RISSANEN, Juho 

(1873–1950) 

Konstnär 

Juho Rissanens snabba karriär från kringvandrande yrkesmålare till uppburen konstnär, i första hand nationellt men även internationellt, är unik i Finlands konsthistoria. Också om den konstnärliga halten i hans arbeten så småningom mattades av, berättigar hans främsta verk honom till en rangplats inom den finska konsten.

Juho Rissanen föddes i Kuopio landskommun 1873. Modern, född Kärkkäinen, kom från Kiuruvesi. Fadern härstammade från en savolaxisk bondesläkt; hans släktgren hade varit torpare i tre generationer. Fadern hade diverse tillfälliga arbeten och var hemfallen åt dryckenskap. Hösten 1884 gick han vilse under en hemfärd och dog ute på isen. 

Juho Rissanen hade gärna gått i skola, men saknade möjligheter. Modern lärde honom dock läsa och hans bröder lärde honom skriva. Som femtonåring blev han lärling i målarmästare Viktor Bergs verkstad i Kuopio. Samtidigt fick han besöka hantverkarnas söndagsskola och senare gå på kvällskurser. Rissanen reste som målargesäll runt i sydvästra Finland och vistades länge i Tammerfors, där han läste konstnärsbiografier och drömde om att förkovra sig som konstnär. 

Slutligen kom Rissanen till Helsingfors där han antogs som elev vid Centralskolan för konstflit läsåret 1895–1896. När han genomgått skolan var han på det klara med sitt konstnärskall och ansåg att skolan inte längre hade något att ge honom. Med sig hade han en reproduktion av Ilja Repins tavla ”Zaporogernas brev till sultanen i Turkiet” (1880–1891) – han ville bli en konstnär som Repin. Sommaren 1896 hade han möjlighet att gå i lära hos Albert Gebhard då denne målade i Rautalampi. 

Hans försök att vinna inträde i Finska konstföreningens ritskola strandade eftersom han inte hade gått fyra år i läroverk. Snart uppenbarade sig dock mecenater som såg till att han som privatelev kunde inleda studier hos Helene Schjerfbeck hösten 1896. I slutet av terminen inträffade något ödesdigert. Rissanen hade ritat hela natten och hade morgonen därpå, sin vana trogen, tagit sig in i skolan via museet där han ertappats sovande på sin lärares soffa. Helene Schjerfbeck förbjöds att ha extra elever som saknade grundläggande skolning, och Rissanen visades på porten. 

Teckningarna som Rissanen gjort för publikationerna Lasten Joulu och Koitto fick utgivaren Alli Trygg att uppta Rissanen under sitt beskydd, och hon kom även att visa illustrationerna för Albert Edelfelt. Denne överstyrde i februari 1897 den blivande konstnären till Åbo ritskola, där skolbetyg inte förutsattes för inträde. Landskapsmålaren Victor Westerholm gjorde sitt bästa för att handleda eleven. Sommaren tillbringade Rissanen i Savonkylä i Lappajärvi och som Albert Gebhards elev i Puumala. Under denna tid utförde han sina första akvareller, ”Hauta-Heikkis gumma”, ”Gubben Istolainen” och ”Den hundraåriga”. Gebhards dåtida sätt att teckna, med jugendslingor och särskilda öglor, hade uppenbart påverkat Rissanen, men i dennes verk återspeglas även stilen i Galléns nya målningar med Kalevalamotiv. 

Hösten 1897 hade Rissanen tidvis möjlighet att visa upp sina arbeten för Edelfelt, genom vars förmedling han sedan fick tillfälle att studera för Repin vid konstakademin i S:t Petersburg. Den fem månader långa perioden från december 1897 till maj året därpå kom att bli avgörande, inte minst på grund av Repins frisinne. Rissanen kunde arbeta tämligen fritt i olika klasser, läraren enbart korrigerade studierna. När Gebhard tillträdde som lärare vid Konstföreningens skola försökte Rissanen hösten 1898 på nytt vinna inträde. Edelfelts ord räckte denna gång för att röja undan de formella hindren. Studietiden varade till våren 1899, då den unga konstnären avbröt studierna och begav sig till Savolax för att måla två pannåer som beställts till världsutställningen i Paris. 

