Johan Hisinger var en av 1700-talets mest framgångsrika brukspatroner i Finland. Under 1760–1780-talen utvecklade han ihärdigt bruken i Fagervik, Billnäs och Skogby. Han var också en banbrytare inom trädgårdsskötsel och jordbruk, samt en betydande kulturpersonlighet i rokokons tidevarv. På flera sätt kan Hisinger sägas vara representativ för de förmögna och inflytelserika brukspatroner, som var så typiska för 1700-talets Sverige och Finland.
Johan Hisinger, ursprungligen Hising, var född i Sverige och växte upp i en av Stockholms mest förmögna köpmansfamiljer. Hans far Mikael Hising blev snabbt rik och hörde snart till den inflytelserika s.k. skeppsbroadeln, en grupp av mäktiga köpmän i Stockholm, som i fråga om levnadsvanor tog efter aristokratin. Tillsammans med sin bror Johan Wilhelm Hising ägde han ett antal bruk i Finland: Skogby i Tenala, Billnäs i Pojo, Fagervik i Ingå samt Dalsbruk och Björkboda i Dragsfjärd. Hans ende son Johan Hising fick en god utbildning. Den 12 oktober 1737, bara tio år gammal, skrevs han in vid Uppsala universitet.
Johan Hising gav sig först in på ämbetsmannabanan. År 1747 blev han auskultant i Bergskollegium och två år senare vice-notarie där. I kollegiets tjänst företog Hising vidsträckta resor till rikets olika delar och sysselsatte sig med gruvmätningar. Hisings verksamhet i Bergskollegium gjorde honom förtrogen med järnindustrin och gav honom goda insikter i bergshanteringen i hela riket.
En kort tid före sin död 1756 sålde Mikael Hising sin andel omfattande två tredjedelar av Fagervik, Billnäs och Skogby bruk till sonen Johan för den anspråkslösa summan av 160000 daler koppar. Affären skedde samtidigt som Johan Hising gifte sig med Magdalena Catharina Wittfooth från Åbo. Två år senare, i september 1758, avgick Hising från sitt ämbete i Bergskollegium. Han tilldelades assessors titel den 22 november 1758. Före sitt avsked från kollegiet företog Hising en lång studieresa till utlandet.
Johan Hising fördjupade sig grundligt i skötseln av sina bruk. År 1758 flyttade han till Fagervik, och tre år senare lyckades han efter långa förhandlingar köpa den tredjedel av brukskomplexet, som ägdes av hans kusin Carl. Johan Hising betalade 350000 daler koppar för kusinens andel och gick därtill med på att erlägga 68000 daler som en vängåva och 10000 daler i förlikningsavgift. Trots att den tidigare generationen hade byggt upp Fagervik och dess dotterbruk praktiskt taget från början, förnyade Hising nästan helt bruken och gårdens byggnadsbestånd. Fagerviks utseende i början av 2000-talet härstammar närmast från hans tid.
Johan Hising blev i början av 1760-talet ensam ägare till bruken, men då stod sämre ekonomiska tider för dörren. Penningvärdet sjönk, så även priset på järn, samtidigt som statens stöd för industrin minskade. Först i slutet av 1770-talet stundade ljusare tider, som varade ända till Napoleonkrigen. Fagerviks specialprodukt var bleckplåt, som tidvis inte tillverkades någon annanstans i det svenska riket. Till lycka för Hising fann plåten avsättning även under depressionen på 1760-talet. Detta berodde på att den sachsiska bleckplåten inte hittade fram till Västeuropa på grund av sjuårskriget.
Åren 1762–1773 uppfördes i Fagervik en ny mangårdsbyggnad i tre våningar, som planerats av Christian Friedrich Schröder, stadsarkitekt i Åbo. Denna byggnad kallades för slottet och kom att bli en förebild för många finländska godsherrar. Då kung Gustav III reste i Finland 1775, besökte han Fagervik. En av mangårdsbyggnadens kammare kallas av denna orsak sedan dess Gustav III:s kammare.
För sina förtjänster som ämbetsman och brukspatron hade Johan Hising 1770 adlats och antagit namnet Hisinger. Till släktens motto valde han ”Omtanka och drift”. År 1775 drabbades Johan Hisinger av två stora motgångar. I juni härjades Fagervik av en stor brand, och den 10 augusti brann den del av Billnäs som låg norr om ån. Sju år senare drabbades Billnäs av en ny katastrof, då Svartån svämmade över och lade en stor del av området under vatten. I stället för de förstörda byggnaderna uppförde Hisinger nya hus av sten. Liksom i Fagervik kan man i Billnäs se ett flertal byggnader som uppförts av Hisinger och försetts med hans monogram.
