HELSINGIUS, Barbara 

(1937–2017) 

Vissångare, kompositör, fäktare 

Barbara Helsingius har blivit känd som en av Nordens främsta vissångare. Hon har varit verksam i mer än fyra decennier och har kallats den finländska visans Grand Lady. Från att på 1960-talet ha varit en av banbrytarna för den amerikanska folksången övergick hon på 1970-talet till att skriva egna visor. Helsingius har gjort en stor insats som översättare av dikter och vistexter från svenska till finska, engelska och norska, samt från engelska och skandinaviska språk till finska. Hennes verksamhet har varit gränsöverskridande – med sin musik har hon medvetet strävat efter att bygga broar över länder och språk. Hon har framgångsrikt turnerat i Norden, runtom i Europa och USA.

Barbara Helsingius växte upp i Helsingfors som dotter till överstelöjtnanten vid generalstaben Zachris Olof Helsingius och hans hustru Elisabeth. Våren 1957 blev hon student vid Nya svenska samskolan. Hennes studietid präglades av två stora intressen, idrott och musik. Hon avlade gymnastiklärarexamen 1961, men redan dessförinnan hade hon hunnit bli ett namn inom finländsk fäktning. Hon blev finländsk mästare 1959 och 1961 och var med i det lag som erövrade FM-titeln 1954–1961, 1964–1965 och när Finland vann nordiska lagmästerskapet i Oslo 1961. Hon representerade Finland vid OS i Rom 1960 och VM i Paris 1965. 

Under studietiden sjöng Helsingius andra alt i Akademiska damkören Lyran och valdes 1961 till körens ordförande, en post som hon på nytt innehade 1964–1965, då hon återkommit från studier i Förenta staterna. Ett ASLA-stipendium förde henne till Kalifornien, där hon 1963 avlade Master of Arts-examen i pedagogik vid Stanford University. I USA blev hon intresserad av den amerikanska folksångstraditionen, som på 1960-talet blev ett världsomspännande mode med artister som Joan Baez och Peter, Paul and Mary. Helsingius förde med sig sånger hem och blev en av Finlands mest kända artister i folksångsstil. När Niilo Tarvajärvi erbjöd henne att bli värdinna i hans populära tv-program ”Ilmasilta”, fick hon chansen att sjunga, vilket innebar ett genombrott som artist. Skivdebuten följde omedelbart med några singelskivor och en lp, Barbara (1966), där hon sjöng ”folk” på finska, bl.a. Ian Tysons kända ”Four strong winds” (1964) och den populära whiskysången ”Copper Kettle”. 

År 1967 gifte sig Barbara Helsingius med diplomaten, andra sekreteraren vid USA:s ambassad i Helsingfors Hank Koski, och flyttade till Washington DC, där paret stannade i fjorton månader. I Washington gjorde hon musikprogram för Finlands rundradio och medverkade också i amerikansk tv. År 1968 föddes hennes första dotter, och samma år flyttade familjen till Oslo, där hennes man fått tjänst vid ambassaden. Familjen, som utökades med ytterligare en dotter, stannade i Oslo i sju år. Den norska musikvärlden tog emot Barbara med öppna armar. Hon uppträdde flitigt, gav en välbesökt norsk debutkonsert och medverkade i ett stort antal radio- och tv-program. I det populära tv-programmet ”Husker Du?”, deltog hon 14 gånger, mer än någon norsk artist. 

I hela sitt vuxna liv har Barbara Helsingius varit knuten till radiomediet. Redan under studietiden började hon vikariera som anmälare vid Finlands rundradio och fick fast anställning 1965. Under Amerikavistelsen höll hon kontakten med radion: hon gjorde grammofonkåserier och intervjuade stora stjärnor som besökte Washington. Också under Osloåren producerade hon radio- och tv-program för Rundradion, en hel del musikprogram, men också den populära motionsserien ”Fem minuter med Barbara”. Efter hemkomsten till Finland var hon verksam som frilans och producerade radioprogram om musik och friluftsliv. Åren 2002–2006 var hon ansvarig för programmet ”Rötter i Finland”, som riktade sig till finlandssvenskar i utlandet. 

Som visdiktare debuterade Helsingius på 1970-talet. Hon skrev visor på svenska, finska, norska och engelska och deltog i tävlingar för nyskrivna visor, såväl hemma som utomlands. Bl.a. var hon med i Castlebar International Song Contest på Irland somrarna 1974 och 1977, där hennes sånger gick till final. I inhemska festivaler har hennes visor fått många priser, bl.a. på Kilen i Sideby 1979, där hon vann med ”Sjörövar Andersson” (Slusktango). 

Helsingius produktion breddades ytterligare med tiden. Från amerikanska folksånger var steget inte långt till nordiska visor. Hon har skrivit lyriska kärleksvisor, filosofiska och kritiska visor om människan och livet på vår jord, humoristiska visor i folklig stil samt visor om och för barn. Texterna präglas av kärlek till språket, gediget rimsmide och ofta flertydiga ordval. 

