Rudolf Koivu anses vara en av Finlands mest betydande sagoboksillustratörer. Konstnärens illustrationer är kända hos den stora allmänheten och har blivit samlarobjekt. Också bland fackmän inom illustrationskonsten är Koivus ställning obestridlig. Koivu ägnade sig även åt måleri.
Rudolf Koivu föddes julaftonen 1890 i S:t Petersburg. Hans far var svarvare och xylograf, ursprungligen från Tyrvis. Modern, Juliana Petrova Hartikainen, kom från Libelits. Fadern var lutheran, modern ortodox. Bägge föräldrarna dog i tuberkulos, fadern då Rudolf var fem år gammal och modern, som livnärde sig som tvätterska, då sonen var i trettonårsåldern. Som barn ägde Koivu inte en enda bok. Enligt egen utsago fängslades han av den ryske illustratören Ivan Bilibins sagobilder i ett bokhandelsfönster i S:t Petersburg. Efter sina föräldrars död bodde Rudolf Koivu en tid i S:t Petersburg hos sin morbror, sotarmästaren Hartikainen, men flyttade snart till sin mormor i Tyrvis. Rudolf Koivu, som hade gått i S:t Marie finska församlings skola i S:t Petersburg, vägrade delta i konfirmationsundervisning, han drog sig tillbaka till mormoderns stuga och fördrev tiden i skog och mark. Flytten från S:t Petersburg till Tyrvis var sannolikt en kulturchock för pojken.
Då Koivu var 15 år dog hans mormor och han var tvungen att bege sig till Helsingfors för att söka arbete. Han fick anställning som springpojke på skämttidningen Tuulispää. Av en händelse stötte Koivu i Helsingfors ihop med sin gudmor Maikki Salmensaari, en barndomsväninna till hans mor från tiden i S:t Petersburg. Gudmoderns hem med hennes växande familj blev ett nytt hem för Koivu. Maikki Salmensaari var till yrket lärare och hennes make skolråd. Koivu fick i sitt nya hem möjligheten att genomgå folkskolan och senare studera vid Konstföreningens ritskola i Helsingfors, där hans lärare var bl.a. Eero Järnefelt och Hugo Simberg. Koivu utexaminerades från skolan 1910 och inledde sin bana som illustratör året därpå.
Han började göra illustrationer för några barntidningar och fick genom dem kontakt med författarinnan Anni Swan som i sin tur introducerade honom hos förlaget WSOY, där han fick regelbundna uppdrag. Ett avtal om att illustrera katekesen gav honom möjlighet att resa utomlands. Tillsammans med sin studiekamrat, scenografen Matti Warén, reste han 1914 till Paris, och då världskriget bröt ut begav de sig till London. I London utförde Koivu ett målningsarbete för finska sjömanskyrkan, som i jugendstil avbildade de tre vise männen. I London bekantade han sig med arbeten av ett par betydande samtida engelska illustratörer, Arthur Rackham och Edmund Dulac. I hans tidiga produktion finns förutom intryck av dessa även direkta intryck av Aubrey Beardsley. Koivu var även bekant med norrmannen Theodor Kittelsens verk.
Rudolf Koivus liv präglades under lång tid av konflikten mellan karriären som illustratör och den som målare. Sedan han återvänt från England deltog han flitigt i konstutställningar. År 1915 ställde han ut tillsammans med Matti Warén och Kosti Meriläinen, och sin enda separatutställning höll han i Stenmans konstsalong 1921. Hans måleri stod nära Novembergruppens, med vilken han fördrev mycket tid i Brondins konstnärskafé och i gemensamma lägenheter och ateljéer. Hans konstnärsvänner, bl.a. Ilmari Aalto och Anton Lindforss, kallade honom för Tahvo. Koivu ansågs vara godhjärtad och fåordig. Kritikerna ansåg att hans landskap och porträtt saknade målmedvetenhet, men konsthistorikern Ludvig Wennervirta berömde honom för hans färgsinne och ”lyriska känsla för naturen”. Koivu assisterade Juho Rissanen vid utförandet av freskmålningarna ”Pingstfesten i Ritvala” i Nationalteaterns foajé 1928.
Koivus tidiga illustrationer karakteriseras av en viss tyngd i linjeföringen, men efter Londonvistelsen får de en lätthet och flykt, tydligt influerade inte bara av de engelska förebilderna utan även av den jugendpåverkade österrikiska skolan. Med tiden utvecklade han i många arbeten en detaljrik elegans, vid sidan av den mera realistiska, robust nordiska stil som gjorde honom populär. Hans bilder spreds också utanför barnboksvärlden, bland annat med talrika tecknade postkort, ofta föreställande rödbrusiga, vitskäggiga jultomtar. Han var också en skicklig karikatyrist och hans skämtteckningar publicerades bl.a. i tidningen Kerberos.
Koivu var intresserad av balett och teater. Sina sagobilder skapade han ofta som scenbilder, där figurerna rör sig med balettsteg. Från 1930-talet kan man i Koivus bildkomposition notera intryck också från filmkonsten. Bilderna får mer rörelse och bildvinklarna varierar. Personerna avbildas även i närbild. Illustrationerna till österländska sagor baserar sig på den exotiska syn som dåtida tyska och amerikanska filmer gav uttryck för.
Under 1932–1946 var Koivu en produktiv illustratör. Speciellt fruktbart blev samarbetet med den unge sagoboksförfattaren Raul Roine. Roines moderna, symboliska sagor fann en ypperlig motsvarighet i Koivus speciella förmåga att ge liv åt sagans atmosfär. Koivu illustrerade förutom sagoböcker även omslag till romaner, ABC-böcker, läseböcker, räkneböcker och sångböcker. Dessa illustrationer gjorde honom till en hela folkets konstnär.
I illustrationerna till Jalmari Finnes barnboksserie om herrskapet Kiljunen och i vissa sagoillustrationer utnyttjade Koivu den färdighet han förvärvat som skämttecknare.
Från sina många tillfälliga hyreslägenheter flyttade Koivu 1931 in hos verkställande direktören August Thietz på Sandviksgatan 12 i Tölö, där han fick ett lugnt arbetsrum för resten av sitt liv.
Rudolf Koivu dog i sitt hem 1946. Hans hyresvärd och vän August Thietz grundade i Koivus namn en stiftelse, som från 1948 började dela ut ett Rudolf Koivu-pris för årets bästa barnboksillustrationer. Koivus illustrationer ges årligen ut i nyutgåvor, både i anslutning till gamla och nya texter.
Maria Laukka
Rudolf Sefanias Koivunen, från 1915 Koivu, född 24.12.1890 i S:t Petersburg, död 11.10.1946 i Helsingfors. Föräldrar svarvaren Heikki Koivunen och Juliana Petrova Hartikainen.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. Hytönen, Rudolf Koivun postikortit (1995); O. Järvi, Parhaat pilapiirtäjämme (1979); Sadunkuvittaja Rudolf Koivu. Sagotecknaren. Red. H. Tirranen & R. Roine (1947); M. Salonen & M. Laukka, Rudolf Koivu 1890–1946 (1990); H. Tirranen, Rudolf Koivu. Suomen taiteilijoita Alvar Cawénista Wäinö Aaltoseen (1955); E. Vesterinen, Rudolf Koivu Tuuloksessa. 1940-luvun kuvitusten erityispiirteitä (1995); E. Vesterinen, Kauneinta maailmassa. Rudolf Koivun ja Raul Roineen satujen lähteillä (1997).
BILDKÄLLA. Koivu, Rudolf. Ateljé Salon Strindberg. Museiverket.