Ina Colliander var en av de viktigaste pionjärerna inom den moderna träsnittskonsten i Finland. I början av 1930-talet var hon vid sidan av Ellen Thesleff den enda kvinnliga grafikern. Collianders första experiment inom högtrycksgrafiken var små linoleumsnitt i färg. Senare koncentrerade hon sig på träsnittet men gjorde också oljemålningar, ikoner och från 1960-talet mosaiker. Hennes sista stora arbete var mosaiken ”Kristi förklaring”, som hon utförde för Nya Valamo kloster 1981–1983.
Ina Behrsen var född i S:t Petersburg. Hon bedrev konststudier i Ryssland och vid Centralskolan för konstflit i Helsingfors. Åren 1928–1931 illustrerade hon bokomslag för WSOY i Borgå, tillsammans med Erkki Tanttu. År 1930 gifte hon sig med författaren Tito Colliander och paret flyttade till Kuokkala i Terijoki, där Ina Colliander hade ärvt ett sommarställe tillsammans med sin kusin, målaren Sven Grönvall. Paret Colliander bodde dock i huvudsak i Villa Golicke i Kuokkala bara under somrarna. Ina Colliander gjorde där en del linoleumsnitt, samt utförde sina första träsnitt på brädbitar som flutit upp på stranden.
På 1930-talet var Kuokkala en betydande uppehållsort för konstnärer, där många finlandssvenska författare och bildkonstnärer tillbringade somrarna. Till gästerna i paret Collianders villa hörde förutom Sven Grönvall också Rabbe Enckell, Ralf Parland, Elmer Diktonius, Gunnar Björling, Sakari Tohka och Ernst Krohn. Därtill mottogs en del unga och sedermera betydande författare från Sverige i Villa Golicke under deras sommarvistelser i Finland.
Vid årsskiftet 1936–1937, då Ina Colliander bodde i närheten av det ortodoxa klostret i Petseri i Estland (sedermera Petjory i Ryssland), konverterade hon till den ortodoxa tron. De religiösa dragen blev därefter allt mer framträdande särskilt i hennes grafik även om de inte ännu hade en lika central position i 1930-talets produktion som i senare träsnitt. I Petseri utförde Colliander också ett stort antal oljemålningar, ofta fartfyllt expressiva, ljusfyllda vyer av orten och dess kloster gjorda med palettkniv.
På 1930-talet och även senare gjorde Colliander framför allt personstudier i grafiska tekniker. Porträtt och personstudier inklusive en del mor och barn-kompositioner utgjorde hennes viktigaste motiv. Till de mest betydande träsnitten hör ”Dans med slöja” (1933) samt ”Immer wieder” (1934), som är baserad på en dikt av Rainer Maria Rilke. Den största delen av grafiken från årtiondets senare hälft skildrar scener från paret Collianders hem och närmaste omgivning. Till dem hör ”Kafé Gratschoff, Terijoki” (1935) och ”Maria född” (1931). Det är nästan enbart fråga om interiörer, och persongestaltningen är för det mesta underordnad omgivningen och motivets stämning.
I sina träsnitt använde Colliander ofta brädbitar som hon funnit av en slump och som hon lät behålla sin grundform. Träets ådring fick också förbli synlig och kunde på så sätt bli en utgångspunkt för kompositionen. Hon skar ofta sina träsnitt i mjuka träslag, där de grova skårorna åstadkom ett primitivt intryck. Detta var också förknippat med Collianders strävan att betona omedelbarhet och äkthet, i stället för teknisk förfining, i sina arbeten. Träsnitten från 1930-talet är i huvudsak uppbyggda av breda, skissartade, ljusa konturer mot en mörk bakgrund. Avsaknaden av plastisk utformning av figurerna åstadkommer tillsammans med den avskalade bakgrunden en ytmässig karaktär. Colliander gjorde tryckplattor och avdrag av sina verk på ett högst spontant sätt, och i den här tekniska frigjordheten påminner hon mycket om Ellen Thesleff.
