Ernst Lagus utbildning var huvudsakligen den klassiska språkvetarens och hans levnadsbana var skolmannens. Men redan under studietiden intresserade han sig för den finlandssvenska folkdiktningen, och det var inom folklivsforskningen hans verksamhet kom att bli banbrytande. Lagus var en av dem som medverkade till grundandet av Svenska litteratursällskapet i Finland, och det var inom detta sällskap han förverkligade många av sina planer för den finlandssvenska folkloristiken: organiserandet av det traditionsvetenskapliga fältarbetet, arbetet inom en folkloristisk kommission och grundläggandet av storverket Finlands svenska folkdiktning.
Under ungdomstiden hade Ernst Lagus fyra dominerande intressen: svenskhetens värnande, Nyländska studentavdelningen, den svenska folkdiktningen och Johan Ludvig Runeberg. Runebergsintresset ägde också en släktbakgrund. Ernst Lagus farbror, Wilhelm Gabriel Lagus, hade under sina år i Borgå stått skalden nära. Farmodern, Hedvig Maria af Tengström, var ärkebiskop Tengströms dotter. Folkdiktningen stiftade han bekantskap med redan i tidig ålder. Faderns kollega Elias Lönnrot bodde i Sammatti nära familjens sommarhem i Karislojo. Ernst fick i gåva av professor Lönnrot ett egenhändigt dedicerat exemplar av Kalevala, och i hemmet bevarades också en kantele som Lönnrot skänkt familjen.
Efter att ha avlagt studentexamen vid Svenska normallyceum i Helsingfors 1877 skrev Lagus in sig i Nyländska avdelningen. Han var en av de aktivaste medlemmarna och gjorde sin största insats inom avdelningens arbete med traditionsinsamling. Lagus blev ansvarig för det planerade samlingsverket Nyland. Han vägledde studenterna som sändes ut på fältarbete för att samla in traditionsmaterial, granskade de inkomna samlingarna och redigerade en volym med nyländska folkvisor som utkom 1887 och fick en fortsättning 1900. År 1882 blev Lagus filosofie kandidat med laudatur i romersk litteratur och betyg i grekiska, orientalisk litteratur, nordisk historia, botanik och fysik. Särskilt under 1880-talet medarbetade han i flera tidningar och tidskrifter. Under en vidsträckt resa i Europa, som han företog med stipendiemedel 1888–1889, skrev Lagus en lång serie resebrev till Nya Pressen.
Ernst Lagus var en av de litterärt intresserade studenter som i början av 1880-talet bildade föreningen ABC. Ur denna fria kamratsammanslutning utvecklades föreningen Verdandi som vände sig ”till det unga svensksinnade Finland”. Föreningens främsta mål var att höja den svenska litteraturen i Finland, och man utgav 1882–1887 tidskriften Verdandi.
Lagus hade redan 1884 i Verdandi skrivit om behovet av ett svenskt litteratursällskap i Finland. År 1885 grundade ett antal unga vetenskapsmän med C. G. Estlander i spetsen Svenska litteratursällskapet, till vars uppgifter enligt stadgarna hörde att ”samla, bearbeta och offentliggöra vittnesbörden om den svenska kulturens uppkomst och utveckling i Finland”. Lagus förde genast fram tanken att det nygrundade sällskapet skulle ta ansvar för traditionsinsamlingen bland svenskarna i Finland. Enligt hans mening stod folkloristiken för något av det värdefullaste i finlandssvensk kulturtradition.
