HOLMBERG, Kalle 

(1939–2016) 

Regissör, teaterråd 

Teaterregissören Kalle Holmberg gav röst åt de stora åldersklasserna som föddes efter andra världskriget. Han synliggjorde också en historieuppfattning baserad på den nya sociologin och bidrog därigenom till 1960-talets kulturella omvälvning i Finland. Holmbergs insatser i slutet av 1960-talet har präglat den offentliga bilden av honom. 

Kalle Holmberg inledde sin teaterbana på Studentteatern i Jyväskylä vid sidan av sina universitetsstudier i finska. Hans karriär fick ett uppsving när han flyttade till Helsingfors. Han studerade 1962–1965 vid Finska teaterskolans högskoleavdelning och var samtidigt regissör både vid Kammarteatern i Jyväskylä och vid Studentteatern i Helsingfors. I Jyväskylä regisserade han pjäser av Tennessee Williams och Edvard Albee. Holmbergs intresse för folkteater och den inhemska traditionen blev uppenbar i hans regi av Teuvo Pakkalas Timmerflottarna och Kersti Bergroths Anu och Mikko. Särskild uppmärksamhet väckte hans regi av Orvokkikabareet I–IV (Violkabaréerna) i samarbete med Kaisa Korhonen och Timo Bergholm vid Studentteatern i Helsingfors 1965–1966. Kalle Holmberg var chef för Studentteatern 1964–1965. 

Holmberg fick sitt genombrott som regissör 1966 med Lappooperan. Denna politiska kabaré, som sprängde många tabun, var skriven av Arvo Salo och musiken komponerad av Kaj Chydenius. Den var en iscensättning av Lapporörelsens och vänsterns sammandrabbningar på 1930-talet. Premiären sammanföll med studentkårens årsdag och vänsterns valseger i riksdagsvalet samma kväll vilket gav Lappooperan en särskild tyngd. 

Holmberg var anställd som regissör vid Helsingfors stadsteater 1965–1970. Han var samtidigt verksam som lärare vid Teaterskolans skådespelar- och regissörslinje samt som Teaterskolans rektor 1968–1971. Hans regiarbeten på Helsingfors stadsteater väckte stor uppmärksamhet och motivkretsen i hans regissörsskap började framträda. Bland Holmbergs viktigaste uppsättningar under den första spelsäsongen på Stadsteatern kan nämnas Alfred Jarrys Kung Ubu (1966), Rikard III (1968), som inledde hans serie iscensättningar av Shakespeares skådespel, Paavo Haavikkos Agricola och räven (1968) samt Artturi Järviluomas Österbottningar (1969). 

År 1969 hamnade Helsingfors stadsteater i en chefskris. Förslaget om en trojka bestående av Kalle Holmberg, Ralf Långbacka och Eugen Terttula förkastades, och Holmberg och Långbacka blev chefer vid Åbo stadsteater. Holmbergs och Långbackas femåriga period i Åbo kom att bli ett begrepp. Deras chefsperiod har fått stå som exempel på fungerande institutionsteater, ambitiös regionteater och angelägen samhällsteater samt på hur en konstinstitution framgångsrikt förenar hög konstnärlig kvalitet och publikframgång. 

Av Holmbergs regiarbeten under Åbotiden blev en trilogi av Sju bröder en stor publikframgång. Detsamma gäller Olviretki (1977, Olviutfärden) och Veijo Meris Aleksis Kivi (1974), där Holmberg också gjorde en betydande skådespelarprestation i huvudrollen. I Åbo hade Holmberg ett aktivt skådespelargarde, av vilka bl.a. Esko Salminen, Vesa-Matti Loiri och Juha Muje senare har varit hans favoritskådespelare. Kalle Holmbergs hustru, dramaturgen Ritva Holmberg, bidrog till framgångarna, bl.a. i tolkningarna av Sju bröder, Aleksis Kivi, Joel Lehtonens Henkien taistelu (Andarnas kamp) och Topelius Fältskärns berättelser. 