Sommaren 1899 målade Rissanen i Savonkylä två av sina främsta arbeten. Det tekniskt mest gedigna var akvarellen ”Spågumman”. Rissanen hade inspirerats av Repins ”Zaporogernas brev till sultanen i Turkiet”. Repin erbjöd en utgångspunkt för Rissanens humoristiska karaktärsframställning. Det andra verket var ”Den blinda”, i vilket målaren ursprungligen ville få betraktaren att känna medlidande med den blinda gumman. Målningen röjer intryck från skildringen av det fattiga folket i det belgiska socialt engagerade måleriet, företrätt av bland annat Eugène Laermans ”Den blinda” från 1898. Limfärgsmålningarna i Parispaviljongen, ”Isbrytaren Sampo” och ”Fiskare vid vak” hade Rissanen komponerat utgående från fotografier av I. K. Inha. I triptyken ”Barndomsminne” och målningen ”Vid skampålen” tar Rissanen starkt ställning mot samhälleliga orättvisor. Men Rissanens eget mod började svika. Han förstörde den ursprungliga kompositionen i målningen ”Vid skampålen”, det mest kritiska verk han någonsin skapat. 

Världsutställningen i Paris 1900, där han tilldelades en bronsmedalj, innebar ett genombrott för Rissanen. Från november 1900 till augusti året därpå befann han sig på en lång stipendieresa i Italien, och han besökte även Budapest och Wien samt städer med konstsamlingar i Tyskland. I Florens studerade han i Filadelfio Simis ateljé. Den andra resan till Italien gjorde han 1903. Freskmålningstekniken intresserade Rissanen särskilt, och i Helsingfors stadsbibliotek på Richardsgatan målade han freskerna ”På hemväg från arbetet” (1904) och ”Smeder” (1909). 

Efter 1905 började Rissanen måla monumentala verk med proletära motiv, vilka fick mycken uppmärksamhet i arbetarpressen. För den finländska utställningen i Paris 1908 målade han en hel serie nya tavlor i olja, bl.a. ”Bandväverska”, ”Golvtvätterskor”, ”Liktvättning”, ”Sikterska” och ”Garvare”. Medan han ägnade sig åt dessa målningar i Nilsiä förälskade han sig i Saimi Maria Julin, som inom kort blev gravid och senare födde en son. Hösten 1908 reste konstnären dock till Paris, där han gifte sig med skulptrisen Hilda Maria Flodin. Äktenskapet blev barnlöst och upplöstes snart. 

Rissanen bodde från 1908 fram till första världskriget i Frankrike. Han utförde arbeten för beställare i Finland, målningar som till en början hade en viss kvalitet. Inom kort drabbades Rissanen dock av en konstnärlig och social kris. Han influerades till en början av de nya konstriktningarna, men vände sig snart emot dem. Efter världskrigets slut 1918 lämnade Rissanen snabbt Finland och levde i huvudsak i Frankrike, vintertid ofta i Nizza, eller i Nordafrika. Han lyckades ändå skaffa sig beställningar från Finland, arbeten som han sedan förverkligade om somrarna. Han planerade freskmålningarna ”Pingstfesten i Ritvala” för Suomen Kansallisteatteris (Finska nationalteaterns) foajé, men deltog knappast alls i det egentliga utförandet. Under 1930-talet förfärdigade han glasmålningarna för SOK:s affärshus och Finlands Bank. Även under arbetet med dessa bistods han av andra konstnärer. 

År 1939, före krigsutbrottet, flyttade Rissanen från Frankrike till Förenta staterna och bodde mestadels i Florida. Efter krigsslutet sände han paket från Amerika till sin sons familj. I Amerika skapade Rissanen ännu några offentliga verk, men dessa uppvisar inte någon högre konstnärlig kvalitet. 

Aimo Reitala 

Johan Wilhelm (Juho Vilho) Rissanen, född 9.3.1873 i Kuopio landskommun, död 10.12.1950 i Miami, Florida. Föräldrar diversearbetaren Heikki Vilho Rissanen och Agatha Sofia Kärkkäinen. Gift 1908–1915 med skulptrisen, konstgrafikern Hilda Maria Flodin. 

VERK. Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Helsingfors stads konstmuseum; Amos Andersons museum, Helsingfors; Villa Gyllenberg, Helsingfors; Kuopio konstmuseum; Åbo konstmuseum; Österbottens museum, Vasa; Tavastehus konstmuseum; Tammerfors konstmuseum; Lahtis konstmuseum; Uleåborgs konstmuseum; Gösta Serlachius konstmuseum, Mänttä; Nationalmuseum, Stockholm; Malmö konstmuseum. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Kämäräinen, Juho Rissanen. Naurava kisälli (1993). O. Okkonen, Juho Rissanen (1927); A. Reitala, Rissasen arvoitus. Ateneumin taidemuseo. Museojulkaisu I−II (1972); M.-R. Simpanen, Juho Rissanen ja suomalainen kansa (1997); C. Stocker, Juho Rissasen elämä (1993). 

BILDKÄLLA. Rissanen, Juho. Foto: Ateljé Daniel Nyblin. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4809-1416928957415

Upp