HEISKANEN, Outi


(1937– )


Konstnär, grafiker, akademiker


Konstnären Outi Heiskanen är främst känd som grafiker, men hon har också varit performance- och installationskonstnär. Heiskanen är en färgstark offentlig person som även gjorde en uppmärksammad karriär som professor i grafik och rektor för Bildkonstakademin i början av 1990-talet.


 

Outi Heiskanen föddes i S:t Michel som det andra barnet till Tauno och Aili Kanervo. Familjen bodde i Kjulo, förutom hennes första år då den var bosatt i Vemo. Outis far var veterinär och Outi följde som barn ofta med på hans arbetsresor. Redan då ritade hon djur och människor på lantgårdarna. Minnen från resorna – stallen, stallyktorna och husdjurens mytologi – ligger till grund för flera av Heiskanens senare arbeten.


 

Efter studentexamen 1956 inledde Outi Kanervo sina studier vid Konstindustriella läroverket (numera högskolan) i Helsingfors och blev lärare i bildkonst 1959. Samma år ingick hon äktenskap med sin studiekamrat Toivo Heiskanen. Familjen fick två döttrar. Vid sidan av sin konstnärsbana har Outi Heiskanen verkat som lärare i bildkonst i Uleåborg, Jyväskylä och Helsingfors 1959–1973. Hon blev professor i grafik vid Bildkonstakademin 1992 och var dess rektor 1994–1995.


 

Åren 1965–1970 studerade Heiskanen för Pentti Kaskipuro i den berömda ”Mäster K:s skola” vid Konstindustriella läroverket. Hon studerade också vid Konstakademiens skola (numera Bildkonstakademin) 1966–1969. Från början av 1970-talet deltog hon i utställningar både i hemlandet och utomlands. Sin första inhemska privata utställning höll hon i Finlands konstgrafikers galleri i Helsingfors 1974.


 

Gruppen Record Singers, som bildades 1973, var viktig för Outi Heiskanens performancekonst. Gruppmedlemmar var förutom Heiskanen bl.a. Mirja Airas, Hannu Väisänen och Pekka Nevalainen. Gruppen väckte uppmärksamhet och bestörtning bl.a. med sin performance ”Rip, räp, räikäys, sydänveri vuotaa” (Dripp, dropp, skära, hjärteblodet rinner) på Konsthallens klubb. De uppträdande drog fram blodiga grishjärtan ur kläderna, styckade dem och stekte dem på ett primuskök. Record Singers projekt fortsatte på 1980-talet. Det största och viktigaste var ”Siirrettävä Tuonela” (Det flyttbara dödsriket) 1983 i parken vid Helsingfors stads konstmuseum. Förutom Record Singers fanns också den s.k. Belliniakademin, vars ”självskrivna rektor och våningsstädare” Heiskanen var. Grundsatserna i akademins filosofi återges i dess fundamentala devis: ”Garanterade lyckostunder existerar inte.”


 

Heiskanens många resor har haft stor betydelse för hennes konst, i synnerhet resorna till Indien och Tibet. Heiskanen reste första gången till Indien och Afghanistan 1968. Under sin resa till Indien 1977 bekantade hon sig med sin släkting missionären Elli Hertz bostadsorter i Sikkim och reste dit på nytt 1994. Heiskanen var första gången i Tibet och Nepal 1988 och därefter 1993 tillsammans med Bildkonstakademins studenter. I Indien, Nepal och Tibet återupptäckte hon sin barndoms djurmotiv.


