LOIRI, Vesa-Matti 

(1945– ) 

Skådespelare, sångare, musiker 

Få artister och underhållare är lika genuint mångsidiga som Vesa-Matti Loiri. Loiri har som uppträdande konstnär framträtt både på scenen, i tv och på filmduken. Han har skapat populära komiska gestalter, tolkat allvarligare klassiker och även skrivit manuskript. Som musiker har han funnit sig naturligt tillrätta inom olika genrer.

Vesa-Matti Loiri framträdde redan vid 17 års ålder som skådespelare, då han fick huvudrollen i Mikko Niskanens film Pojkarna (1962). Inspirerad av denna erfarenhet sökte han sig till en teaterskola, varifrån han utsågs att gestalta folkledaren Vihtori Kosola i den mest kända musikalen på 1960-talet, Lappo-operan (1966). Regissören Kalle Holmberg, som Loiri samarbetade med vid flera olika tillfällen – vid Åbo stadsteater, i tv-dramat Järnåldern och operan Kullervo – har erinrat sig hur han särskilt fäste sig vid Loiris röst, ”på samma gång hes och klar”. Denna röst skulle sedermera bli Loiris varumärke. 

Via televisionen och filmen blev den finska publiken medveten om Loiri. Loiri, som även är känd som idrottsman – han spelade fotboll i högsta serien eller mästerskapsserien och ägnade sig åt boxning och biljard – gjorde sig först känd som finländsk mästare i att falla, i tv-serien Förlängd tid. Hans säregna fysiska komik, som främst influerats av Charles Chaplin, Buster Keaton och Stan Laurel, förkovrades ytterligare i samarbetet med Pertti ”Spede” Pasanen. Loiri uppträdde regelbundet i dennes sketchprogram Spede Show, och han hade huvudrollerna i filmerna Bottenskrap och Jussi Pussi, som producerades av Pasanen och regisserades av Ere Kokkonen. 

Samarbetet inom detta team, som också innefattade skådespelaren Simo Salminen, kulminerade i filmerna om Uuno Turhapuro. Turhapuro, liksom Loiris senare komiska figurer Auvo, Jean-Pierre Kusela, farbror Nasse och Tyyne, såg först dagens ljus i olika tv-sketcher. Kring figuren Turhapuro gjordes en film med samma namn, som gav upphov till den längsta och framgångsrikaste serien filmer i Finland. Loiri utförde med början 1973 huvudrollen i samtliga nitton filmer om Turhapuro, av vilka Uuno Turhapuro gör lumpen (1984) med sina ca 800 000 åskådare var den populäraste inhemska filmen på 1970- och 1980-talen. 

Uuno Turhapuro är den finska filmens och samtidigt Vesa-Matti Loiris mest kända komedifigur. Skojaren Turhapuro, som iförd en trasig nättröja skyr arbete och glatt opponerar sig mot allt, blev snabbt ett begrepp, ett slags utopisk bild av den finske mannen, som med en obekymrad tusenkonstnärs logik kryssar sig fram mellan det byråkratiska samhällets och familjelivets blindskär. Enligt filmforskaren Kimmo Laine ”baserar sig Loiris offentliga bild dock på så många olika och motstridiga drag, att Uunos gestalt inte helt övertagit den”. 

Vid sidan av Uuno har Loiri också fortsättningsvis strävat efter att upprätthålla bilden av en seriös skådespelare, även om han själv konstaterat att ”alla roller är verkligt arbete, lika allvarliga”. På scenen har Loiri bland annat gestaltat karaktärer ur Fjodor Dostojevskijs verk. Hans senare karriär har dock främst gällt film- och tv-projekt, av vilka de mest kända, vid sidan av Uuno Turhapuro, varit de på Joel Lehtonens verk baserade Den förälskade krymplingen och Putkinotko samt bearbetningen av Arto Paasilinnas roman Den ylande mjölnaren. Loiris egen favorit är rollen som Heikki Öljynen i filmen Jon. 