Johan Hisinger var en av trädgårdsskötselns banbrytare i Finland. Av sin mor Margareta Frodbom hade han ärvt lantgården Ingemarshov norr om Stockholm, där en av stadens finaste trädgårdar var belägen. Under 1760-talets ekonomiska depression avstod han från denna egendom. Fastän det redan fanns en trädgård på Fagervik, nyskapade Hisinger den praktiskt taget. Redan 1757 anställde han från Sverige en egen trädgårdsmästare på Fagervik. I enlighet med lärdomarna under nyttans tidevarv fäste Hisinger stor vikt vid nyttoväxter. På Fagervik – liksom även på Billnäs – anlades en av Finlands största fruktträdgårdar. De från Sverige och Estland införda plantorna klarade likväl inte Finlands vintrar. Så småningom lyckades Hisinger förädla äppelträd som var bättre anpassade till finländska förhållanden. Hisinger försökte sig också på att odla mullbärsträd och silkeslarver. Mera realistiskt än att odla mullbärsträd var att odla tobak, som Hising delvis kunde förädla i Åbo tobaksmanufaktur, som han själv ägde. Förutom nyttoväxter fanns det rikligt med prydnadsväxter och blomsterplanteringar i brukspatronens trädgård. Hisinger lät ca 1760 uppföra ett växthus, eller ett orangerie, på Fagervik. Ännu på 1820-talet fanns det förutom det på Fagervik endast några få växthus i hela Nyland. Redan på 1770-talet frodades både tropikens blommor och olika slags nyttoväxter, såsom vindruvor och apelsin- och citronträd, i växthusen på Fagervik. Då Henrik Porthan 1782 i Åbo Tidningar skrev en artikel om trädgårdsskötsel i Finland, lyfte han fram Fagervik som ett exempel för andra.
Vid denna tid hade Hisinger drabbats av sorg då hans hustru dog i ett slaganfall. Hisinger gifte om sig ett knappt år senare med den 20 år yngre Johanna Elisabet Krook.
Vid sidan av trädgårdsskötseln satsade Hisinger kraftigt på jordbruket. På hans tid nådde fysiokratins idéer om jordbrukets primära ekonomiska betydelse Finland. Godsägaren lät röja ängar till åkrar och anlade kärrodlingar. År 1786 presenterade han sina experiment med mossodling i artikeln ”Rön och Försök wid Mossars och Kärrs upodling” i den ekonomiska publikationen Hushållningsjournal som utgavs i Stockholm. Över sina odlingar förde han noggranna anteckningar, vilka lades till grund för utvecklandet av lantbruket på godsen. Med hjälp av detaljerade kartor följde han den årliga beredningen, sådden, skörden och växternas omlopp t.o.m. på enskilda åkertegar.
Även boskapsskötseln blev föremål för en omfattande utveckling på bruken. De ladugårdar Hisinger uppförde ansågs vara föredömliga och de var sin tids sevärdheter. Till akademin i Åbo skänkte Hisinger medel för inrättandet av en tjänst som botanices demonstrator.
Under Johan Hisingers tid var Fagervik både ett centrum för sällskapslivet och en förmedlare av nya modeströmningar. Patronen upprätthöll intima förbindelser till Stockholm, där grosshandlaren Anders Plongstedt fungerade som hans agent och skaffade Hisinger både nödvändiga förnödenheter och lyxvaror. Vid sidan av sin affärsverksamhet och sina ekonomiska intressen var Hisinger filantrop och kulturvän. På Fagervik anställde han en skolmästare, vars uppgift var att fostra bruksfolkets barn. Under Hisingers tid uppkom ett omfattande bibliotek på Fagervik; detta innehöll såväl ekonomisk, historisk och politisk litteratur som franska romaner. Brukspatronen hade nära förbindelser till kretsen kring akademin i Åbo. Han var vän med Henrik Gabriel Porthan och medlem av Aurorasällskapet. Då Johan Hisinger avled 1790 hedrade man honom vid Åbo akademi med en minneshögtid. Johanna Elisabet Krook hade avlidit två år tidigare.
Johan Hisingers son Mikael ämnade sig först till den militära banan, men ärvde sin fars brukskomplex och fortsatte skötseln av det. Dottern Johanna Barbara gifte sig med en av Gustav III:s gunstlingar, generalmajoren Johan Fredrik Aminoff. Äktenskapet slutade i skilsmässa, och Johanna Barbara gifte om sig med den franske marskalken, vicomte J. de Lancy.
Johan Hisinger blev föremål för många bevis på uppskattning för sin företagsamhet. År 1775 slogs han till riddare av Vasaorden. Tre år senare erhöll han titeln bergsråd. Efter Johan Hisingers död lät Kungliga patriotiska sällskapet prägla en medalj till hans minne.
Georg Haggrén
Johan Hising, från år 1770 Hisinger, född 31.1.1727 i Stockholm, död 19.5.1790 på Fagervik i Ingå. Föräldrar Mikael Hising och Margareta Frodbom. Gift 1756 med Magdalena Catharina Wittfooth, 1783 med Johanna Elisabet Krook.
PRODUKTION. Rön och Försök wid Mossars och Kärrs upodling. Hushållningsjournal. Stockholm (1786).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. Brenner, Ingå, Fagervik, Degerby. En västnyländsk bygdekrönika II (1936); Fagervik. Trädgårdskonst i bruksmiljö (2004); T. Hultin, Historiska upplysningar om bergshandteringen i Finland under svenska tiden I. Jernbruken (1896); H. Tegengren, Billnäs bruks historia (1949).
BILDKÄLLA. Hisinger, Johan. Oljemålning. Museiverket.