BRENNER, Sophia Elisabeth 

(1659–1730) 

Diktare 

Sophia Elisabeth Brenner var den första mer namnkunniga svenska kvinnliga diktaren. Hon var av tysk-svenskt ursprung men har genom sitt äktenskap med Elias Brenner, född i Österbotten, anknytning till Finland, där även flera spår av hennes diktargärning kan påträffas. Elias Brenner var miniatyrmålare och assessor i Antikvitetskollegiet.

Sophia Elisabeth Weber föddes i Stockholm 1659 som dotter till stenhuggaråldermannen Niklas Weber från Tyskland och hans svenska hustru Kristina Spoor. I familjen talades både svenska och tyska, och i skolan från fyra års ålder lärde hon sig även latin, ett språk som normalt inte hörde till en flickas bildning. Efter avslutad skolgång fick hon undervisning av en informator. När Sophia Elisabeth Weber var i tonåren började hon skriva dikter, men först sedan hon 1680 gift sig med miniatyrmålaren Elias Brenner inledde hon på allvar sitt författarskap. Elias Brenner var änkling och tolv år äldre än Sophia Elisabeth. Han hade sedan tidigare två barn, och familjen växte snabbt. Sophia Elisabeth födde själv under tjugo år 15 barn som levde till vuxen ålder. 

Den stora familjen och det välskötta hushållet hindrade inte Sophia Elisabeth Brenner från att skriva dikter och publicera böcker. Hennes make stöttade henne och köpte böcker åt henne, däribland utländsk poesi. Med sina dikter vann Brenner både kungafamiljens och allmänhetens gunst. Den mest kände av hennes gynnare var Urban Hiärne. Sophia Elisabeth Brenner fick särskild uppmärksamhet för sin beläsenhet, hon var nämligen förtrogen med franska, holländska och italienska diktare och använde i sina dikter svenska, tyska, latin och italienska och ibland även franska. Hon blev även känd utomlands, t.o.m. i Spanien. Detta framgår av Testimoniorum fasciculus, som utgavs 1711–1712 och innehöll ett stort antal lyckönskningar inför tryckningen av hennes samlade verk (Poetiske dikter I, 1713). Förutom av de utländska gratulanterna hyllades hon av bland andra Olof Rudbeck, Emanuel Swedenborg, Olof Hermelin, Torsten Rudeen och Jacob Frese. 

Sophia Elisabeth Brenner skrev dikter under flera årtionden. Största delen utgjordes av tillfällesdikter. Det finns olika uppfattningar om huruvida hon mottog några arvoden. Å ena sidan har det sagts att hon endast skrev för sina vänner, å andra sidan har hon framhållits som en professionell författare, väl medveten om sitt värde. Säkert är att hon efter sin makes död mottog en pension på 200 riksdaler om året. Efter år 1710 beklagade hon sig ofta över sin framskridna ålder. Hennes största dikt, Wår Herres och Frälsares Jesu Christi alldraheligasta Pijnos Historia, skrev hon ändå först vid en ålder av 67 år. Under sitt sista levnadsår skrev hon även gratulationer till Ulrika Eleonora. 

Sophia Elisabeth Brenner blev även känd i Finland. Hennes man var mån om att betona sitt österbottniska ursprung. Hans hustru antog, i strid med dåtida sed, sin makes efternamn. Den aktning och tillgivenhet hon hyste för släkten Brenner framgår även av hennes begravningsdikter och den tröstedikt hon skrev till kyrkoherden i Kronoby, Jacobus Brennerus, sedan hans maka Brita Gammal avlidit. Diktaren önskar att Gud skall låta den Brennerska släkten få en blomstrande framtid och kunna fortsätta sin omvårdnad av den församling som släkten redan skött i över 150 år. 

Sophia Elisabeth Brenner delade sin makes intresse för Finland och det finska språket. Bland hennes dikter återfinns sådana som är tillägnade personer i och från Finland, bl.a. en gratulationsdikt tillägnad borgmästaren i Nykarleby, Isak Falander, och dennes brud Anna Jacobsson Bochmöller. År 1693 målade Elias Brenner en votivtavla för kyrkan i Vasa till 100-årsminnet av kyrkomötet i Uppsala. Tavlan försvann eller förstördes under stora ofreden, men den finns avbildad på ett grafiskt blad i Poetiske dikter I. Förutom fyra manliga medlemmar av släkten Brenner fanns även Sophia Elisabeth Brenner avbildad på tavlan i Vasa. 

I Finland är Sophia Elisabeth Brenner mest känd för två kyrkliga texter, ganska korta i jämförelse med många av hennes övriga dikter. År 1700 inristades i kalken i Närpes kyrka fyra rader skrivna av henne: 
Min återlösare, korsfäste Jesu gif 
At hvar en syndig siähl må undfå denna skåhl 
Til vederqväckelse til salighet och lijf, 
Så när din dyra död sitt rätta ändamåhl. 

En betydligt mer känd dikt av Sophia Elisabeth Brenner skrevs fem år senare in på ramen till altartavlan i kyrkan i Pedersöre moderförsamling. Tavlan är målad av Margareta Capsia och skildrar den Heliga Nattvarden: 

Herr Jesu du, som här dig sielfvan ger til  bästa
Gif, åt hvar hungrig siäl, som komer dig at gästa, 
Den tro, den tilförsikt mitt in i hiertat går, 
At hon sin Jesum vist i sacramentetfår. 

Anneli Mäkelä-Alitalo 

Sophia Elisabeth Weber, från år 1680 Brenner, född 29.4.1659 i Stockholm, död 14.9.1730 i Stockholm. Föräldrar stenhuggarskråets ålderman Niklas  Weber och Kristina Spoor. Gift 1680 med miniatyrmålaren, numismatikern, assessorn vid antikvitetskollegiet Elias Brenner. 

PRODUKTION. Sophia Brenners omfattande produktion utkom i form av privattryck vilka sedan samlats i följande volymer: Sophia Elisabeth Brenners, född Weber, Poetiska dikter. Stockholm (1709); Sophia Elisabeth Brenners Uti åtskillige Språk, Tider och Tilfällen författade Poetiska Dikter Af henne sielf å Nyo öfversedde, samt med dertil hörige kopparstycken förökte. Stockholm (1713); Andra delen af Sophiae Elisabeth Brenners Poeiska Dikter uti åtskillige språk, Tider och Tilfällen författade och Efter dess Död i Ljuset framtedde. Stockholm (1732); Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhelm til Dalin XVII. Uppsala (1873); Wårs Herres och Frälsare Jesu Christi alldraheligaste Pijnos Historia (1726). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Aspelin, Elias Brenner. En forskare och konstnär från Karlarnes tid (1896); C. Burman, From barockdiktare och femtonbarnsmor. Svenska Dagbladet 9.7. 1996; T. Edgren, Tennskatten från Peuravuori i Kuru socken. Fakta och tradition. Finskt Museum 1983. 

BILDKÄLLA. Brenner, Sophia Elisabeth. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4477-1416928957083

Upp