhorn överste och chef för Savolax infanteriregemente, tills han blev oense med general Klingspor och tog avsked ur krigstjänsten. Han flyttade till Sverige och var under 1808–1809 års krig befälhavare för Stockholms garnison.
Georg Henrik Jägerhorn föddes i ett fattigt officershem. Hans mor, Elsa Margareta von Fieandt, hade adlats 1751 för sin fars, officeren Johan Henrik Fieandts förtjänster. Som den förste i sin stora syskonskara skrevs Georg Henrik Jägerhorn in i armén vid elva års ålder. Som femtonåring blev han rustmästare vid Savolax lätta infanteriregemente, där han först nio år senare befordrades till fänrik. År 1775 erhöll han löjtnantsgrad.
Överste Göran Magnus Sprengtporten hade vid den här tiden grundat en krigsskola på sitt boställe Brahelinna, där också Jägerhorn fick del av undervisningen. Åren 1776 och 1777 utförde Jägerhorn förtjänstfullt rekognoseringsarbeten vid gränsområdena i Savolax. Han blev lärare vid skolan på Brahelinna och befordrades till kapten 1780 och till major 1786.
När Gustav III:s krig bröt ut 1788 höll sig Jägerhorn troget till sin kung. Det var hans underrättelse till Savolaxbrigadens dåvarande chef Berndt Johan Hastfer om skottlossningen i Vuolteensalmi som gav kungen anledning att förklara Ryssland krig.
Fastän Jägerhorns halvbror Johan Henrik Hästesko var en av de ledande männen i Anjalaförbundet, förblev Jägerhorn kungen trogen. Det var till stor del Jägerhorns förtjänst att de svenska vapnen segrade både i striden vid Porrassalmi och senare vid Parkumäki och Kärnäkoski. Hans kännedom om Savolax topografi och hans goda kunskaper i finska stod honom bi.
År 1789 utnämndes Jägerhorn till överstelöjtnant och redan året därpå till överste i armén och till generaladjutant hos Gustav III. Efter fredsslutet biträdde han Wilhelm Mauritz Klingspor i generalbefälet över Finland. Efter mordattentatet mot Gustav III den 16 mars 1792 gavs Jägerhorn högsta befälet över alla trupper i Finland, ett uppdrag som dock endast varade till dess kungen avled.
Jägerhorn befordrades till generalmajor 1799, men redan 1803 tog han avsked ur krigstjänsten efter att ha blivit osams med general Klingspor angående försvaret av Finland. När finska kriget utbröt 1808 ville Jägerhorn dra sig tillbaka. Han hänvisade till sin höga ålder, men trodde i själva verket inte på Finlands möjligheter att försvara sig. Han gick ändå i tjänst 1808 men avböjde stridsuppdrag. I stället förordnades han till den viktiga uppgiften att kommendera garnisonen i Stockholm, och befordrades samtidigt till generallöjtnant.
Efter krigets slut bosatte sig Jägerhorn i Sverige. Där blev han 1821 hedersledamot av Krigsvetenskapsakademien. Hans maka Fredrica Charlotta Hongelin var från Sverige, men av familjens barn gifte sig två döttrar i Finland.
Georg Henrik Jägerhorn företrädde de militära dygder som genom tiderna förknippats med en god soldat. Att han bosatte sig i Sverige efter krigsslutet vittnar om den utbredda misstro som förekom bland de finländska officerarna gentemot det nya storfurstendömet Finland. Samtidigt vittnar det om hur starkt finländska officerare identifierade sig med Sverige. Det var naturligare att bo i Sverige än i det av fienden erövrade Finland. Om inte officerarna garanterats sina boställen på livstid på villkor att de slutgiltigt bosatte sig i Finland och blev ryska undersåtar, skulle Jägerhorn uppenbart fått många efterföljare.
Veli-Matti Syrjö
Georg Henrik Jägerhorn, född 6.10.1747 i S:t Michels socken, död 29.8.1826 i Huddinge. Föräldrar kaptenen Carl Fredrik Jägerhorn och Elsa Margareta von Fieandt. Gift 1793 med Fredrica Charlotta Hongelin.
PRODUKTION. Lefvernes beskrifning. Så väl till efterföld af Krigs vettenskaps Academiens som Riddarhus directionens anmodan. Historiallinen arkisto 8 (1884).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. J.R. Danielson-Kalmari, Suomen valtio- ja yhteiskuntaelämää 18:nnella ja 19:nnellä vuosisadalla. Kustavilainen aika I (1921); P. Hakala & P. Hakala, G.H. Jägerhorn. I fält för Gustaf III. Beskrivning över kampanjen i Savolax 1788−1790 (2004); A. Huuskonen, Kuninkaallinen Savon jääkärirykmentti vuosina 1770−1810 I (1927).