 

Heiskanen har hållit flera separatutställningar utomlands och deltagit i många grupputställningar. I Helsingfors har hon haft separatutställningar, bl.a. på Galerie Artek (1983, 1993), på Finlands konstgrafikers galleri (1974, 1979), på Galleri Sculp­tor (1990) och Galerie Forsblom 2005. För en större allmänhet blev hon känd 1986, då hon valdes till årets konstnär i samband med Helsingfors festspel. Under festspelen hade Heiskanen en utställning i Konsthallen. Heiskanen har också haft flera museiutställningar, bl.a. på Alvar Aalto-museet i Jyväskylä 1980, Tammerfors stadsmuseum 1987, utställningen ”Nattlinjen” på Göteborgs konstmuseum 1990, utställningen ”Hugo Simberg och Outi Heiskanen besöker Axel Gallén” på Gallen-Kallela museet 1994, senare också på Wäinö Aaltonen-museet i Åbo samt på Sara Hildéns konstmuseum i Tammerfors 2005.


 

Heiskanen har tilldelats flera inhemska och utländska konstpris. Hennes ”Ihailtu kaunotar” (Beundrad skönhet) vann den italienska industrikoncernen Olivettis grafiktävling i Finland 1979. Hon tilldelades Grand prix vid biennalen i Liège 1987, första pris vid grafikbiennalen i Falun 1991 och Finlandspriset 1998. Heiskanen fick Pro Finlandia-medaljen 1984, promoverades till hedersdoktor vid Helsingfors universitet 1997 samt fick titeln akademiker 2004.


 

Det inbördes förhållandet mellan Heiskanens olika konstverk är organiskt och glidande. Samma tanke och erfarenhet kan ta sig olika uttryck i arbeten av olika storlek och material; ett litet grafiskt bladmotiv kan återkomma i stora installationer, som till exempel i ”Kesäyö” (1971, Sommarnatt), ett beställningsverk för en installation 1986. Heiskanen har beskrivit sitt förhållande till grafik och performancekonst på följande sätt: ”Att göra grafik är ett inåtvänt arbete och ståhejet med Record Singers är åtminstone för mig en nödvändig motvikt. Men att göra grafik är livet. Det är det extremaste och mest intima i mitt skapande, en produkt som jag drivit så långt som möjligt.”


 

Heiskanens arbeten beskriver det primära: sorg, kärlek, glädje, död och födelse. Hennes konst verkar enkel, självupplevd och naturlig: ”Bilderna finns inne i mig. De går genom mig och föds, även om de föds för tidigt och mitt under bakandet.” Heiskanens inspirationskällor är – enligt henne själv – tomheten och det felaktiga. De utgör byggnadsmaterialet i hennes bilder. Barndomsåren med fadern-veterinären är en viktig bakgrund till hennes bildvärld.


 

Tuula Karjalainen


 

Outi Marjatta Kanervo, fr.o.m. 1959 Heiskanen, född 26.9.1937 i S:t Michel. Föräldrar veterinären Tauno Juhani Kanervo och Aili Mirjam Sofia Hovikoski. Gift 1959 med bildkonstnären, teckningsläraren Toivo Heiskanen.


 

VERK. Representerad i konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Amos Andersons konstmuseum, Helsingfors; Sara Hildéns museum, Tammerfors; konstmuseerna i Lahtis, Joensuu, Tavastehus och Åbo; Finska statens samlingar; Museet för nutidskonst, Tammerfors; Alvar Aalto-museet, Jyväskylä; Kajana museum, Kajana; städerna Helsingfors, Kervo, Karleby, Kotka, S:t Michel, Uleåborg, Tammerfors, Jyväskylä och Vasa; Wäinö Aaltonens museum, Åbo; Nationalmuseum, Stockholm; Stockholms stad; Göteborgs konstmuseum; Södertälje konsthall; Svenska statens samlingar; Nasjonalgalleriet, Oslo; Nordens hus, Reykjavík; Konstmuseet på Färöarna; Konstmuseet i Tel Aviv; Minneapolis Institute of Art.


 

PRODUKTION. O. Heiskanen & T. Karjalainen, Talot – Hus – Houses (1996).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Performance, aktio, happening. Jälkiä katoavasta taiteesta. Red. E. Anttonen (1995); Outi Heiskanen (2005).


 

BILDKÄLLA. Heiskanen, Outi. Foto: Jari Tertti, 1992. Uusi Suomis bildarkiv.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4182-1416928956788

 

Upp