TANTTU, Erkki 

(1907–1985) 

Konstgrafiker, illustratör, professor 

Erkki Tanttu var en flitig illustratör och en humoristisk folklivsskildrare, mest känd för serien om den originelle och filosoferande Rymy-Eetu. Tanttu illustrerade ordstäv och talesätt, men också många skönlitterära och kulturhistoriska arbeten. Han var dessutom en konstgrafiker av rang, som främst arbetade i träsnittsteknik.

Erkki Tanttu var född i Viborg och deltog i konstnärskretsen inom Nuoren Voiman Liitto redan 1921. Från 1926 gjorde han illustrationer för tidskiften Nuori Voima, som ett par år senare också började publicera hans grafiska arbeten, framför allt linoleumsnitt. Det var emellertid först i och med arbetet som tecknare och illustratör på Werner Söderström Oy:s djuptryckeri i Borgå 1926–1931 som Tanttu på allvar kom att intressera sig för grafik. Vid sidan av arbetet studerade han vid Konstindustriella centralskolan 1929–1930. Vid samma tid fanns det också en annan grafiker som var anställd vid WSOY, Ina Colliander, som även hon blev berömd för sina träsnitt. På sin fritid brukade de två ibland teckna tillsammans. 

Åren 1931–1944 var Tanttu illustratör och layoutredaktör för Skyddskårsförbundets tidskrift Hakkapeliitta. Han illustrerade framför allt tidskriftens noveller. Till övervägande del handlar det om tuschteckningar, men Hakkapeliitta publicerade också trä- och linoleumsnitt av Tanttu. Han bidrog även på frilansbasis med illustrationer bl.a. i tidskrifterna Seura och Kansan Kuvalehti. 

Sammanlagt omfattar Tanttus illustrationer över 60 böcker och ett flertal bokomslag samt teckningar. Hans första egentliga uppdrag som bokillustratör var Santeri Ivalos Juho Vesainen (1932), och det sista var boken Satu meni saunaan. Suomalaisia lastenloruja (1966, Sagan gick i bastu. Finländska barnramsor). Emellan dessa två ryms illustrationer av Kalevalas sampokväden och illustrationer för litterära verk av Aleksis Kivi, Yrjö Jylhä, Joel Lehtonen, Volter Kilpi m.fl. Framför allt minns man nog Tanttus illustrationer av Sakari Pälsis böcker om Fallesmannin Arvo. Pälsis berättelser var en utmärkt grund för det folkliga och livfulla typgalleri som Tanttus humor för det mesta odlade. 

Rymy-Eetu har publicerats i många finska tidningar och böcker och är en av de mest långlivade inhemska serierna. De första publicerades redan 1930 i Kansan Kuvalehti, och sedan kunde man följa med den mustaschprydda och trinda gestaltens äventyr ända till den senare hälften av 1960-talet. I Rymy-Eetu utvecklade Tanttu sin stil som framför allt utmärks av en enhetlig konturlinje. Detta blev ett slags varumärke för honom, framför allt i de bokillustrationer han gjorde efter fortsättningskriget. Teckningarna kännetecknas av livfulla linjer på flera plan som ger bilden dess rytm, medan han sällan använder sig av skuggningar. Bilden blir således mycket förenklad och fokuserar bara på det väsentligaste, som välfångade gester och de folkliga typernas ofta mycket humoristiska minspel. 

Enligt Tanttu skulle illustratören följa författaren efter bästa förmåga och inte försöka tävla med denne i t.ex. dramatik, utan lämna utrymme för läsarens fantasi. Däremot intresserade sig Tanttu för folklore, och på många av hans bilder kan man hitta etnografiska detaljer som tecknats med stor skärpa. 

Tanttus tidiga verk härstammar från slutet av 1920- och början av 1930-talet och består nästan uteslutande av linoleumsnitt. Sina första träsnitt gjorde han först 1934, då han studerade till grafiker vid Kunstschule Maxon-Kallenberg i München. För det mesta handlar det om mindre kompositioner som avbildar flera personer. Tanttus grafik under 1930-talet koncentrerade sig nästan enbart på personer, vilket främst berodde på att hans bilder utgick från litterära förlagor. För det mesta var bilderna bearbetningar efter hans illustrationer. Ett utmärkande drag för Tanttus träsnitt är att det slutgiltiga arbetet ofta är ett resultat av mycket skissande. I hans samlade verk kan man således upptäcka vissa teman som han arbetat med under mycket lång tid. 

