ROKASSOWSKIJ, Platon Ivanovitj


(1800–1869)


Generalguvernör, friherre


Platon Ivanovitj Rokassowskij företrädde i Finland den ryska riksledningen under de händelserika åren på 1850- och 1860-talen, med Krimkriget och med lantdagsinstitutionens återupplivande. Han hade i viss utsträckning förståelse för finländarnas statliga strävanden. Som generalguvernör blev Rokassowskij omtyckt, och han umgicks otvunget med herrskapen i Helsingfors.

 

I början av sin militära bana tjänstgjorde Platon Rokassowskij vid den ryska väg- och vattenbyggnadskåren och sedan vid generalstaben, där han avancerade till överste. Han deltog som stabsofficer i kriget mot Turkiet 1829 och i de kaukasiska kampanjerna 1830–1832. År 1843 utnämndes han till krigsministeriets överproviant­mästare med ansvar för livsmedelsförsörjningen.


 

Rokassowskij kallades 1848 till adjoint hos generalguvernören över Finland, men fick sköta generalguvernörens uppgifter då ämbetets ordinarie innehavare, furst Menschikoff, var upptagen av andra, viktigare uppdrag i kejsardömet. Rokassowskij uppges ha varit ”godmodig”, trots att det tidvis förekom mindre tvister med senaten om befogenheterna. I allmänhet var han populär bland sina underlydande. När till exempel Menschikoff, bekymrad över fenno­manernas radikalism, fick till stånd ett förbud mot finskspråkig litteratur 1850, ansåg Rokassowskij förbudet onödigt, och utgivningen av finska böcker tilläts igen 1854.


 

Generalguvernören var också över­befälhavare för de i Finland stationerade trupperna. När Krimkriget var överhängande ledde Rokassowskij försvarsförberedelserna, och då kriget bröt ut våren 1854 och västmakternas flottor seglade längs Finlands kust ansvarade han för avvärjningsinsatserna. Det visade sig dock vara omöjligt att förhindra fiendens överraskningsangrepp längs kusten, och på Åland förstörde västmakterna Bomarsunds fästning.


 

I december 1854 utnämndes greve F. W. R. Berg till generalguvernör och överbefälhavare efter Menschikoff, varvid Rokassowskij, som innehaft tjänsten, tvingades ge upp sin ställning. Han blev dock medlem av rikskonseljen och finländsk friherre. Rokassowskij fortsatte att befatta sig med finländska frågor. Från 1857 verkade han i S:t Petersburg som medlem av kommittén för finska ärenden.


 

Rokassowskij befordrades 1859 till general av infanteriet och återkom till Finland 1861, nu som generalguvernör, sedan man i S:t Petersburg konstaterat att greve Berg inte kom överens med sina underlydande. Rokassowskij hade med sig kejsarens löfte om att kalla samman lantdagen. Utskottet som beredde grunden för politisk verksamhet uppgjorde på basis av de svenska grundlagarna från Gustav III:s tid ”En historisk öfversikt öfver Finlands statsbyggnad”. På grund av den rådande politiska oron i Ryssland, närmast som en följd av frigivningen av de livegna, ansåg kejsaren det klokast att inte kalla samman lant­dagen i Finland. Rokassowskij motsatte sig för sin del det s.k. Januariutskottet, ett av kejsaren sammankallat lantdagsutskott sammansatt av de fyra stånden som av en grupp finländare förslogs som ett tillfälligt ersättande organ för lantdagen. Januari­utskottet kallades dock samman men blev aldrig mer än ett beredningsorgan.


 

Den polska resningen 1863 och hotet om inblandning från västmakternas sida åsamkade återigen Rokassowskij mycken oro med tanke på försvarsberedskapen i Finland, men västmakterna inledde inte några krigshandlingar. Några liberaler i Finland hade föreslagit att Finland skulle förbli neutralt i händelse av krig. Detta väckte förargelse på ryskt håll, men i allmänhet avvisade finländarna det obetänksamma förslaget, som närmast kan karaktäriseras som högförrädiskt. För att belöna och stärka finländarnas trofasthet under en för kejsardömet svår tid kallade Alexander II samman lantdagen, som han själv öppnade. I lantdagsmännens anförande sades Finland vara en egen stat, varför Rokassowskij avslutningsvis framförde en påminnelse från kejsaren om att det låg i Finlands verkliga intresse att stärka och inte försvaga banden med Ryssland, vilket bäst skulle garantera gränslandets utveckling.


 

Finland fick dock ett eget mynt, då rubelns vacklande värde skadade landets näringsliv. Grundlagsutskottet, som utsetts för att bereda en konstitution för Finland, föreslog att senatens justitie- och ekonomiedepartement skulle skiljas från varandra och att de skulle ombildas till en högsta domstol och en regering. Bägge två skulle ha sin egen ordförande. Generalguvernören skulle sålunda ha förlorat sin ställning som senatens ordförande, eller med andra ord sin beslutanderätt i landets angelägenheter, och enbart kvarstått som kommendör för krigsmakten och som ordningens övervakare. Rokassowskij motsatte sig dock en dylik separatism, och på grund av hans negativa utlåtande lät kejsaren grundlagsfrågan bero. Men såtillvida fick man utveckla det statliga livet att fyra­ståndslantdagen, som sammankommit senast 1809, i enlighet med den av kejsaren 1869 godkända lantdagsordningen, fick börja verka med regelbundna intervaller.


 

Då var emellertid Rokassowskij redan åsidosatt. Man hade konspirerat emot honom i S:t Petersburg såsom alltför förstående gentemot finländarna, och dessutom hade han hamnat i gräl med ministerstatssekreteraren greve Alexander Armfelt. Rokassowskij ansåg det bäst att be om avsked från sitt ämbete 1866.


 

Platon Ivanovitj Rokassowskij stod i ledningen för förvaltningen i Finland under en viktig brytningstid, då lantdagen igen fick börja verka och lagstiftningen sålunda kunde moderniseras på såväl den ekonomiska och samhälleliga som på den ideologiska utvecklingens plan. Generalguvernörens bekymmer över finländarnas separatism ledde inte till några allvarliga oroligheter, men man kunde se förebud om att Finlands utveckling till en egen stat skulle komma att förorsaka konflikter med strävandena till riksenhet i Ryssland.


 

Rokassowskij ägde i Finland Degerö gård nära Helsingfors och Kirjola gård i S:t Johannes socken nära Viborg.


 

Pertti Luntinen


 

Platon Ivanovitj Rokassowskij, Rokassovskij/­Rokassowsky, fr.o.m. 1855 friherre Rokassowskij, född 15.1.1800 i S:t Petersburgska guvernementet, död 6.4.1869 i Nizza. Föräldrar brigadgeneralen Ivan Nikititj Rokassowskij, och Charlotta Eleonora von Albedyll. Gift 1835 med Aleksandra Vasilevna Kuzminskaja.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Suomen keskushallinnon historia 1809–1996 (1996).


 

BILDKÄLLA. Rokassowskij, Platon Ivanovitj. Foto: Ateljé P. C. Liebert. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4810-1416928957416

 

Upp