Lauri Kivekäs omtalades på sin tid som ”den störste studentpolitikern i Finland”; en sådan förblev han också, trots att han blev känd både som radikal fennoman, lantdagsman och skicklig advokat. Kivekäs grundade 1880 den radikala språkpolitiska föreningen K.P.T., som syftade till att i det offentliga livet helt och hållet tränga undan svenskan till förmån för finskan.
Lauri Kivekäs, ursprungligen Gustaf Laurentius Stenbäck, föddes i Alavo som det tionde av tretton barn i en prästfamilj. Fadern, Karl Fredrik Stenbäck, var kyrkoherde i Alavo och kontraktsprost; han företrädde prästeståndet vid 1863-1864 års lantdag och hade ett stort samhälleligt inflytande. Modern, Emilia Ottilia Christina von Essen, härstammade från en namnkunnig adlig bruksägar-, officers- och prästsläkt. Av Gustaf Stenbäcks farbröder var Johan Mikael och Lars Jakob Stenbäck väckelsepräster. Lars Stenbäck var kyrkoherde i Storkyro men framför allt känd som diktare. Gustafs bror Karl Emil Stenbäck var liksom fadern kyrkoherde och kontraktsprost, och hade likaledes ett stort samhälleligt inflytande. Han satt i prästeståndet vid alla lantdagar mellan 1877 och 1900, utom 1888, och skrev ett flertal uppbyggelseskrifter. Systern Ottilia var föreståndarinna för finska fruntimmersskolan i Helsingfors, skrev flera arbeten på pedagogikens område och gav ut barntidningen Tilhi. Brodern Konrad Fredrik grundade den radikalfennomanska tidningen Kaiku, vars huvudredaktör han var till 1905.
Gustaf Stenbäck hade svårt att konkurrera med sina framgångsrika syskon. Till en början fick han sin undervisning i hemmet, och därefter gick han i skola i Vasa och i den finskspråkiga högre elementarskolan i Jyväskylä. Stenbäck var ingen god skolelev och uppförde sig långtifrån mönstergillt. I Jyväskylä uppträdde han som särdeles svensksinnad och festade och drack till den grad att han relegerades från skolan. Han gick om en klass, uppmanades att slutgiltigt lämna skolan och avlade till slut studentexamen som privatist.
Hösten 1871 flyttade den nittonårige Stenbäck till Helsingfors, som vid denna tid med sina 30 000 invånare inte var någon särskilt stor stad. Han studerade historia, och anslöt sig till de svensksinnade studenterna. Redan i april 1872 omvände dock brodern Konrad honom till fennoman, och han började stifta närmare bekantskap med Snellmans idéer. Studierna fortlöpte som vanligt. Stenbäck studerade, festade, tillbringade somrarna utomlands, skuldsatte sig och gjorde under en julledighet i Janakkala 1874 en flyktig bekantskap med den sextonåriga skolflickan Ida Aalberg från den lokala amatörteatern, som sedermera skulle bli hans maka. Han uppmanade henne att söka sig till Finska teatern, och Aalberg tog uppmaningen på allvar.
Gustaf Stenbäck skuldsatte sig allt mer och tvingades lita till släktens hjälp. År 1875 blev han slutligen filosofie kandidat. Under sommaren detta år inträffade dock en incident som kom att förändra Stenbäcks liv. Vid en midsommardans i Alavo for nämligen den berusade biträdande länsmannen Theodor Theofilus Westerstrand omkring som en vettvilling och slog och anhöll människor. Händelsen upprörde den unge Stenbäcks sinne. Han gjorde rättssak av Westerstrands framfart och satte därmed i gång en process som avancerade ända till senatens justitiedepartement. Mot alla förväntningar utmynnade processen 1877 i en seger för Stenbäck och Westerstrand dömdes till ansenliga böter. Rättsprocessen gjorde den unge magistern Gustaf Stenbäck allmänt känd. Han förfinskade i samma veva sitt namn till Lauri Kivekäs.
De finsksinnade tidningarna följde noga med rättegången. Även alla vittnesmål publicerades. Mitt under processen valdes Stenbäck till ordförande för fennomanernas kamporganisation Suomalainen nuija. I november 1877 anordnade de radikala fennomanerna en demonstration på Svenska teatern, som senare ledde till att Kivekäs för ett halvår relegerades från universitetet. Han reste till Tyskland läsåret 1877–1878 och tog vid landstigningen emot hyllningar från sina anhängare som en regerande monark. I Tyskland åhörde han socialistiska talare, men socialismen engagerade inte honom. I likhet med den fennomanska bildade klassen över huvud sökte Kivekäs kontakt med bönderna och inte med arbetarna.