Tanttus grafiska blad från 1930-talet är för det mesta rätt dystra och dramatiska till karaktären. I uttrycket, som i grund och botten präglas av realism, ingår även expressionistiska nyanser och effekter. Som exempel kan nämnas verken ”Episod” (1934) och ”I stadens utkant” (1936) och den hetsiga rytmen i ”Flyktingar” (1936) och ”Häxa” (1939). Bildernas komposition är ofta diagonal. Personerna rör sig från övre hörnet mot motstående nedre hörn eller vanligtvis tvärtom, vilket förstärker bildens djup. Men i några arbeten, som i ”Söndag” (1938) ingår den för Tanttus senare produktion så typiska humorn och välfunna personteckningen. 

Redan i Tanttus grafik från 1930-talet kan man upptäcka vissa drag som påminner om Akseli Gallen-Kallelas träsnitt och illustrationer. Å andra sidan har hans expressionistiskt färgade framställning stilistiska likheter också med andra av 1930-talets unga högtrycksgrafiker, som Vilho Askola, Aarne Nopsanen och Aukusti Tuhka. 

Efter fortsättningskriget började Tanttu i allt högre grad avbilda landsbygdens agrara miljöer. Här syns ofta också en ensam gestalt snett bakifrån, med ryggen till. Ibland hämtar han vatten, andra gånger åker han skidor eller metar. Tanttus verk från slutet av 1940-talet är i allmänhet svart-vita, utan grå mellantoner. De är i huvudsak uppbyggda enbart av tätt dragna streck, och stora enfärgade ytor är rätt sällsynta. Stämningen är vanligtvis lite melankolisk och stillastående, som i ”Metaren” (1945), ”Vinterkväll” (1946), ”Natt” (1946) och ”Morgon” (1948). På en del blad fortsatte Tanttu sin humoristiska folklivsskildring. Exempel på detta är ”De berusade” (1946) och ”Kyrkomusik” (1946). Utmärkande för hans verk från den här tiden är också den noga genomtänkta och fast strukturerade kompositionen. 

Från och med 1950-talet började Tanttu gå in för grå mellantoner i sina träsnitt. Han experimenterade visserligen med två eller tre tryckstockar redan 1947. Till detta inspirerades han av Vilho Askola, som utvecklade en särpräglad borstningsteknik på 1940-talet för att få fram olika grå nyanser. Samtidigt utsträckte Tanttu sin ämnessfär från inhemska motiv till Medelhavsländernas sydligare vyer. Träsnitten baserade sig på skisser gjorda under resor, som framför allt gick till Italien, Spanien och Madeira. 

Tanttu är även en välkänd exlibriskonstnär. Många av hans tidiga skapelser från 1930-talet var linoleumsnitt, men redan tidigt började han också göra tuschteckningar som kopierades kemigrafiskt. Sammanlagt skapade Tanttu över 130 olika exlibris. 

Erkki Tanttu innehade förtroendeuppdrag inom olika organisationer på bildkonstens område. Han var styrelsemedlem i Finlands konstgrafiker r.f. på 1940-talet, dess ordförande 1963–1970 och senare hedersmedlem. Han satt i styrelsen för Konstnärsgillet i Finland 1956–1963. Tanttu erhöll flera hedersutmärkelser, bland vilka kan nämnas Pro Finlandia–medaljen, Mikael Agricola–medaljen och professors titel tilldelades han 1972. 

Erkki Anttonen 

Erkki Lauri Lydén, från 1913 Tanttu, född 3.10.1907 i Viborg, död 5.5.1985 i Helsingfors. Föräldrar stationsinspektorn Eliel Laurentius Tanttu (tidigare Lydén) och folkskollärarinnan, bokföraren Lyyli Hilja Maria Tanttu. Gift 1935 med Eva Kreeta Helena Heurlin. 

VERK. Representerad bl.a. i Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Amos Andersons konstmuseum, Helsingfors; Konstmuseerna i Tavastehus, Jyväskylä, Lahti, Tammerfors, Uleåborg, Raumo, Åbo; Borgå museum; Nasjonalgalleriet, Oslo; Eremitaget, S:t Petersburg; Konstmuseet i Tel Aviv, Israel. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Anttonen, Taidegrafiikka 1895−1950. Ars. Suomen taide V (1990); J. Puokka, Erkki Tanttu. Puupiirroksia – träsnitt – woodcuts (1967); J. & M. Tanttu, Isä piirtää. Kuvia Erkki Tantun elämästä (1990); M. Tanttu, Kiveä läpi elämän (2001); Erkki Tantun Kalevala-kuvat (2004); Erkki Tantun exlibris-taide (2005). 

BILDKÄLLA. Tanttu, Erkki. Foto: Pekka Kyytinen, 1974. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4319-1416928956925

Upp