HOFFMAN, Henrik 

(1599–1666) 

Prost, bibelöversättare 

Henrik Hoffman hörde tillsammans med Martinus Stodius och Gregorius Favorinus till den första finska bibelöversättningskommissionen. Kommissionen leddes av Aeschillus Petraeus. Hoffman är den ende av medlemmarna i kommissionen vars arbete lämnat spår i de bevarade källorna.

Henrik Hoffman var son till fogden på Saris gård i Virmo. Han gick i skola i Åbo och prästvigdes senast 1625. Samma år blev han predikant i Masku, för att 1627 bli befullmäktigad kyrkoherde där. Redan som ung väckte Hoffman uppmärksamhet för sin lärdom. År 1628 fick han försvara sin gamle lärares, Gabriel Petri Melartopaeus, synodalavhandling vid det första prästmötet. 

Hoffman blev prost i Masku härad 1630 och innehade detta ämbete fram till sin död. Han hann därmed uppleva fyra biskopar i Åbo. Vid biskop Aeschillus Petraeus begravning i januari 1658 var han den äldste prosten i stiftet. Hoffman skötte flitigt sin tjänst: enligt källorna företog han på fyra årtionden tolv visitationsresor. Den första uppgiften om en visitation härstammar från Rimito 1638 och den sista från Yläne 1665. Av de bevarade protokollen framgår dessutom att domkapitlet i Åbo ofta skickade ut prosten i Masku för att lösa olika konflikter som uppstått i prosteriet. 

Hoffman uppträder också i andra sammanhang i protokollen. I juli 1657 fick domkapitlet ta del av en redogörelse för vad prosten företagit sig med en viss Kerttu Sipintytär i ölkällaren på Kankas gård. Hoffman suspenderades från sin tjänsteutövning tills han kunde bevisa att han var oskyldig. Han lyckades uppenbarligen med detta eftersom han snart kunde fortsätta i sitt ämbete. Ett allvarligare ärende behandlades i domkapitlet sommaren 1661 då Hoffman anklagades för att ha tvingat ränta av en fattig änka och inte betalat ut den fastslagna lönen till sin kaplan. Ärendet, som var besvärligare än vanligt, krävde en intervention från biskopen. Johannes Terserus tillrättavisade i skarpa ordalag Hoffman och underströk prästens skyldighet att vara hörsam inför domkapitlet. 

Hoffman var en mycket förmögen man och ägde hemman i Rimito, Nousis, Virmo och Merimasku. Man vet att han utrustade åtminstone en ryttare för Karl X Gustavs krig. Att han hade en stor förmögenhet visar även de porträtt som Jochim Neiman 1652 målade av Hoffman och dennes hustru Hebla Galle som avlidit två år tidigare. Detsamma gäller även Hebla Galles gravvård i Masku kyrka. 

På biskop Rothovius begäran tillsatte regeringen i april 1638 en bibelöversättningskommission bestående av fyra personer. Som ett resultat av kommissionens arbete utkom den första helt finskspråkiga Bibeln i Stockholm i juni 1642. Kommissionens arbete byggde förutom på Mikael Agricolas finska översättningar också på det arbete en tidigare kommission, som tillsatts 1602, åstadkommit. Enligt regeringens instruktioner skulle kommissionen använda en ren och god finska som allmänt kunde förstås i landet och dessutom noga följa originalspråken i Bibeln och i Martin Luthers senast granskade tyska översättning. 

I slottet Skoklosters bibliotek finns ett exemplar av Agricolas Uusi testamentti bevarat som Henrik Hoffmans ”käre fader Hans Hoffman” köpt i Åbo den 5 maj 1610 och skänkt till sin son. Henrik Hoffman gjorde ett stort antal korrigeringar i företalet och i Matteusevangeliet; en stor del av dem överfördes till den Bibel som utkom 1642. Korrigeringarna syftade uttryckligen till att uppnå en så god och ren finska som möjligt. 

Redan på 1600-talet fanns en första finsk Bibel i nationalbiblioteket i Paris. På baksidan av titelbladet finns en dedikation tryckt med stor frakturstil, till en överinspektör vid tullen. Exemplaret är ett av de trettio till en början oinbundna exemplar som prosten i Masku och de andra tre översättarna fick som belöning för sitt arbete. Det förefaller som om Hoffman låtit trycka dedikationer i de exemplar han själv gav bort som gåva. 

Som belöning fick översättarna skattelättnader, i Hoffmans fall skattefrihet för gården i Rimito. När Hoffman besökte Stockholm hösten 1642 lade han fram ett klagomål för drottning Kristinas förmyndarregering, i vilket han förklarar att han fördärvat sin hälsa och nästan mist synen under det betungande översättningsarbetet. Regeringen ersatte också Hoffman och Gregorius Favorinus för deras mödosamma stadsresor genom att skänka dem vardera etthundra silverdaler. 

Simo Heininen 

Henrik Hoffman, född 1599 troligtvis i Virmo, död senast 9.5.1666 i Masko. Föräldrar fogden på Saris i Virmo och Mietois Hans Hoffman och Karin Andersdotter. Gift 1626 med Hebla Pedersdotter Galle, efter 1650 med Maria Staffansdotter Schröder. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. S. Heininen, Lehtorikapitulista professorikapituliksi 1604−1721. Turun tuomiokapituli 1276−1976 (1976); S. Heininen, Vanhaa suomalaista kirjallisuutta ulkomaisissa kirjastoissa. Bibliophilos 1991; S. Heininen, Mikael Agricolasta vuoden 1642 Raamattuun. Biblia 350. Suomalainen Raamattu ja Suomen kulttuuri (1992); N. Ikola, Ensimmäisen suomalaisen Raamatun historiaa. Turun sivistyshistoriaa (1927); P. Lempiäinen, Piispan- ja rovastintarkastukset Suomessa ennen isoavihaa (1967); A. Oja, Maskun kirkkoherrat Hemming Henrikinpoika ja Henrik Hoffman. Genos 1964; M. Parvio, Isaacus Rothovius (1959); A.F. Puukko, Suomalainen Raamattumme Mikael Agricolasta uuteen kirkkoraamattuun (1964); M. Rapola, Henrik Hoffman, puristinen kielenkorjaaja. Suomi 110:3 (1963). 

BILDKÄLLA. Hoffman, Henrik. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4501-1416928957107

Upp