NEVAKIVI, Jukka


(1931– )


Professor, diplomat, journalist


Bland de ledande historikerna i Finland hör Jukka Nevakivi till de mest internationella. Han hann verka i nästan tre årtionden som frilansjournalist och diplomat i olika delar av världen, innan han 1980 utnämndes till professor i politisk historia vid Helsingfors universitet. Nevakivis forskningar har tematiskt rört sig över ett brett fält, men utomlands är han mest känd för sina undersökningar av internationella relationer och diplomatins historia under 1900-talet.


 

Jukka Nevakivi, som är född i Pudasjärvi, gick i skola i Uleåborg. Han studerade allmän historia vid Helsingfors universitet för professor Arvi Korhonen och blev filosofie kandidat 1956. Från sina tidiga studieår var han en flitig medarbetare i många tidningar. Han utvecklade särskilt nära relationer med dagstidningen Kaleva i Uleåborg. Det totala antalet av Nevakivis artiklar, kolumner och reseberättelser som under mer än femtio år publicerats i Kaleva torde redan närma sig ett tusen. Nyfikenhet och vetgirighet har fört Nevakivi på forsknings- och äventyrsresor till främmande kulturer ända till Afghanistan, Eldslandet i Sydamerika och Stilla havets korallöar.


 

Nevakivi disputerade 1963 vid London School of Economics på en avhandling om den brittiska politiken i Mellanöstern under första världskriget. År 1963 vann han inträde vid utrikesministeriet. Vid sidan av uppgifter i hemlandet förde tjänsten honom för flera år till Budapest, Kairo och Paris. Däremellan hann han också verka som gästprofessor i finländsk historia och kultur vid universitetet Sorbonne Nouvelle – Paris III. År 1980, när han var ministerråd vid ambassaden i Paris, utnämndes han till professor i politisk historia vid Helsingfors universitet, en tjänst som tidigare innehafts av E. K. Osmonsalo, L. A. Puntila och Keijo Korhonen. Nevakivi avgick 1995 som professor emeritus.


 

Nevakivis första större forskningsarbete var hans doktorsavhandling. På basis av denna utkom i serien University of London Historical Studies Britain, France and the Arab Middle East 1914–1920 (1969), som är en av de utomlands allra mest citerade finländska historiska undersökningarna. I inledningen till sitt verk lade Nevakivi stor vikt vid att relevanta ekonomiska intressen och i synnerhet olika intressegrupper beaktades. Det följande större forskningsarbetet var den 1970 utgivna boken om Murmansklegionen och om finländarna och de allierades intervention i norra Ryssland 1918–1919, där man i den tematiska utvecklingen kan se en del för Nevakivi typiska drag. Även i detta fall lyckades han genom talrika intervjuer rädda kunskap från att försvinna. Å andra sidan övergick Nevakivi i sin metodik till vidare vatten och influerades av fransmännen Pierre Renouvins och Jean-Baptiste Duroselles undersökningar. Ekonomiska intressen och påtryckningsgrupper hamnade i skymundan och huvudvikten i de förklarande faktorerna lades på de bredare forces profondes och framför allt på geografi, klimat och mentala faktorer: vad innebar Murmanskjärnvägen för Finland och för krigföringen i hela Europa, och vad innebar det att folk från norra Finland kände till Murmansk och kunde röra sig och reda sig i det lokala klimatet? I boken om Murmansklegionen ser man Nevakivis utomordentliga förmåga att sätta Finland i rätt perspektiv i förhållande till landets omfattande och naturliga internationella förbindelser.


 

Nevakivis följande monografi Apu jota ei pyydetty: liittoutuneet ja Suomen talvisota 1939–1940 (1972, Hjälpen som ingen bad om: de allierade och Finlands vinterkrig 1939–1940) behandlade Finland och de allierade under vinterkriget. Trots att detta verk behandlade en annan tidsperiod, kunde det härledas ur det intresse som de föregående undersökningarna väckt. I verket fanns en mycket effektfull inledning om västmakterna och det självständiga Finland, där författaren med säkra drag placerar Finland på den internationella scenen före vinterkriget. Med detta verk växte Nevakivis rykte som en av de internationellt mest citerade finländska historikerna, ty det utgavs i Storbritannien under namnet The Appeal that Was Never Made. The Allies, Scandinavia and the Finnish Winter War 1939–1940 (1976). År 2000 utgav Nevakivi en förnyad upplaga av boken under namnet Apu jota ei annettu (Hjälpen som inte gavs), där han utnyttjade sina omfattande arkivforskningar i Förenta staterna.


