LUND, David 

(1657–1729) 

Biskop, professor 

David Lund studerade i Åbo, Uppsala, Utrecht och vid flera tyska universitet. Han var en traditionell humanist och undervisade främst i hebreiska. Stick i stäv med prästerskapets röstningsresultat blev Lund vald till biskop i både Viborg och Växjö. Han ledde ihärdigt Viborgs stift fram till den ryska ockupationen. Lund deltog i redigeringen av det gezelianska bibelverket och i riksdagar i Stockholm.

David Lund var son till en regementsskrivare och uppvuxen i Halikko. Den begåvade ynglingen skrevs in vid akademin i Åbo 1672. Efter att därtill ha bedrivit studier vid Uppsala universitet 1678–1679 blev han promoverad till magister 1682. Han fortsatte sina studier utomlands. Vid universiteten i Rostock, Wittenberg, Jena, Leiden och Utrecht fördjupade han sina kunskaper i hebreiska och blev personligen bekant med flera namnkunniga lärda. Efter återkomsten till Åbo blev han andre adjunkt vid filosofiska fakulteten. Han avancerade snabbt inom både kyrka och universitet: 1688 blev han professor i poetik, 1691 i grekiska och hebreiska (linguarum professor), 1697 tredje och 1700 andre professor i teologi, 1702 teologiedoktor, 1705 biskop i Viborg och, sedan Viborg fallit i ryska händer, biskop i Växjö 1711, i vilket ämbete han dog 1729. 

Lunds karriär var typisk för en tid när det fortfarande var vanligt med akademisk mångfald, när den teologiska fakulteten var den mest respekterade och biskopsämbetet den högsta post man kunde nå. Även om Lund i sin skriftliga produktion inte framstod som nyskapande och än mindre kullkastade gamla uppfattningar var han i vissa avseenden mer vidsynt än många tidigare och även många samtida professorer. Tillsammans med bl.a. Daniel Achrelius och Torsten Rudeen framstår han som en representant för den humanism som man mot slutet av 1600-talet möter vid akademin i Åbo. 

Som professor i poetik publicerade Lund 1691 skriften Literarum humaniorum seriis cultoribus et admiratoribus sinceris (Till den humanistiska litteraturens uppriktiga och äkta beundrare), i vilken han försvarar poesin som civiliserat den primitiva människan, befäst rättvisa lagar, förevigat storverk och skolat vältalare. Allt detta var sedan gammalt brukade apologier för profan litteratur. Lund var så vitt man vet den förste vid Åbo akademi som föreläste om Homeros. 

Som professor i grekiska och hebreiska avfattade Lund, egenhändigt eller biträdd av sina studenter, fyra dissertationer som handlade om antikens mytologi och religion, vilket på den tiden var ett populärt ämne vid akademin. Som professor i hebreiska representerade han den på 1600-talet populära uppfattningen att antikens gudaväsen hade sitt ursprung i den hebreiska kulturen: grekiska poeter omvandlade den bibliska berättelsen om smeden Tubal-Kain till en sägen om Vulcanus, Elias och hans brinnande vagn hade förvandlats till Faethon, romarnas Vesta hade genom egyptisk och grekisk förmedling sitt ursprung i hebréernas religiösa riter. Även många filosofiska begrepp, såsom stoikernas teori om världens periodiskt återkommande undergång, återgick enligt detta synsätt på berättelser i Bibeln. 

Under renässansen hade en lära utvecklats om hedningarnas och särskilt grekernas och romarnas ursprungliga monoteism. Kunskapen om ett Högsta väsen kom från det naturliga förnuftets ljus eller indirekt från Bibeln, trots att hedendomen inte kände till kristendomens djupaste mysterier, såsom treenigheten. I flera dissertationer redde Lund ut eller förtydligade dessa uppfattningar, särskilt i den lärda In inscriptionem arae Atheniensis (om en [till en okänd gudom dedikerad] inskrift på ett altare i Aten). Dessa teorier hade betydelse såtillvida att de i viss mån gav antikens litteratur, filosofi och mytologi ett egenvärde. Därmed kunde upphovsmannen till dissertationen, möjligen Lund själv, försvara grekiska författare mot anklagelser om ateism. 