Holmberg har spelat en viktig roll för den finländska operaestetikens utveckling. Den första operan som Holmberg regisserade var Aarre Merikantos Juha för operafestivalen i Nyslott 1970. Juha och Joonas Kokkonens opera Viimeiset kiusaukset (De sista frestelserna) samt Aulis Sallinens Ratsumies (Ryttaren) utlöste något av en inhemsk operaboom 1975. De följdes av exportframgången Punainen viiva (1977, Det röda strecket) på Finlands nationalteater, Kuningas lähtee Ranskaan (1984, Kungen beger sig till Frankrike) samt Kullervo (1992), som till sin dramaturgi påminner om episk teater. Tv-filmen Rauta-aika (Järnåldern), som kom till i samarbete med Rundradion 1977–1981, var ett epos med Kalevalamotiv. Med manuskript av Paavo Haavikko och musik av Aulis Sallinen var detta verk nära besläktat med Holmbergs många operauppsättningar. 

Efter att Ralf Långbacka blivit chef för Helsingfors stadsteater återvände Kalle Holmberg till teatern som dess huvudregissör 1984–1993. Holmberg återgick då till absurdismen som han odlat under tiden på Studentteatern och regisserade Ionescos Stolarna 1985 och Pirandellos Sex roller söker en författare 1992. Juha Siltanens Foxtrot var ett av Holmbergs mest framgångsrika regiarbeten under den andra säsongen på Stadsteatern. 

Holmberg arbetade intensivt i Tammerfors på 1990-talet. Hans uppsättningar av Väinö Linnas Akseli ja Elina (1993, Axel och Elina), Här under polstjärnan (1995) samt Okänd soldat (1997) innebar både ett koncentrat av Finlands historia och ett återvändande till folkteatern och inhemska teman. Iscensättningen av händelserna 1918 fortsatte med Runar Schildts Den stora rollen på Finlands nationalteater samt Vägen till Tammerfors, baserad på Heikki Ylikangas historiska arbete med samma namn, på Tampereen työväen teatteri (Tammerfors arbetarteater). 

Kalle Holmberg har fortsatt att kartlägga Finlands historia med sina uppsättningar av Kun Summa petti (När Summa föll) vid Finlands nationalteater samt Aulis Sallinens och Paavo Haavikkos opera Paavo Nurmi, som uppfördes på Olympiastadion 2000. Holmberg har under 2000-talet innehaft ett flertal biroller i finska filmer. 

Hanna Suutela 

Kaarle (Kalle) Vilhelm Holmberg, född 21.6.1939 i S:t Michel, död 12.9.2016 i Helsingfors. Föräldrar agronomen Fjalar Viking Wilhelm Holmberg och farmaceuten Kerttu Katarina Ehrnrooth. Gift 1963 med dramaturgen, regissören Ritva Tuulikki Kupias. 

VERK. Regisserat bl.a. följande teateruppsättningar: Lappooperan; Kung Ubu; Kung Lear; Sju bröder; Aleksis Kivi; Dostojevskijprojektet Käppen har två ändar; Tartuffe; Trollcirkeln; Riivaajat; Ikiliikkuja; Här under polstjärnan; Okänd soldat; Rikard III; Den stora rollen; Tie Tampereelle; bl.a. följande operor: Juha; Ratsumies; Punainen viiva; Kuningas lähtee ranskaan; Kullervo; Palatset; Paavo Nurmi; tv-serien Rauta-aika (1982). 

PRODUKTION. K. Holmberg, Teatterikirja (tills. med R. Långbacka, 1977); Vasen suora (1999); Viimeinen erä. Kirjoituksia teatterista ja elämästä (2010). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Koirien ajama kettu. Ohjaustaiteen kysymyksiä. Red. K. Korhonen (1998). 

BILDKÄLLA. Holmberg, Kalle. Foto: Ilpo Lukus, 1985. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4262-1416928956868

Upp