 

I den följande monografin Ystävistä vihollisiksi: Suomi Englannin politiikassa 1940–1941 (1976, Från vänner till fiender: Finland i Englands politik 1940–1941), behandlas den brittiska politiken gentemot Finland efter vinterkriget. I sin undersökning tog Nevakivi i sina slutsatser fram den ”stora linjen” i Storbritanniens inställning till Finland: trots alla sina ekonomiska och kulturella intressen förmådde Storbritannien inte motsätta sig det ryska inflytandet över Finland, vilket inte heller särskilt krävdes av några för Storbritannien viktiga intressen.


 

I sina fortsatta undersökningar gled Nevakivi alltmer över till att värdera det historiska skeendet. I hans tänkande dominerade hela tiden de existerande elementen: britternas benägenhet att betona slumpens roll i historien och den professionella syn på tjänstemannens roll som åren vid utrikesministeriet gett honom. I de artikelserier för den breda allmänheten som Nevakivi skrev i tidningen Kaleva om anfallet mot Kiesting och om 40-årsjubileet av kriget i Lappland och 50-årsjubileet av vinterkriget hade han som motiv sin hembygd och sina pojkår i skuggan av fortsättningskriget.


 

Nevakivis följande landvinning var första delen av utrikesförvaltningens historia, som behandlar tiden 1918–1956 (1988). Verket är ett förvaltningshistoriskt översiktsverk, där det utrikespolitiska fältet och de utrikespolitiska lösningarna bara utgör bakgrunden. Nevakivis långvariga erfarenhet av utrikesförvaltningen var till nytta vid undersökningen, och han torde ha känt till många saker som inte kunde behandlas i boken. För den skull hänvisade han också till att utrikesministeriets historiearbetsgrupp svarade för gränsdragningarna, synvinklarna och undersökningens kritiska nivå.


 

Jukka Nevakivi representerade under sin tid som professor aktivt det finländska vetenskapliga samfundet i underkommittén för de internationella relationernas historia inom Commission Internationale des Sciences Historiques och deltog i de internationella konferenser som denna anordnade.


 

Seppo Hentilä


 

Jukka Taneli Nevakivi, född 8.10.1931 i Pudasjärvi. Föräldrar åkeriägaren Reino Vilho Nevakivi (tidigare Nynäs) och ekonomierådet Hilja Kuosmanen. Gift 1958 med filosofie kandidaten Marjatta Helena Kylmänen.


 

PRODUKTION. Britain, France and the Arab Middle­ East 1914−1920 (1969); Muurmannin legioona. Suo­malaiset ja liittoutuneiden interventio Pohjois-­Venäjällä 1918−1919 (1970); Apu jota ei pyydetty. Liittoutuneet ja Suomen talvisota 1939−1940 (1972); Ystävistä vihollisiksi. Suomi Englannin politiikassa 1940−1941 (1976); Maanalaista diplomatiaa vuosilta 1944−1948, jolloin kylmä sota teki tuloaan Pohjolaan (1983); 40 vuotta Lapin sodasta (1984); Ulkoasiain­hallinnon historia I. 1918−1956 (1988); Talvisota Pohjois-Suomessa (1990); Linnasta linnaan. Eero A. Wuoren (1900−1966) poliittinen elämäkerta (1992); Zhdanov Suomessa. Miksi meitä ei neuvostoliittolaistettu? (1995); Suomen poliittinen historia 1809−1995 (1995; tills. med O. Jussila och S. Hentilä; 6:e rev. uppl. 2009; på svenska 3:e rev. uppl. 2009. Även på ryska 1998; på engelska, spanska, franska och tyska 1999; på kinesiska och polska 2001; på ukrainska 2002); Miten Kekkonen pääsi valtaan ja Suomi suomettui (1996); Apu jota ei annettu. Länsivallat ja Suomen talvisota 1939−1940 (2000).


 

KÄLLOR OCH MATERIAL. K. Hovi, Jukka Nevakivi historiantutkijana. Poliittinen historia. Suomi ja muut (1991).


 

BILDKÄLLA. Nevakivi, Jukka. Utrikesministeriets arkiv.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5463-1416928958069

 

Upp