Axel Fredrik Granfelts författarskap är mer omfattande än någon annan teologs i 1800-talets Finland. Granfelt såg samtidens idealistiska filosofi i ett för den kristna tron gynnsamt ljus. Enligt Granfelt var staten, vetenskapen och kunskapen utpräglat kristna. Den religiösa kunskapen var absolut, eftersom den grundade sig på den ursprungliga kunskap som står att finna i det mänskliga samvetet. Samvetets omedvetna kunskap utvecklades genom trosföreställningarna till verklig kunskap. Utgående från detta betraktade Granfelt den spekulativa teologin som den viktigaste av vetenskaperna.
Axel Fredrik Granfelt var så kallad förmedlingsteolog; han ansåg att tro och kunskap, kristendom och vetenskap var nära sammanbundna. Kärnan i hans förmedlingsteologi var präglad av Friedrich Schleiermachers hermeneutik, och gick ut på att tolka kristendomen i ett samtida vetenskapligt språk och presentera den i en vetenskapligt godtagbar form. Granfelts teologi var ett arv från hans lärare Bengt Olof Lille, professor i kyrkohistoria. Granfelt strävade i sin teologi efter att medla mellan olika åskådningar för att finna en förenande ståndpunkt. Han understödde inte den snellmanska hegelianismen, eftersom han ansåg att den som filosofi förnekade kristendomens grundläggande sanningar.
Granfelt blev filosofie kandidat 1838 och filosofie magister 1840. Han var medlem av Satakunda nation och studerade grekisk litteratur, litteraturhistoria och botanik. Av dem som under ungdomsåren hörde till Granfelts bekantskapskrets var det Uno Cygnaeus som först började studera teologi. Han följdes av Axels äldre bror August Edvard Granfelt och slutligen av Axel själv. Axel Granfelt avlade sin kandidatexamen i teologi 1842 och blev licentiat 1844.
År 1845 gifte sig Granfelt med sin barndomsvän Agatha Fredrika Nordenswan. Soldatsläkten Granfelt hade adlats 1757. Även Fredrikas familj hörde till krigaradeln: fadern Zacharias Nordenswan hade deltagit i finska kriget och utmärkt sig i avvärjningsstriden vid Karstula. Granfelt hade varit förtjust i Fredrika sedan han var 14 år gammal. Hon avled emellertid 1855, vilket ledde till att han ensam fick försörja fyra barn. Efter tio år ingick han dock nytt äktenskap med Gustafva Cleve. Valet av maka väckte förvåning eftersom Gustafva var sjuklig.
Den teologiska fakulteten önskade ge Granfelt en plats i lärarkåren, även om början på hans nästan 30 år långa bana vid universitetet var besvärlig. År 1848 ansökte han om att bli adjunkt i teologi med en avhandling som konsistoriet avslöjade som till vissa delar plagierat. Granfelt räddades bl.a. av det orubbliga stödet från den teologiska fakulteten och sitt tidigare skriftställarskap och fick tjänsten. Samma år blev han prästvigd och tilldelades Nurmijärvi som prebendepastorat. Sommartid bodde familjen på prästgården i Nurmijärvi, som även räknade åtta torp. Universitetsadjunktens lön bestod till stor del av intäkterna från pastoratet. Granfelt var inte en praktiskt lagd person, men han röjde ny åkermark för prästgården och reparerade dess byggnader.
Åren 1848–1849 var Granfelt t.f. professor i biblisk exegetik. Han sökte den ordinarie professuren 1849, men fick den inte p.g.a. svaga kunskaper i hebreiska. Åren 1850–1853 var han t.f. professor i dogmatik. Han speciminerade för denna professur med avhandlingen Försök till besvarande af frågan: Beror Guds inkarnation af menniskans synd eller icke? Avhandlingen ansågs utmärkt, och Granfelt utnämndes 1854 till professor i teologisk dogmatik och moral. Tre år senare promoverades han till teologie doktor som fakultetens primus. Granfelt studerade inte utomlands, och hans vetenskapliga kontakter begränsade sig i stort sett till Sverige.
Granfelts Kristlig dogmatik (1861) var den första översikten över dogmatiken i Finland och användes som lärobok vid universitetet i mer än ett halvsekel. Den kristliga sedeläran (1872–1873), som omfattar mer än tusen sidor, kom att spela en betydande roll med sin kristna tolkning av den objektiva sedlighetens rike, d.v.s. staten. Bägge arbetena grundade sig på Granfelts föreläsningar, och de ger därmed en bild av hans undervisning vid den teologiska fakulteten. Såväl i sin bok om sedlighetslära som i sina föreläsningar i etik lärde han att fosterlandets suveränitet är rätt, och därtill Guds vilja.