Även som musiker har Loiri gett prov på sin mångsidighet. Hans karriär som sångare började på 1960-talet med kompositören Kaj Chydenius politiska sånger och fortsatte med egna singelinspelningar, av vilka den mest kända är ”Saiskos pluvan” (1968, Fås det lov). På 1970-talet utkom Loiris första soloskivor, bland annat nytolkningar av folkvisor på skivan Vesku Suomesta (Vesku från/om Finland). Som klassiker inom sin egen genre kan nämnas Loiris sångtolkningar på Eero Koivistoinens barnskiva Muusa ja Ruusa (1971, Musan och rosen). 

Olika tematiska hedersbetygelser har varit typiska för Loiris musikaliska karriär. Den mest kända av dem – och samtidigt en av de mest sålda inspelningarna i Finland – är den 1978 utgivna skivan som baserar sig på Eino Leinos dikter med sånger som komponerats av Perttu Hietanen och arrangerats av Taisto Wesslin. Skivan breddade i väsentlig grad bilden av Loiri som konstnär i en mer reflektiv och själslig riktning. Enligt Esko Lehtonen, som bidragit med ett uppslagsverk över finsk rockmusik, finns det en ”känslig inlevelse” i Loiris tolkningar; ”han kan vid behov i sina framträdanden ge uttryck för en ångestfylld nöd”. Senare har Loiri, som också är känd som en skicklig flöjtist, spelat in bland annat melodier utifrån Hermann Hesses och Uuno Kailas dikter samt Juha Vainios sånger. Hans viktigaste samarbetspartner inom musikens värld har varit arrangörerna Olli Ahvenlahti och Peter Lerche. Loiri representerade Finland i Eurovisionens sångtävling 1980 med melodin ”Huilumies” (Flöjtisten). 

Vesa-Matti Loiris karriär har sålunda inte bildat någon egentligt rak väg, utan snarare ett nätverk med mångahanda stigar. Den har präglats av ett fruktbart samarbete med olika partner, en nyfikenhet gentemot olika uppdrag och – i ett vidare perspektiv – av att ifrågasätta skrankorna mellan populär- och högkultur. 

Mika Kaurismäki har regisserat en dokumentärfilm om Loiri, Vesku, som hade premiär hösten 2010. 

Janne Mäkelä 

Vesa-Matti (Vesku) Loiri, född 4.1.1945 i Helsingfors. Föräldrar ritaren och teknikern Taito Loiri och Lily Ida Annikki Nylund. Gift med skådespelerskan Tuula Nyman 1967. 

VERK. Scenroller: Vihtori Kosola i Lappooperan 1966; Tuomas i Alexis Kivis Sju bröder; Nikolaj Stavrogin i Dostojevskjis Onda andar; Brödern Karamazov; Smeden Ilmari i tv-filmatiseringen av Kalevala Rauta-aika (1982); Kullervo. 19 filmer som Uuno Turhapuro 1973–2004. Skivinspelningar: Vesku Suomesta (1971); Vesku Helismaasta (1977); Eino Leino (1978); Eino Leino II (1980); Ennen viimeistä maljaa (1980); Lasihelmipeli (1984; tills. med O. Ahvenlahti); Eino Leino III (1985); Naurava kulkuri (1986); Sydämeeni joulun teen (1988); Uuno Kailas (1995); Eino Leino IV (2001); Ystävän laulut (2003); Ystävän laulut II: Albatrossi (2004). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. K. Holmberg, Vasen suora (1999); J. Hämäläinen, Tähtien tuska ja kimallus. Tie, totuus ja elämöinti 1959–1993 (1993); T. Kasanen, Valokiilassa Vesa-Matti Loiri. Anna 1/1995; H. Kohi, Lauluäänen ”ydin”. Musiikin suunta 3/1992; UT. Tutkimusretkiä Uunolandiaan (1991); Uuno Turhapuro Juhlakirja. 25 vuodessa jääkaapin varjosta kansakunnan kaapin päälle (1998). 

BILDKÄLLA. Loiri, Vesa-Matti. Foto: Mauri Vuorinen. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4276-1416928956882

Upp