KROGIUS, Paul 

(1724–1792) 

Biskop i Borgå 

Paul Krogius tillhörde en östfinsk prästsläkt, var en lärd universitets- och skolman och blev till slut biskop i Borgå. Han hade redan hunnit uträtta det mesta av sitt livsverk då hans tid som biskop började. Han var också en framstående näringsidkare, särskilt inom fiskerinäringen.

Efter att ha genomgått Borgå lyceum studerade Paul Krogius vid Åbo akademi, men lilla ofreden i början av 1740-talet avbröt för en tid hans studier. Krogius lämnade Finland tillsammans med sin far och studerade ett år vid Uppsala universitet. Efter återkomsten till Åbo sökte han sig som elev till elokventieprofessorn Henrik Hassel. Genom dennes förmedling kunde Krogius stifta bekantskap med den tidiga upplysningstidens tänkesätt, som betonade praktisk kunskap och den gemensamma nyttan. Under Hassels presidium disputerade Krogius över ”vissa filosofiska teser”. En annan av hans lärare var Johan Browallius, som vid denna tid stod i beråd att lämna sin professur i fysik och övergå till den teologiska fakulteten. Av honom fick Krogius frågan om Guds enhet som ämne för en disputation. Hösten 1746 disputerade Krogius sedan själv om lagens rätta bruk. 

Genom att knyta personliga kontakter till lärare och inflytelserika personer lyckades den begåvade studenten fortare göra sig förtrogen med förhållandena i akademin än vad enbart ordinära studier hade förmått. Krogius bodde hos Hassel och blev vän med honom. Senare ingick han äktenskap med Hassels dotter, och då professor Carl Fredrik Mennander sökte sig en hustru ur samma släktkrets, blev Krogius dennes svåger. Mennander hörde till förgrundsgestalterna i upplysningstidens Åbo och blev med tiden ärkebiskop i Uppsala. 

Krogius position i det akademiska samfundet torde ha bidragit till att en akademisk bana började intressera honom. Redan 1746, ett år efter sin magisterexamen, utnämndes han till docent i historia och praktisk filosofi. Hans vetenskapliga insatser vann uppskattning, vilket bl.a. framgår av att universitetet i Greifswald förlänade honom teologie doktorsgrad 1756. 

Då den akademiska banan var osäker sökte sig Krogius emellertid 1752 till Borgå lyceum som lektor i vältalighet. Han var lyceirektor i tre perioder, blev ledamot av domkapitlet och kom i kontakt med det kyrkliga livet. År 1753 prästvigdes han, vilket var en förutsättning för ett prebendepastorat. Inkomsterna från lektoratet var ringa, och Krogius intresse för en kyrklig bana kan också ha stärkts av att hans mor Katarina Vadsten var dotter till kaplanen i Borgå landsförsamling och av att han själv var född i Borgå, där hans far under sin brokiga bana varit kaplan under några år. 

Krogius var på förslag till biskop i Borgå redan 1762. År 1769 blev han kyrkoherde i Borgå, vilket samtidigt innebar att han fick ställning och ämbete som domprost. Den ekonomiska lättnad den nya tjänsten förde med sig gav Krogius möjlighet att ytterligare förkovra sin förmögenhet, och han köpte sig ett fiskeri. Tiden som domprost blev den egentliga aktiva perioden i Krogius kyrkliga karriär. Då han utnämndes till biskop 1789 låg hans mest företagsamma år redan bakom honom. 

I frihetstidens politiska liv hörde Krogius till hattpartiet. När Jacob Magnus Sprengtporten under statskuppens år 1772 fordrade att man i Borgå skulle avlägga ed till kungen vägrade Krogius och domkapitlet. Prästernas liksom många andra finländares tveksamma inställning i detta skede berodde på att företaget i misstänkt grad framstod som Sprengtportens privata bestyr. Först när det visade sig att kung Gustav III själv stod bakom kuppen, avgav Krogius och domkapitlet sin försäkran. 

Under den gustavianska tiden deltog Krogius i två riksdagar som representant för prästerskapet. Under riksdagen 1778–1779 var han medlem av bankutskottet och stod tillsammans med biskoparna samt några andra utvalda representanter för respektive stånd fadder vid kronprinsens dop. Han deltog också i 1786 års riksdag. I egenskap av biskop reste han även till riksdagen i Gävle 1792, men avled under resan. 

Paul Krogius hade många barn, av vilka nio dog tidigt. För de tre som uppnådde vuxen ålder gick det väl. Både Maria Charlotta och Sofia Ulrika blev prostinnor i stora församlingar, och sonen, lagmannen och senatorn Fredrik Vilhelm, adlades för sina förtjänster med namnet Edelheim. 

Pentti Laasonen 

Paul Krogius, i källorna även Paulus Krogius, född 22.3.1724 i Borgå, död 12.1.1792 i Åbo. Föräldrar kyrkoherden Paul Krogius och Katarina Vadsten. Gift 1754 med Anna Sara Hassel. 

PRODUKTION. Theses philosophicae varii argumenti (1745); Dissertatio philosophica unitatem Dei independenter a principio indiscernibilium demonstratam exhibens (1745); Dissertatio juridica de jurisprudentia recte tractanda (1746). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. J. Alanen, Suomen historia kustavilaisella ajalla (1964); M.J. Alopaeus, Borgå gymnasii historia I–II (1804−1807); A. Hultin, Borgå gymnasii historia enligt uppdrag av f.d. Borgå gymnasister I: 1725−1840 (1920); J.E. Roos, Släkten Krogius under trenne sekel (1924). 

BILDKÄLLA. Krogius, Paul. Oljemålning: N. Schillmark. Finlands nationalmuseum. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4476-1416928957082

Upp