Benedict Zilliacus hörde till de första finländska journalister som skrev omfattande reportage från olika delar av världen. Den drivna stilisten med signaturen ”Bez” har beskrivits som den finländska pressens gentleman. Som textförfattare var han med om att skapa den finlandssvenska revykonsten på Lilla teatern. I sina böcker återvänder han ofta till kriget och tiden före.
Benedict Zilliacus hade inte långt kvar till en kandidatexamen i konstarkeologi och klassiska språk när han 1948 tog ett, som han trodde, tillfälligt jobb på Hufvudstadsbladet i Helsingfors för att försörja sig och sin blivande hustru Jutta. Efteråt har han uppgett att han tyckte att det räckte med två professorer i grekiska i släkten, då både fadern Emil och brodern Henrik var antikforskare.
Under sin 33 år långa bana på Hufvudstadsbladet blev Zilliacus känd som det stilistiskt drivna reportagets mästare. Reportagen gjordes ofta i samarbete med tecknaren Henrik Tikkanen och är en mellanform av journalistik och litteratur. Zilliacus hörde till de första som insiktsfullt skrev om den finländska designens internationella genombrott på 1950-talet. Under signaturen ”Bez” skrev han också över 6 000 dagboksverser under sin tid på tidningen.
Under de första åren efter att Lilla teaterns hus vid Georgsgatan invigts 1962 var Zilliacus revyer en stomme för publikframgången. De mest kända av dem är Guldbröllop (1962) och Åttan (1964). De kommenterar samhällsskeenden och typer ur olika skikt – med glimten i ögat. I Åttan ska ett mäktigt försäkringsbolag som utgett sig för att vara småfolkets bästa vän riva en proletärkåk och kasta ut hyresgästerna mitt i smällkalla vintern för att i stället bygga ett höghus. Det som tidigare varit slum förvandlas till en lyxslum. Den bitska kritiken mot vad som sker i staden går hand i hand med den kärlek till Helsingfors som är en röd tråd i Zilliacus författarskap. Samtidigt öser han ur och karikerar sina egna erfarenheter som reporter.
Det var inte bara Zilliacus texter som bäddade för framgång för den finlandssvenska revykonsten på Lilla teatern. I rollförteckningen i Åttan fanns namn som Lasse Pöysti, Birgitta Ulfsson, Pirkko Mannola, Nils Brandt och Gustav Wiklund. Musiken gjordes av Erna Tauro, scenografin av Ralf Forsström och danserna av Heikki Värtsi. Det var en legendarisk tid för den finlandssvenska komedin på 1960-talet då också Bengt Ahlfors slog igenom.
Även om Zilliacus revyer rör sig kring rätt helsingforsiska ämnen blev gästspelen i Sverige väl mottagna. ”En välutrustad revyförfattare med vass och oförvillad blick och ett raljant och spirituellt leklynne”, skrev en Stockholmskritiker om Guldbröllop.
Zilliacus litterära produktion genomsyras av starka erinringar av den finländska skärgården, barndomsön Hapene utanför Viborg samt krigsminnen. Utöar från 1974 är en skildring av en oförstörd skärgårdsmiljö före motorbåtarnas tidevarv. Båten i vassen från 1990 väcker författarens barndom under 1930-talet på släktgodset till liv – boken fick stor genomslagskraft också bland finskspråkiga läsare och belönades bland annat med Tack för boken-medaljen.
I Bergets skugga från 1987 samlar Zilliacus anekdotspäckade minnen från vinter- och fortsättningskriget för att föra dem vidare till nya generationer. Han tillbringade själv fem år i kriget och var bl.a. stödjepunktschef vid Svir.
Boken om industribolaget Wärtsiläs långvarige patron Wilhelm Wahlforss, utgiven 1984, har betecknats som en av de bästa som skrivits om en finländsk industrichef. Ett lättsammare ämne värdigt en kåsör och revymakare hade Zilliacus i sin bok om korsettens historia 1962.
Zilliacus har också skrivit manuskript för film och tv. Han var Åke Lindmans medarbetare vid inspelningen av Stormskärs Maja 1977. Han har skrivit tv-manuskript utifrån Oscar Parlands romaner Den förtrollade vägen och Tjurens år.
Zilliacus är författare till två stora krigsskildringar på film, först Framom främsta linjen 2004 och tre år senare i samarbete med Stefan Forss Tali-Ihantala 1944. I den senare filmen skildras den största striden i de nordiska ländernas historia, då den finska armén med hjälp av en stark koncentration av trupper och artilleri vann en temporär avvärjningsseger mot den anfallande sovjetiska armén i fortsättningskrigets slutskede. Eldledaren Zilliacus skulle i verkligheten gräva fram familjens silversaltkar ur gården Hapenes aska i juli 1944.
Zilliacus är flerfaldigt prisbelönad för sina insatser inom litteratur, publicistik och film. Till de största priserna hör Svenska folkskolans vänners kulturpris, Svenska kulturfondens kulturpris och statspriset för filmkonst.
Mikael Kosk
Emil Benedict Zilliacus, signaturen ”Bez”, född 11.1.1921 i Helsingfors, död 28.1.2013 i Helsingfors. Föräldrar professor Emil Zilliacus och Ingrid Wegelius. Gift 1949 med Jutta Kingo.
PRODUKTION. Bilderbok för stora barn (1951); Vi ser på Helsingfors (1952); Korsetten (1962); Wärtsilä (1967); Helsingfors lever (1971); Sex årtionden i pressbilder (1971); Utöar (1974); Öar, holmar och skär (1977); 100 klipp ur vår dagbok (1977); Wilhelm Wahlforss (1984); Bergets skugga (1987); Båten i vassen (1990); Förlorat och bevarat. Solna (1996). Film- och tv-manuskript: Lasse Pöysti Show (1959); Justus ordnar allt (1960); Stormskärs Maja (1977); Den förtrollade vägen (1987); Tjurens år (1988); Framom främsta linjen (2004); Tali-Ihantala (tills. med Stefan Forss, 2007).
BILDKÄLLA. Zilliacus, Benedict. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.