NYLANDER, Johan Mattsson


(1742–1810)


Köpman, skeppsredare, brukspatron


Johan Nylander var den mest kända företrädaren för borgarsläkten Nylander från Uleåborg. I slutet av 1700-talet framstod han som en osedvanligt viljestark och driftig handelsman. Nylanders främsta insats var grundandet av Nyby brukskomplex i Ijo. Detta brukssamhälle – bestående av glasbruk, kvarn, såg och skeppsvarv – var också känt för sina sociala reformer.

 

Johan Mattsson Nylander hörde till banbrytarna bland Uleåborgs och de bottniska städernas handelsborgare genom att han drog nytta av den nya stapelfrihet som uppstått i och med avskaffandet av det s.k. bottniska handelstvånget 1765. Strax efter att handeln liberaliserats begav sig Nylander utomlands för att bekanta sig med affärslivet och för att knyta handelsförbindelser. Tillsammans med andra borgare rustade han stapelstaden Uleåborgs första långfärdsseglare.


 

Nylander kunde framgångsrikt utnyttja den högkonjunktur, särskilt inom tjärhandeln, som det nordamerikanska frihetskriget medfört. För varuexporten rustade han ensam tre fartyg och var därtill delägare i sjutton andra. Vid sina varv lät han bygga fartyg för både egen och andras räkning. Nylanders sätt att driva affärer kännetecknades bl.a. av att han i sin tjärhandel strävade efter att kringgå det i Uleåborg 1782 anlagda tjärhovets kontroll, och försökte grunda ett eget tjärhov på sina ägor. Han fick även tillstånd till detta av kungen. Först efter en utdragen tvist, som fördes ända upp i riksdagen, avstod han från detta företag, som sannolikt syftade till monopol i förmedlingen av tjära norrifrån. Genom handel och rederirörelse lade Nylander grunden till en ansenlig förmögenhet.


 

Det största kraftprovet i Nylanders verksamhet som företagare och affärsman var dock grundandet av Nyby brukskomplex i Ijo socken. Redan 1780 hade Nylander beviljats tillstånd att grunda ett glasbruk i Toppila i Uleåborg, men av detta blev ingenting. År 1781 fick han rätt att grunda ett hemman med namnet Säynäjäoja på Bottenvikens kust vid Olhava älvs mynning. Följande år beviljades hemmanet privilegium för anläggande av ett glasbruk. Fabriken byggdes raskt och glasframställningen tog vid mot slutet av 1784. Tekniken var tidsenlig, hyttmästarna och blåsarna var från utlandet. Verksamheten utvidgades oavbrutet ända fram till 1794, då Nylander av hälsoskäl överlät ledningen till sin svärson Anders Falander. Bruket sysselsatte då 91 personer, varav 15 var glasblåsare, och var det främsta glasbruket i Finland. Man tillverkade såväl fönsterglas som andra glasprodukter, särskilt flaskor. Efterfrågan på fönsterglas var stor, då stigande välfärd medförde ett allt livligare byggande. Allt glas skeppades till Stockholm, där de bästa priserna betalades. Uleåborgarna och även nordösterbottningarna var tvungna att köpa Nybys produkter via Stockholm.


 

På Nyby anlade Nylander också en såg, en kvarn och ett skeppsvarv. Han lät förbättra farleden mellan Ijo och Uleåborg, lät bygga en fyr, ritade ett sjökort och umgicks med planer på reformer inom lotsväsendet. År 1806 anhöll Nylander om tillstånd att grunda ett spinneri på Nyby. I sin ansökan framhöll han bristen på spinnerier men betonade också att ortsborna behövde sysselsättning. Bruket sysselsatte inte enbart eget folk. Indirekt gav bruket arbete åt leverantörer av aska, brännved, stockar och tjära. Trots att glasbruket var framgångsrikt tvingades Nylander till hård kamp med kronans kreditorer, något som till sist fick honom att ge upp och lägga ned driften 1807. En ny ägare återupptog snart glastillverkningen, som pågick ända till 1885.


 

Nylander utvecklade Nyby till ett självständigt brukssamhälle, som 1790 fick egen ordningsrätt med bruksting. Nyby var också en självständig bruksförsamling, som hade egen präst 1786–1803. Prästämbetet innehades länge av Nylanders svärson Abraham Keckman. Keckman, som till en början hade varit bokhållare på bruket, hade fått gifta sig med Nylanders dotter Johanna Maria, på det uttryckliga villkoret att han läste till präst. År 1788 fick Nyby egen kyrka och skola.


 

Nylander sysselsatte sig med för tiden anmärkningsvärda socialreformatoriska tankar och tillämpade dem gärna på Nyby och i Ijo socken. Enligt honom var det ringa befolkningsunderlaget det främsta hindret för landskapets och rikets välstånd. Befolkningsökningen måste alltså främjas, och en utväg var att nedbringa den höga spädbarnsdödligheten. Enligt Nylander var det viktigt att få yrkeskunniga barnmorskor till landsbygden. Han anställde sådana till Nybys barnbördshus, som antagligen var bland de första förlossningsanstalterna i Finland. Nylander bidrog också med medel till fattiga unga som var villiga att ingå äktenskap. På sina ägor odlade han bl.a. lin och hampa och försökte även uppmuntra bönderna till odling genom att dela ut utsäde gratis.


 

Till bemärkta personer som Johan Nylander stod i kontakt med hörde även kung Gustav III, som i flera frågor behagade ta del av hans uppfattningar. Som erkänsla för hans insatser och företagsamhet, samt för många goda råd, förlänade kungen Nylander 1788 den sällsynta hederstiteln hovråd. Det finskspråkiga folket på Nyby kallade honom därefter för ”Olhavan hovrooti”. En av Nylanders döttrar var gift med en av de på sin tid främsta tonsättarna i Finland, Erik Tulindberg.


 

Efter att i början av 1800-talet ha hamnat i svårigheter med sina affärer flyttade Nylander till Stockholm där han började studera teknisk-mekaniska problem, särskilt inom skeppsbyggnaden. I diverse dokument benämns han också ”generalmekanicus”. År 1804 gav han ut boken Skepps-redaren och köparen uti Norrbottniska wiken, och 1805 införde han en artikel om skeppsbyggnad i Åbo Tidningar.

 

I sin bok Hundrade minnen från Österbotten har Sara Wacklin gett en livlig, men överdriven, bild av Nylander. Hon berömmer honom för att vara en skicklig, rentav genial, affärsman men skildrar honom i första hand som nyckfull, hård och även grym mot hustru och barn.


 

Jouko Vahtola


 

Johan Mattsson Nylander, född 14.5.1742 i Uleåborg, död 27.6.1810 i Stockholm. Föräldrar handlanden Matts Nylander och Margareta Lang. Gift 1767 med Margaretha Christina Nessler.


 

PRODUKTION. Skepps-redaren och köparen uti Norrbottniska wiken. Stockholm (1804).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. Alanen, Pohjanlahden vapaasta purjehduksesta 1766−1808. Historiallinen arkisto 53 (1950); V. Annala, Suomen lasiteollisuus I. Ruotsin vallan aika. 1681−1809 (1931); A. Halila, Oulun kaupungin historia II. 1721−1809 (1953); R. Rytkönen, Suur-Iin historia. 1700−1870 (1978); S. Wacklin, Hundrade minnen från Österbotten (1974); S-E. Åström, Släkten Nylander 1631−1981. Tjärborgare i Uleåborg (1983).


 

BILDKÄLLA. Nylander, Johan Mattsson. Oljemålning. Foto: E. Laakso. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5102-1416928957708

 

Upp