Litteratursällskapets ordförande C. G. Estlander kände från sin tid som inspektor vid Nyländska avdelningen Lagus erfarenhet på området. De planer Lagus framlade för sällskapets styrelse inbegrep en brett upplagd insamlingsstrategi med i bygderna utsända fältstipendiater som skulle teckna upp ”all slags svensk folkdiktning i vårt land”. Lagus framstöt fick sin verkan, och hösten 1887 grundades Folkloristiska kommittén. Till ordförande utsågs A. O. Freudenthal, men den ledande kraften var Lagus. Kommittén utarbetade en detaljerad handledning i insamling av folkminnen, och det material stipendiaterna lämnade in (och som i dag utgör stommen i Svenska litteratursällskapets folkkultursarkivs samlingar) synades noga av kommittén. Lagus förde ofta själv rödpennan när det gällde att värdera en nyinkommen traditionssamling. Hans korta, bitande anteckningar är som Gunnar Landtman konstaterat ”ofta kuriösa, alltid personliga och tvärsäkra”.
Arbetet framskred effektivt och traditionssamlingarnas antal växte från år till år. Från styrelsens sida blev man angelägen om att knyta Lagus närmare till Litteratursällskapet. När professor Wilhelm Lagus, som suttit i sällskapets styrelse sedan dess grundande, anhöll om att inte bli återvald invaldes sonen Ernst i hans ställe 1891. Ernst Lagus kom att sitta i Svenska litteratursällskapets styrelse i 27 år.
Ernst Lagus egentliga förvärvsarbete rörde sig på ett annat fält, inom skolvärlden. Han auskulterade vid Svenska normallyceum i latin, grekiska, sång samt gymnastik och avlade pedagogie examen 1888.
Lagus var förkämpe för den på hans tid framträdande privatskoletanken. Han inledde sin bana som lärare i latin vid Nya svenska läroverket 1884–1892 och i svenska vid Helsingfors lyceum 1884–1886. Han var även anställd vid Lyceum för gossar och flickor 1889–1892, vid Svenska privata läroverket för flickor 1890–1892, vid Svenska fortbildningsläroverket i Helsingfors från 1892 samt vid Privata svenska flickskolan i Helsingfors, där han 1892 blev anställd som föreståndare. Lagus satte i hög grad sin prägel på skolan, som blev känd som ”Laguska skolan”.
Lagus hade haft för avsikt att avlägga licentiatexamen och sammanställde i slutet av 1880-talet en avhandling om den klassiska språkundervisningens historia i Finland. Till följd av den stränga kritik opponenten vid disputationstillfället anförde beslöt han dock att dra tillbaka sitt arbete (som redan godkänts av historisk-filologiska fakulteten). Incidenten belyser Lagus omvittnat impulsiva lynne och häftiga natur. Ernst Lagus publikationsverksamhet tangerade många vetenskaper och intresseområden. Hans särskilda intresse var rättskrivningsfrågan, men han publicerade även talrika uppsatser om andra pedagogiska spörsmål. I Svenska litteratursällskapets skriftserie redigerade Lagus några volymer behandlande brev och skrifter av H. G. Porthan och Michael Choraeus. Han utarbetade även flera artiklar om Litteratursällskapets folkloristiska samlingar och skrev en historik över Privata svenska flickskolan.
Vid sidan om sitt pedagogiska värv engagerade sig Lagus ständigt i den traditionsvetenskapliga sektorn, även om han själv var den förste att understryka att han inte var folklorist. Hans musikintresse kom till nytta även under hans tid som medlem av Svenska folkskolans vänners styrelse (1890–1893). Det var Lagus som tog initiativet till den första finlandssvenska sång- och musikfesten i juli 1891 i Ekenäs. Samma år utarbetade han för den första internationella folkloristiska konferensen i London en skrift om den svenska folkdiktningen i Finland.