En ny nisch fann hon genom att översätta och tonsätta kända poeters dikter. För den svenske skådespelaren John Harryson översatte hon dikter av Eino Leino (lp 1978). Hon tonsatte dikter av Karin Mandelstam, tonsatte och översatte dikter av Aale Tynni och Aila Meriluoto, vilket bl.a. resulterade i lp-skivan Kahlaajatyttö (1982). Hon har översatt finska julvisor till svenska liksom texter av Juice Leskinen, Pentti Rasinkangas, Mikki Perkoila, Georg Malmstén, Mikko Alatalo, Jukka Kuoppamäki m.fl. Till engelska har hon översatt ett stort antal kända sånger, bl.a. Tove Janssons Muminvisor. 

På 1980-talet var Helsingius en av de drivande krafterna inom Sällskapet visans vänner i Helsingfors, där hon verkade som ordförande 1979–1989. År 2002 blev hon medlem av den finska motsvarigheten, det nystartade sällskapet Helsingin laulelman ystävät, där hon 2007 valdes till ordförande. Hon har hela tiden rört sig obehindrat mellan språken, skrivit och sjungit sina visor på svenska och finska. Ett uttryck för detta är hennes två lp-skivor Det var en gång (1977) och Olipa kerran (1978). 

Också till Norge har kontakterna varit täta. År 1980 utgav ett norskt skivbolag en lp Speiling med översatta visor från Finland, bl.a. Erna Tauros och Tove Janssons ”Höstvisa” och Barbara Helsingius egen ”Jag visste så väl”, hennes största egna framgång, som tagits upp av flera internationellt kända artister. Det blev upptakten till en mångårig turnéverksamhet inte bara i Norge, utan också i Sverige och Danmark, på Island och Färöarna. En engelsk version av Speiling med titeln Reflection, Songs from Finland utgavs 1982. 

Barbara Helsingius har givit ut flera visböcker. År 1978 utkom Vill du visor min vän? med 49 dittills opublicerade finlandssvenska visor, och elva år senare Kanske en visa, som upptar 30 av hennes egna visor och 30 visor översatta från finskan. I samband med ett collage på Svenska teatern utkom 1992 ett urval på svenska av Eino Leinos dikter under titeln Eino Leino, sångarens visa, och 2000 utkom sångboken Songs Finland Sings med 80 finländska sånger på engelska, de flesta i översättning av Barbara Helsingius. Sångboken kompletterades två år senare med två cd-skivor, där visorna tolkas av olika artister. Boken och skivorna blev populära i Finland, där de använts inom skolundervisningen i engelska, men också bland finländska emigranter i utlandet. 

Barbara Helsingius visor och tonsatta dikter har rotat sig i finländsk och nordisk vistradition. Antalet texter, egna och översatta, närmar sig 800. Hon har utom i hela Norden uppträtt i USA, Kanada, England, Skottland, Spanien, Japan, Australien, Lettland, Israel och Belgien. Recensionerna fäster sig vid hennes stora musikalitet, den speciella klangen i hennes altröst, den tydliga diktionen och hennes skickliga gitarrspel. 

För sin insats som visdiktare och sin insats till fromma för den nordiska visan har hon fått flera utmärkelser. År 2000 blev hon beviljad Statens konstnärspension. Förutom att hon varit aktiv i och stått i ledningen för föreningar med anknytning till viskonsten, har Barbara Helsingius varit kulturpolitiskt aktiv lokalt, t.ex. som ordförande i Esbo Svenska Kulturförening. 

Ann-Mari Häggman 

Barbara Christina Elisabeth Helsingius-Koski, född 27.9.1937 i Helsingfors, död 9.3.2017 i Esbo. Föräldrar generalstabsöverstelöjtnanten Zachris Olof Helsingius och Elisabeth Jusélius. Gift 1967 med ambassadsekreteraren Henry William (Hank) Koski. 

PRODUKTION. Vill du visor min vän? En bukett finlandssvenska visor sammanbunden av Barbara Helsingius (1978); Kanske en visa (Red. 1989): Eino Leino, sångarens visa (Red. 1992); Songs Finland Sings (Red. 2000). Diskografi: Barbara (1966); Det var en gång (1977); Olipa kerran (1978); Speiling (1981); Barbaras blandade (1981); Kahlaajatyttö (1982); Fra Barbara med kjaerlighet (1982); Reflection, Songs from Finland (1984); Drøm og bekjennelse (1986); Spegling (1986); Rakkaudella (1986); Tuulen niityillä (1992); Sånt är vårt liv (1996); Songs Finland Sings (2000). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Finlandssvensk dagspress 1960–2009, Brages pressarkiv, Helsingfors; FIMIC – Finnish Music Information Center/ Popular Music/Composer and Artists; Finlands ljudarkiv. Databas för åren 1901-1999; http://www.stationen.fi/katalogen/artister/skivor (2010); /Ytf – Yrkestrubadurernas förenings hemsida/hedersmedlemmar http://ytf.se (2010). J. Lindfors & P. Gronow & J. Nyman, Suomi soi II, Rautalangasta hiphoppiin (2004), Suomi soi III. Ääniaalloilta parrasvaloihin (2005). 

BILDKÄLLA. Helsingius, Barbara. Foto: Petri Kaipiainen, 1979. Uusi Suomis bildarkiv.

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
17.1.2024
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5548-1416928958154

Upp