Johan Henrik Hästesko inledde sin militära bana i det pommerska kriget och avancerade till regementschef innan Gustaf III:s krig mot Ryssland bröt ut år 1788. Enligt Hästesko var kriget lagvidrigt, och han deltog därför i myteriet mot kungen. Året därpå arresterades han, dömdes till döden och avrättades.
En av de mest dramatiska scenerna i det officersuppror som kallats Anjalaförbundet torde vara Anders Ramsays skildring av överstarna Robert Montgomerys, Sebastian von Otters och Johan Henrik Hästeskos framförande av de finska officerarnas protest till Gustaf III i dennes tält på stranden av Kymmene älv i augusti 1788.
”Het och ifrig hade [Hästesko] då, sades det, hotat sin herre och konung, ja, man säger till och med fattat honom i rocken och då konungen därvid utropade: ’Akta er, Hästesko, ert hufvud kan snart sitta löst!’ skall han i sin obetänksamhet och ifver hafva svarat med den hånfulla min jag tycker mig se i porträttet: ’Sådant torde ej stå i Ers Majestäts makt!’”
Vem var då den man som så öppet vågade utmana Sveriges krönte regent och uppträda på ett, med hänsyn till tidens seder, fullständigt ofattbart sätt? Johan Henrik Hästesko, som tillhörde grenen Målagård av sin släkt, var född i Maunuksela i S:t Michels socken 1741. Redan följande år fick hans mor Elsa Margareta von Fieandt ensam ta hand om hans uppfostran. Johan Henriks förnamn kom från moderns sida: hennes farfar var den för sina krigsbragder berömde Johan Henrik Fieandt, en hjälte med tjugo fälttåg bakom sig. Johan Henrik Hästesko växte upp hos modern och hennes nye make, Carl Fredrik Jägerhorn. Johan Henrik blev student i Åbo 1755 och trädde tre år senare i krigstjänst.
Hästesko deltog i det så kallade pommerska kriget 1757–1762 och inledde sin officersbana som underfänrik i Hessensteins regemente 1761. Efter att vid mitten av 1760-talet ha övergått till Savolax regemente avancerade han till kapten 1770. Sju år senare, efter förflyttning till Åbo läns infanteriregemente, fick han majors grad. Han befordrades till överstelöjtnant 1781 och utnämndes till överste och regementschef 1787. Detta var hans tjänsteställning då Gustaf III:s ryska krig inleddes sommaren 1788.
Gustaf III hade kort efter trontillträdet genomfört en statskupp. 1772 års regeringsform gav kungen avsevärd makt, dock ej rätten att inleda anfallskrig utan ständernas godkännande. Då kungen 1788 önskade flytta uppmärksamheten från sin i många avseenden misslyckade inrikespolitik lät han därför vid rikets östgräns iscensätta en provokation, så att han på denna förment rättfärdiga grund skulle kunna förklara Ryssland krig för att ”försvara sitt rike”.
Det är oklart i vilken mån officerarna som samlats i Kymmenedalen var på det klara med monarkens åtgärder. Missnöjet med kungen bottnade sannolikt mer i förlusten av den maktposition adelsståndet innehaft under frihetstiden än i någon juridisk synpunkt. Därtill kom för de finska officerarnas del även Göran Magnus Sprengtportens separatiströrelse, hans strävan att skilja Finland från Sverige och bilda en självständig stat under Rysslands beskydd.
Varför Hästesko anslöt sig till upproret är i viss mån oklart. Det har sagts att han i hög grad lät sig påverkas av sin styvfars kusin Johan Anders Jägerhorn, som hörde till de ledande krafterna bakom separatisterna. Å andra sidan är det sannolikt att Hästesko inte alls hörde till dem som understödde tanken på ett självständigt Finland, utan att han liksom andra svenska officerare ville återinföra det gamla adelsdominerade ständerväldet. Hästesko var enligt samtida källor en högdragen man som inte tålde invändningar. Enligt en sägen skulle han ha hotat bönder med livegenskap enligt estnisk modell, då han i någon fråga inte fick sin vilja igenom.
I vilket fall som helst var Hästesko en av Anjalaförbundets ledande män. Han undertecknade dess förbundsakt och var den förste som undertecknade den så kallade Liikalanoten, som sändes till Rysslands regent Katarina II. Det var alltså föga överraskande att han arresterades så fort Gustaf III bemästrade situationen, i början av år 1789. Uppenbarligen trodde Hästesko att han skulle komma tämligen lätt undan, eftersom han inte försökte fly till Ryssland såsom många andra av de ledande männen i Anjalaförbundet.
I Stockholm ställdes de upproriska officerarna inför rätta, och konstaterades klart skyldiga till myteri i krigstid. Straffet för detta var döden. Rättegången varade tretton månader och slutade med att fjorton upprorsledare dömdes till att förlora liv, ära och gods: kungen bekräftade domarna i april 1790. De flesta av de dömda, så även Hästesko, utnyttjade rätten att be regenten om nåd. Kungen benådade också samtliga förutom Hästesko. Möjligen förväntade sig denne att istället bli benådad på avrättningsplatsen, ett tillvägagångssätt som det finns flera exempel på. Så gick det emellertid inte, och domen verkställdes den 8 september 1790.
Såväl då som senare har man förundrat sig över varför just Hästeskos dom verkställdes; han var ju i själva verket inte mer skyldig än mången annan. Domarnas laglighet kan inte ifrågasättas, för oavsett hur kriget hade inletts innebar officerarnas handlande landsförräderi och högförräderi. Att benåda de övriga skyldiga stämde väl överens med Gustaf III:s karaktär och politik; han sökte stöd och popularitet hos adeln. Det finns skäl att tro att Anders Ramsays ovan citerade skildring, som grundar sig på en muntlig familjetradition, till största delen stämmer överens med verkligheten. Överste Hästesko hade också gjort sig skyldig till majestätsbrott genom att gå till handgripligheter mot sin monark, och därtill drista sig till att ifrågasätta dennes makt. Det är åtminstone en psykologiskt trovärdig förklaring till kungens handlingssätt.
Att Hästeskos mor fick höra att sonen fängslats torde delvis ha påskyndat hennes egen död. Hennes smärta lindrades inte av att den förstfödde i hennes andra äktenskap, Georg Henrik Jägerhorn, var framgångsrik i Gustaf III:s krig. Hästeskos maka, Beata Helena von Morian, sörjde sin man under resten av sitt liv.
Veli-Matti Syrjö
Johan Henrik Hästesko, född 24.2.1741 i S:t Michels landskommun, död 8.9.1790 i Stockholm. Föräldrar löjtnanten Gustaf Hästesko af Målagård och Elsa Margaretha von Fieandt. Gift 1770 med Beata Helena von Morian.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. Nordmann, Johan Henrik Hästesko. Förhandlingar och uppsatser 5 (1891); A. Ramsay, Från barnaår till silfverhår 1 (1904).
BILDKÄLLA. Hästesko, Johan Henrik. Porträtt. Museiverket.