Vid Svenska litteratursällskapets novembermöte 1908 nalkades Lagus styrelsen med flera förslag som vittnade om bredden i hans intressesfär. Han talade för att man inom sällskapet skulle börja samla in etnografiskt material och han rekommenderade att ortnamnsforskningen skulle intensifieras. Det radikalaste förslaget var att sällskapet skulle utge en monumentalutgåva innefattande hela det insamlade traditionsmaterialet. Lagus uttryckte tanken att ”de gömda skatterna” i sällskapets traditionssamlingar skulle öppnas och att det stora verket han gav namnet Finlands svenska folkdiktning skulle bli till glädje för gemene man. Lagus ansåg att ett verk av denna art även skulle ha stor betydelse för den jämförande folkloristiska forskningen utanför landets gränser. Förslaget hade noga förberetts i Folkloristiska kommittén, som också valt lämpliga fackmän till redaktörer för de olika delarna av verket. Styrelsen godkände förslaget, och till ledare för redaktionsarbetet utsågs Ernst Lagus. I dag omfattar serien Finlands svenska folkdiktning 22 band med visor, folkmusik, folkdans, folktro, folkmedicin, ordspråk, gåtor och lekar. Lagus själv såg endast de två första volymerna med folksagor tryckas 1917.
Lagus underströk också vikten av att finna en kanal där ”de unga krafterna kunde framlägga resultaten av sina studier” och lyckades med sina kolleger, trots motstånd i styrelsen, genomdriva att Litteratursällskapet 1916 grundade skriftserien Folkloristiska och etnografiska studier. Siktet var även här ställt på en internationell fackpublik. Den kortlivade serien blev en föregångare till Litteratursällskapets senare traditionsvetenskapliga skriftserier.
I sin beundran för Johan Ludvig Runeberg var Lagus brinnande. Hans utgåva Förklaringar till Fänrik Ståls sägner för skolbruk kom ut i flera upplagor. På Lagus förslag tillsatte Litteratursällskapet 1899 en kommitté för planerandet av ett Runebergsbibliotek, där samtliga editioner av Runebergs arbeten och översättningar av dessa, originalmanuskript, brev, musikalier, bilder och konstverk skulle samlas. Runebergsbiblioteket inrättades och Lagus ägnade sysslan som föreståndare för det mer än tjugo år.
En svår sjukdom som länge fördystrat Lagus liv tog så småningom överhanden. Vid årsmötet 6 maj 1918 avgick han ur Svenska litteratursällskapets styrelse och avsade sig ledarskapet för den folkloristiska verksamheten. Redan några år tidigare hade han lämnat lärarvärvet. Ernst Lagus avled 1923. Minnesorden över honom skrevs av både pedagoger och traditionsforskare. Entusiasm, rastlös iver och ett lejons kampvilja var egenskaper med vilka man karakteriserade den avlidne. Ernst Lagus hade utsetts till hedersmedlem av Svenska litteratursällskapet 1919. I sitt tackbrev beskrev han sig själv som den arbetsvillige tjänaren, reservsoldaten som alltid varit redo att kämpa för de gemensamma idealen.
Carola Ekrem
Ernst Vilhelm Lagus, född 7.1 1859 i Helsingfors, död 14.9 1923 i Helsingfors. Föräldrar stadsrådet, professor Wilhelm Lagus och Kastalia Wickmann. Gift 1896 med Berta Vilhelmina Smedslund.
PRODUKTION. Om folkhögskolan (1891); Nyländska folkvisor, Nyland III (1887); Nyländska folkvisor II. Nyland V (1893); Studier i den klassiska språkundervisningens historie i Finland med afseende fäst vid förhållandena i Sverige och andra länder. Akad. avhandling (1890); Bref från Henrik Gabriel Porthan till samtida I. (1898, supplement 1912); Mikael Choraei valda dikter med en lefnadsteckning (1901); Bref, tal och andra skrifter af Mikael Choraeus (1903); Förklaringar till Fänrik Ståls sägner (1904); Privata svenska flickskolan i Helsingfors 1889–1914 (1914).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Brages pressarkiv, Helsingfors. Biografiska avdelningen. O. Andersson, Finländsk folklore. Tidig kalevalaforskning. Finlandssvensk insamlingsverksamhet (1967); T. Steinby, Forskning och vitterhet. Svenska litteratursällskapet i Finland 1885–1985, I, Det första halvseklet (1985); G. Landtman, Ernst Lagus. Förhandlingar och uppsatser 37. (1924).
BILDKÄLLA. Lagus, Ernst. Foto: Ateljé Nyblin. Museiverket.