Liksom många andra finländska universitetsmän under 1800-talet var Granfelt svenskspråkig men kunnig i finska och finsksinnad. Vid tillsättningar av universitetstjänster prioriterade Granfelt finsksinnade kandidater. Hans mest uppseendeväckande framträdande i konsistoriet var när han vid besättandet av professuren i filosofi 1868–1869 förbigick Wilhelm Bolin och stödde de finsksinnades kandidat, hegelianen Thiodolf Rein. Granfelt, som själv hade skönlitterära intressen, stödde också Aleksis Kivi genom att låna honom pengar, visserligen mot en ränta på tio procent. Redan betalningen av räntorna visade sig dock vara en närapå övermäktig uppgift för den skuldsatte Kivi.
Som företrädare för prästerskapet inom Borgå stift vid lantdagarna 1863–1864, 1867 och 1872 var Granfelt bl.a. medlem av lagutskottet, grundlagsutskottet och expeditionsutskottet. I den då aktuella brännvinsfrågan vände han sig emot hembränningen.
Granfelt var mycket musikalisk, stämde själv sitt piano och spelade förutom piano även violin, flöjt och gitarr. Han var en stor vän av opera och ordnade sångaftnar tillsammans med sina vänner, bland dem jurisprofessor Johan Philip Palmén. Som pensionär var Granfelt ledamot av kyrkomötena 1876 och 1886. I början av 1880-talet deltog han med två arbeten samt artiklar i Teologisk Tidskrift, utgiven i Uppsala, i den debatt om försoningens karaktär som pågick i Sverige.
Granfelt var en av de mest betydande finländska teologerna under 1800-talet. Redan tidigt under den begynnande sekulariseringen framträdde han som en apologet för den kristna tron. Denna roll kom att betonas i allt högre grad i samband med den ökade polemiken i slutet av 1800-talet. Den idealistiska argumentationen, med rötter i första hälften av 1800-talet, hade dock ingen verkan på de unga motståndarna som stödde sig på den nya positivistiska vetenskapsuppfattningen. Enligt dem var Granfelt en idiot och en lärd åsna, vars öde under en mer upplyst tid skulle ha varit en bana som kaplan på landsbygden, inte som universitetsteolog. Personangreppen under 1880-talet ger inte någon saklig bild av Granfelts begåvning, utan vittnar om de förändringar som inträffade under denna tid; det idealistiska nytolkandet fick inget stöd bland de svenskspråkiga studenter som lösgjort sig från idealismen. Som utbildare av Finlands prästerskap och som utformare av ett program för den finska förmedlingsteologin, utövade Granfelt hur som helst ett stort inflytande.
Tarja-Liisa Luukkanen
Axel Fredrik Granfelt, född 26.4.1815 i Hausjärvi, död 16.1.1892 i Hattula. Föräldrar överjägmästaren August Fredrik Granfelt och Magdalena Elisabeth af Enehjelm. Gift (1) med Agatha Fredrika Nordenswan 1845, (2) med Gustafva Cleve 1865.
PRODUKTION. Dissertatio theologica observationes circa originem et indolem indulgentarium ecclesiae Catholicae exhibens (1845); Försök till lärobok i den kristliga sedeläran (1851); Försök till besvarande af frågan: Beror Guds inkarnation af menniskans synd eller icke? (1853); Kristlig dogmatik (1861); Det kristliga lifvets villkor och väsende (1847−1848); Kristlig dogmatik (1861); Om den kristliga trons väsende (1863); Den kristliga sedeläran (1872−1873); Se även T. Carpelan & L. O. H. Tudeer, Helsingfors Universitet. Lärare och tjänstemän från år 1828 I (1925) och T.-L. Luukkanen, In Quest of Certainty. A. F. Granfelt’s Theological Epistemology (1993).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Släkten Granfelt–Kuusis arkiv. Riksarkivet; A. F. Granfelts samling, Nationalbiblioteket. A. Holma, Parannus ja usko (1945); M. Juva, Rajuilman alla (1956); S. Kuusi, Axel August Granfelt. Elämä ja toiminta (1946); T.-L. Luukkanen, Deismi kristinuskon vihollisena. A. F. Granfeltin kadonneeksi luultu lisensiaattityö. Finska Kyrkohistoriska Samfundets årsskrift 80–81 (1991); T.-L. Luukkanen, In Quest of Certainty. A. F. Granfelt’s Theological Epistemology (1993); E. Murtorinne, Finlands kyrkohistoria III. Autonomins tidevarv 1809−1899. Skellefteå (2000); C. G. Rosenqvist, Axel Fredrik Granfelts lifsåskådning och teologiska ståndpunkt (1915).
BILDKÄLLA. Granfelt, Axel Fredrik. Museiverket.