Lauri Kivekäs återvände till Helsingfors hösten 1878 och togs högtidligt emot. Följande år omvaldes han till ordförande för Suomalainen nuija. Den radikala linje som Kivekäs företrädde förlorade dock i betydelse 1880 då de fennomanska studenterna fick majoritet i studentkåren. I kampen om ordförandeposten inom studentkåren förlorade Kivekäs mot J. R. Danielson. Som motåtgärd grundade han tillsammans med sina anhängare en ny förening, som fick beteckningen K.P.T. (”koko programmi toimeen” = verkställ hela programmet). K.P.T. syftade till att helt åsidosätta det svenska språket till förmån för finskan.
Kivekäs bana som studentpolitiker tog definitivt slut 1883, då han blev juris kandidat och började verka som advokat – processen mot Westerstrand hade lett honom in på juridiska studier. Kivekäs försökte vinna inflytande genom att hänge sig åt det statliga livet och genom att ansluta sig till generalguvernör Fjodor Heiden och Georg Zacharias Forsman (senare Yrjö-Koskinen). Försöket föreföll att lyckas, han invaldes 1885 i lantdagen som representant i borgarståndet för Tammerfors, och han förnyade sitt mandat 1891. Kivekäs stora mål var att göra borgarståndet finsksinnat, varvid fennomanerna skulle erhålla majoritet i lantdagen; bonde- och präststånden var i fennomanernas händer, medan borgar- och adelsstånden var i de svensksinnades. För Kivekäs var språkfrågan alltså huvudsaken, trots att han vid sidan om den också tog upp andra ärenden och bland annat hörde till förkämparna för könens jämställdhet. Han krävde en sänkning av den till förmögenheten bundna rösttröskeln inom borgarståndet, en ökning av antalet finskspråkiga läroverk, avskaffande av den äkta mannens förmyndarskap, en liberalisering av de lagliga skälen för skilsmässa samt en utvidgning av näringsfriheten. Han misslyckades i sitt huvudsyfte och var inte heller särdeles framgångsrik med sina övriga förslag.
Lauri Kivekäs nådde aldrig riktigt upp i jämbredd med finskhetens stora namn, utan förblev ett stort och ouppfyllt löfte, ”Finlands största studentpolitiker”. Hans framgång baserade sig inte på hans lysande talarförmåga, såsom han själv och många samtida förmodade, utan på hans användbarhet när det gällde för de finskspråkiga studenterna att nå majoritetsställning. För övrigt låg hans radikalism honom i fatet. Hans vältalighet hjälpte honom föga i lantdagen; han kunde inte med hjälp av den omvandla de faktiska förhållanden som de svensksinnades majoritetsställning i borgarståndet baserade sig på. Brytningen inom Finska partiet ledde slutligen till hans fall. Som affärsman drogs Kivekäs till ungfinnarna, som grundat affärsbanken Kansallis-Osake-Pankki och grupperade sig kring tidningen Päivälehti, föregångaren till Helsingin Sanomat. Politiskt var han dock bunden till Yrjö-Koskinens gruppering som närmade sig bönderna och en ryskvänlig linje. Kivekäs hamnade på sätt och vis mellan dessa två falanger.
Även familjebekymmer tärde på Kivekäs energi. Mot släktens vilja gifte han sig med skådespelerskan Ida Aalberg, som trivdes utomlands och som inte försummade att regelbundet kräva ansenliga understöd av sin man. Kivekäs inkomster som advokat räckte inte till för både hans eget och Ida Aalbergs överdådiga leverne. Kivekäs, som under sina sista levnadsår skördade beröm och erkänsla som en skicklig advokat, i synnerhet som försvarare av finskspråkiga intressen, avled i tuberkulos 1893. Hans och Ida Aalbergs äktenskap var barnlöst.
Heikki Ylikangas
Lauri Kivekäs, till 1876 Gustaf Laurentius Stenbäck, född 21.7.1852 i Alavo, död 26.3.1893 i Helsingfors. Föräldrar kyrkoherden i Alavo, lantdagsmannen Karl Fredrik Stenbäck och Emilia Ottilia Christina von Essen. Gift 1887 med skådespelerskan Ida Emilia Aalberg.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. Ylikangas & J. Pajuoja, Lauri Kivekäs. Aikansa ajaton radikaali (1987).
BILDKÄLLA. Kivekäs, Lauri. Museiverket.