Bland 1930-talets grafiker är Ina Colliander den som kanske tydligast och mest medvetet har tagit stilmässigt intryck av den moderna europeiska konsten, främst av den tyska expressionismen, av Gauguin och Munch. Dessa inflytanden märks t.ex. i träsnittens avsaknad av djupperspektiv och i en strävan till att behandla motivet fritt och spontant, samt i de starka kontrasterna mellan svarta och vita ytor och i den klumpigt uttrycksfulla användningen av linjen. Å andra sidan är Collianders tidiga grafik, även om hon stilmässigt tog intryck av den moderna europeiska konsten, innehållsmässigt och i valet av motiv självständig. Den konsekventa avsaknaden av perspektiv var också utmärkande för den medeltida konsten, bl.a. för ikonmåleriet, som redan på 1930-talet kan ha utgjort konstnärliga förebilder för Colliander.
Efter andra världskriget ligger tyngdpunkten i Collianders träsnittsproduktion på de religiösa motiven, och användningen av teman och kompositionella lösningar hämtade från ikonmåleriet syns tydligare än förut. Från 1950-talet började Colliander använda sig av raka, skarpt avhuggna linjer som korsade de jämna färgytorna i ett slags nät. Detta stilmedel associerar än en gång till ikonmåleriet, men är kreativt och fritt tillämpat på högtrycksgrafiken. Av denna sorts arbeten är de mest kända kanhända Collianders verk i stort format med änglamotiv från slutet av 1950-talet, såsom ”Ängel eldröd” (1959) och ”Ängel blå” (1959). Ängeln som tema dök upp i Collianders konst omedelbart efter fortsättningskriget 1945, då hon gjorde träsnittet ”Tre änglar”, som närmast är baserat på Andrej Rubljovs ikon ”Den heliga treenigheten”. Senare gjorde hon en omfattande serie verk med änglamotiv.
På 1950-talet började Colliander göra träsnitt också i färg. I somliga verk, såsom i bilderna med änglamotiv, har endast en färg använts. Andra är flerfärgstryck, men utförda med en enda tryckplatta. Färggrafiken blev också annars vanligare inom den finländska konsten på 1950-talet, något som bland annat Linje och färg-utställningarna i Helsingfors Konsthall 1951 och 1955 bidrog till. I den senare utställningen deltog också Colliander.
Från 1960-talet fick Ina Colliander nya impulser från olika framställningstekniker. Hon började bl.a. arbeta med torrnål, till en början under handledning av Pentti Kaskipuro. Hon intresserade sig också för mosaiktekniken och skapade ett antal kyrkomosaiker, bland annat till Hangö ortodoxa kyrka 1960–1967, till kryptan i Uspenskijkatedralen i Helsingfors 1969 och till Profeten Elias kyrka vid Helsingfors ortodoxa begravningsplats på Sandudd (färdigställd 1977). Dessutom gjorde Colliander oupphörligt teckningar och oljemålningar av vyerna från sitt hem och i den närmaste omgivningen. På sina utlandsresor, bl.a. till Italien, använde hon sig däremot förutom av blyerts främst av pastell- och akvarellteknik.
Medan t.ex. Erkki Tanttu och Vilho Askola representerade den s.k. nationella linjen inom den finländska träsnittskonsten, som närmast var knuten till traditionen, vände sig Ina Colliander liksom Ellen Thesleff i sin konst snarare mot den europeiska modernismen.
Erkki Anttonen
Inna (Ina) Behrsen, fr.o.m. 1930 Colliander, född 25.6.1905 i S:t Petersburg, död 24.11.1985 i Helsingfors. Föräldrar arkitekten, verkliga statsrådet, professor Richard Georg Behrsen och Lydia Louise von Golicke. Gift 1930 med författaren och konstnären Fritiof Tito Colliander.
VERK. Representerad i bl.a. Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Amos Andersons konstmuseum, Helsingfors; S:t Michels konstmuseum; Lahtis konstmuseum; Nationalmuseum, Stockholm; Eremitaget, S:t Petersburg.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Tito och Ina Collianders arkiv, Svenska litteratursällskapet i Finland; Inas längtan. Ina Collianders brev till Sven Grönvall 1925–1974. Red. K. Bondestam (2005); Ina Colliander. Konstmuseet Ateneum (2005); T. Lammassaari & prästmunken Arseni, Ina Colliander. Puun kosketus (1991); T. Rantakaulio, Kuva kertoo uskosta. Kuvataiteilija Ina Collianderin uskonnollisen taiteen tarkastelua ortodoksisen uskon ja taiteen näkökulmasta (1998); Änglar i den finska konsten, Red. A. M. Salin (1995).
BILDKÄLLA. Colliander, Ina. 1978. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.