Som linguarum professor undervisade Lund främst i hebreiska. Med Lund som handledare eller författare utkom en mängd dissertationer, vilka behandlade särskilt hebreisk historia, såsom tideräkning, omskärelse, fasta, dödsstraff, t.o.m. fönstret på Noaks ark. Hans viktigaste verk var dock De excidio orbis substantiali et totali (Om världens fullständiga och totala undergång), där han kritiserade både den grekiska filosofins lära om världens evighet samt kristna irrläror såsom tron på tusenårsriket. Under Lunds handledning skrev Erik Cajanus 1697 sin kända dissertation Linguarum hebreae et finnicae convenientia (Om likheterna mellan hebreiskan och finskan). 

Vid biskopsvalet i Viborg 1705 fick domprosten Petrus Carstenius 108 och Lund bara 25 röster. Konsistoriet rekommenderade dock Lund för tjänsten, för att han bäst fyllde kraven, och kungen utnämnde honom till biskop. Under den svåra krigstiden skötte han energiskt stiftets administration, företog visitationsresor och arrangerade prästmöten. När ryssarna intog Viborg var han på riksdag i Stockholm och kunde därefter inte återvända till sitt stift. Han uppmanade dock i herdabrev stiftets präster att oförtrutet sköta sina uppgifter och att bland församlingsmedlemmarna upprätthålla trofastheten mot fosterlandet. Han gjorde dock 1711 en inspektionsresa i stiftet och deltog i ett domkapitelsmöte i Borgå, men lämnade därefter landet för gott. 

Liksom vid utnämningen till biskop i Viborg blev Lund 1711 biskop i Växjö stick i stäv med röstningsresultatet. På riksrådets rekommendation gavs han på detta vis kompensation för den förlorade biskopsstolen i Finland. Även ämbetet i Sverige skötte han genom att flitigt göra visitationsresor. Han arrangerade sammanlagt tio prästmöten. I herdabrev betonade han särskilt vikten av församlingsmedlemmarnas kristliga fostran och av noga förberedda predikningar. Han förhöll sig avvisande till den spirande pietismen, men förföljde den inte. Lund deltog också i slutförandet av den bibelutgåva som professorerna Gezelius d.ä. och d.y. haft under arbete. Han deltog i fem riksdagar 1710–1723 och utövade där ett stort inflytande över behandlingen av en del kyrkliga ärenden. 

Iiro Kajanto 

David Johannis Lund, född 13.3.1657 i Halikko, död 12.10.1729 i Växjö. Föräldrar skrivaren vid Nylands dragonregemente Johan Lund och Margareta Gyllenbögel. Gift 1687 med Margareta Flachsenius, 1709 med Christina Gezelia. 

PRODUKTION. Literarum humaniorum seriis cultoribus et admiratoribus sinceris (1691); De exidio orbis substantiali et totali (1691); In inscriptionem arae Atheniensis (1693); Linguarum hebreae et finnicae convenientia (1697); Ang. universitetsdissertationer, se J. Vallinkoski, Turun akatemian väitös-kirjat 1642−1828 I–II (1962−1828); om akademiska inbjudningsskrifter, tillfällighetsdikter på svenska och latin och likpredikan, se T. Melander, Personskrifter hänförande sig till Finland 1562−1713. Bibliografisk förteckning (1951); ang. herdabrev se W.G Lagus, Handlingar till upplysning i Finlands kyrkohistoria III (1838). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Dokument i riksregistraturet, Riksarkivet, Stockholm; brev i Kungliga biblioteket, Stockholm, Linköpings stifts bibliotek, Växjö stifts bibliotek och Uppsala universitetsbibliotek. Consistorii Academici Aboensis protokol IV–VIII (1912−1940). I.A. Heikel, Filologins studium vid Åbo universitet. Åbo universitets lärdomshistoria 5 (1894); G.A. Humble, En, vti Christo, frimodigt kämpande, och herligen segrande, christen wid hans kongl. maj:tz tro mans, och Wexiö stifts ansenliga biskops... David Lunds, prydeliga jordefärd. Stockholm (1729); I. Kajanto, Humanism in a Christian Society I (1989); H. Pleijel, Finlandssonen på Växjö biskopsstol (1952); H. Råbergh, Teologins historia vid Åbo universitet. Förra delen. 1640−1713. Åbo universitets lärdomshistoria 4 (1893); A. Simolin, Wiborgs stifts historia (1909); Wäxjö stifts herdaminne I. Växjö (1921). 

BILDKÄLLA. Lund, David. Namnteckning. C. von Bonsdorff, Åbo stads historia under sjuttonde seklet II (1904).

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4473-1416928957079

Upp