HANS 

(1455–1513) 

Konung över Danmark, Norge och Sverige 

Hans efterträdde sin far Kristian I som kung i Danmark och Norge 1481. Hans regeringstid kännetecknades av kampen mot Sten Sture d.ä. I kampen mot de upproriska svenskarna tog Hans initiativ till ett förbund med tsar Ivan III av Moskva. Ryssarna anföll Karelen med Viborg, och under kriget växte oppositionen mot Sten Sture. Hans besteg den svenska tronen 1497 efter en uppgörelse med Sten Sture. Han måste dock ge upp det svenska kungadömet redan 1501, när Sten Sture återtog makten.

Hans föddes på det kungliga slottet Aalborghus den 5 juni 1455. År 1458 erkändes han som arvkonung i Norge och som tronföljare i Sverige. Den 20 maj 1466 utropades han till kronprins och till sin far Kristian I:s efterföljare i Danmark. Kristian I dog i maj 1481, och då aktualiserades Kalmarunionen i Sverige där Sten Sture var riksföreståndare. Det svenska riksrådet förhandlade med Hans och med representanter för det danska riksrådet, och Hans godkände en handfästning på ett möte i Halmstad 1483. På ett möte i Kalmar senare samma år gjorde svenskarna utfästelser att välja Hans till kung, men Sten Sture lyckades förhindra att beslutet verkställdes. 

Mötesbesluten innebar dock att de danska och norska riksrådens ställning stärktes. Hans var beroende av dem på grund av den svåra ekonomiska situationen efter faderns död. Änkedrottning Dorotea försökte göra den yngre sonen Fredrik (den senare Fredrik I) till hertig av Slesvig-Holstein, och hon fick stöd av adeln i området. Riksrådet stödde Hans i konflikten. År 1490 delades Slesvig-Holstein mellan Fredrik och Hans på så sätt att varje del skulle ge lika stora inkomster. I mitten av 1490-talet försvagades det danska riksrådets ställning gentemot kungen, och det innebar bl.a. att den danska inställningen mot Sverige hårdnade. Samtidigt växte den inhemska oppositionen mot Sten Sture. 

I sin strävan efter den svenska tronen tog Hans kontakt med tsar Ivan III av Moskva. Att skicka en diplomat till storfursten var i dåtida förhållanden en komplicerad operation. De ortodoxa ryssarna uppfattades som den katolska kyrkans motståndare, och att en kristen furste skulle knyta ett förbund med dem riktat mot ett annat katolskt rike måste ha väckt både avsky och oro. I praktiken var dock den katolska kyrkan delad och riskerna för Hans blev därför mindre. Den 8 november 1493 vann avtalet mellan Hans och Ivan laga kraft. Ivan slöt fred med sin tidigare fiende Polen-Litauen och började förbereda krig mot Sverige. Ryssarna anföll Karelen med Viborg 1495, vilket ledde till att klyftan mellan rådsoppositionen och Sten Sture i Sverige ytterligare fördjupades. Sten Stures insatser för rikets försvar kritiserades hårt och oppositionen inledde förhandlingar med Hans. 

Kung Hans anföll och hans legosoldater slog Sten Stures här i slaget vid Rotebro den 28 september 1497. Sten Sture drog sig tillbaka till Stockholm som belägrades. Efter förhandlingar med herr Sten kunde Hans överta Stockholm och utses till svensk kung. När Hans nu innehade den svenska tronen minskade hans vilja att fullfölja avtalet med Ivan. 

Hans skulle inte länge inneha den svenska tronen. Hertig Fredrik försökte erövra området Ditmarsken i Holstein, och Hans beslöt att stöda honom. Hans anföll med 2000 man och fälttåget fick katastrofala följder. I slaget vid Hemmingsted i Ditmarsken led kungen ett totalt nederlag den 17 februari 1500 och undkom själv med nöd och näppe. Nederlaget blev känt i Sverige, och Sten Sture ställde sig i spetsen för ett nytt uppror. Följande år blev också överenskommelsen mellan Hans och Ivan allmänt känd i Sverige. Sten Sture inledde en belägring av Stockholm, där försvaret leddes av drottning Kristina. Hon höll stånd i sju månader men tvingades sedan att kapitulera. Hans avsattes som svensk kung 1501 och Sten Sture återinträdde som riksföreståndare. Efter hans död övertog Svante Nilsson riksföreståndarskapet. Också i Norge växte oppositionen mot Hans men kronprins Kristian slog ner upproret 1506. 

Efter nederlaget 1503 beslöt Hans att reformera och modernisera Danmark. Han baserade försvaret på moderna legotrupper och den gamla riddarhären upplöstes. En modern krigsflotta skapades, som gav Hans övermakt till sjöss. Län på tjänst avskaffades och ersattes av län på avgift. Kronans ekonomi förbättrades och riksrådet sköts åt sidan i förhållandet till kansliet. Reformerna gav Hans möjligheter att fortsätta kampen mot den svenske riksföreståndaren. Sverige var beroende av import, och en effektiv handelsblockad tvingade svenskarna till den förödmjukande freden i Köpenhamn 1509. År 1512 tvingades också Lübeck till eftergifter. 

Hans dog oväntat i februari 1513 i sviterna efter en ridolycka föregående år. Han har karakteriserats som en skicklig och målmedveten politisk aktör med den sällsynta förmågan att kunna invänta rätt ögonblick för handling. 

Lena Huldén 

Hans, i källorna även Johan II, konung över Danmark och Norge 1483−1513, konung Hans av Sverige 1497−1501, född 28.1 eller 2.2.1455 i Ålborg, död 20.2. 1513 i Ålborg. Föräldrar Kristian I av Oldenburg, konung över Danmark, Norge och Sverige och Dorotea, dotter till slottsgreven Johan av Hohenzollern-Nürnberg. Gift 1478 med Kristina, dotter till kurfursten Ernst av Sachsen och Elisabeth, dotter till hertigen av Bayern. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. C. Carlsson, Kalmar recess. Stockholm (1955); H. Gillingstam, Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden. Släkthistoriska studier. Stockholm (1952); D. Harrison, Karl Knutsson – en biografi. Lund (2002); L. Huldén, Medeltiden. På vakt i öster I (2004); H. Kumlien, Sverige och hanseaterna – studier i svensk politik och utrikeshandel. Stockholm (1953); J.E. Olesen, Unionskrige og Staendersamfund. Bidrag til Nordens historie i Kristian I’s regeringstid 1450–1481. Skrifter udgivet af Jysk selskab for historie nr. 40. Aarhus (1983); G. Olsson, Stat och kyrka i Sverige vid medeltidens slut. Göteborg (1947); S.U. Palme, Sten Sture den äldre. Stockholm (1950); E.G. Palmén, Sten Stures strid med konung Hans (1883); S. Suvanto, Suomen poliittinen asema Sten Sture vanhemman valtakautena vuosina 1483−1497 (1952). 

BILDKÄLLA. Hans. Konung Hans större sigill. Hans Hildebrand, Sveriges Historia från äldsta tid till våra dagar 2. Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521. Stockholm (1877).

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4002-1416928956608

Upp