Skriv ut
THURONIUS, Andreas
(1632–1665)
Professor i filosofi och i fysik
Andreas Thuronius var en av de första professorerna vid Åbo akademi som var födda i Finland. Samtidigt var han ett av akademins mest kända namn, trots att han avled redan vid 32 års ålder. Thuronius tillhörde kansler Per Brahes favoriter och utnämndes redan som tjugotreåring till professor i filosofi. Han var begåvad och flitig men hans arbeten var inte särdeles originella. Vid sidan av filosofi ägnade han sig åt astronomi och astrologi samt gav ut kalendrar.
Den brådmogne Andreas var son till kaplanen Thuro Theodoriksson i Tavastkyro. Han gick först i Tavastehus elementarskola och sedan i Björneborgs trivialskola, för att som 15-åring skrivas in vid Åbo akademi 1648. Sin magisterexamen avlade han på kort tid; han var 20 år gammal vid promotionen 1653. På konsistoriets rekommendation reste han följande år till Stockholm, där han till en början fick tjänst som informator hos greve Arvid Wittenberg och senare som kansler Per Brahes privatsekreterare.
Thuronius var under hela resten av sitt liv Brahes favorit och skyddsling. Kanslern beslöt att Thuronius trots sin unga ålder skulle utses till professor i logik och metafysik vid Åbo akademi. Avsikten torde ha varit en önskan att minska teologernas inflytande vid universitets filosofiska fakultet. Professuren innehades vid denna tid av den svenskfödde Johan Pratanus, som på egen begäran utsetts till kyrkoherde i Pargas. Fastän Brahe hade uttalat sin vilja att se Thuronius som efterträdare, ställde sig konsistoriet likväl på tvären och yrkade på Axel Kempe, som hade tjänat akademin längre. Våren 1656 utsågs emellertid den tjugotreårige Thuronius från tredje förslagsrum, och lyckades snart genom sin begåvning och flit skingra den missämja åsidosättandet hade föranlett.
I egenskap av Brahes förtrogne kunde Thuronius på många olika sätt inverka på universitetets verksamhet. Han var med om att utforma Brahes statuter, som kom att följas vid universitetet från 1661 ända fram till 1828, även om de aldrig fick någon officiell bekräftelse. Sin forna konkurrent Kempe, också han från Finland, rekommenderade Thuronius 1657 till professuren i politik och historia, som hade blivit ledig efter Michael Wexionius-Gyldenstolpe när denne utsågs till assessor vid hovrätten.
För att ta sig ur sin ekonomiska knipa intresserade sig Thuronius för professuren i fysik, som blivit ledig efter att Abraham Thauvonius 1659 övergått till teologiska fakulteten. Han utnyttjade sina relationer till Brahe och till sin svåger Henrik Tawast, som var sekreterare för finländska ärenden vid Kanslikollegium. Följande år fick han fullmakt att tills vidare även sköta professuren i fysik vid sidan av sitt eget ämbete. Den nyutnämnde prokanslern Johannes Terserus beklagade sig till kanslern över att Thuronius utnämnts utan att konsistoriet hade haft möjlighet att ta ställning i frågan. Enligt Terserus var det hart när omöjligt för en och samma person att sköta två arbetsdryga professurer. Thuronius skötte likväl också undervisningen i fysik med berömvärd flit och till ungdomens avsevärda förkovran, som det heter i konsistoriets senare utlåtande. Under hans presidium hölls även några naturvetenskapliga disputationer. Hans tidiga frånfälle omintetgjorde planerna på en mer omfattande lärobok i fysik. Den bevarade inledningen till en svenskspråkig lärobok i astronomi, som man tidigare har ansett vara skriven av Thuronius, torde härstamma från professorn i matematik, Simon Kexlerus. Någon fullständig visshet råder likväl inte. Manuskriptet innehåller ett kort omnämnande av Nicolaus Copernicus teori.
Speciellt hedervärt var Thuronius uppträdande i det sorgligt ryktbara fallet Henrik Eolenius 1661. Denna begåvade gosse till fattiga föräldrar undslapp sig några ovarsamma ord, anklagades för trolldom och kastades i fängelse. Genom att rentav förvränga röstningsresultatet drev prokansler Terserus och rektor Enevald Svenonius, en nitisk talesman för den rätta tron, igenom en dödsdom. Kansler Brahe ville likväl ha en utredning i frågan och bad i förtroende Thuronius om upplysningar. Denne redogjorde då i detalj för händelsernas gång och framlade sin åsikt att Eolenius i själva verket inte hade gjort sig skyldig till annat än pojkaktigt skryt. Enligt Thuronius hade prokanslern varit övernitisk och förhastat sig till att döma gossen. På så sätt hade Terserus genom anklagelsen om trolldom svärtat Finlands rykte. Eolenius dömdes slutligen till kyrkotukt, men hans framtid var förstörd. Thuronius uppfattning torde även ha påverkats av att han själv som ung student angivits för att bedriva magi. På grundval av vänners vittnesmål hade han visserligen i konsistoriet friats från anklagelserna, men även framledes fick han rykte om sig att vara magiker.
Ett gemensamt intresse för Brahe och Thuronius var astronomin och tidens modevetenskap astrologin. I december 1664 visade sig en komet på stjärnhimlen och en annan följde i mars–april året därpå. Redan i januari sände Thuronius till Brahe en beskrivning av den första kometen, och i april bad Brahe professorn att avgöra om det rörde sig om en och samma eller om två skilda kometer. I sitt svar från maj konstaterar Thuronius att det gällde två skilda kometer. Liksom Brahe trodde också Thuronius att kometerna var gudomliga varsel om krig, uppror, upplopp, intriger och sammansvärjningar mot de höga regenterna, stora omvälvningar vars like ännu inte skådats.
Till de almanackor han publicerade fogade Thuronius enligt tidens sed även förutsägelser om händelser det kommande året, ett prognosticon. Sådana till en del ofullständigt bevarade almanackor finns för åren 1660, 1661, 1664 och 1665. Eventuellt har Thuronius också utgivit almanackor för åren 1654 och 1655, eftersom konsistoriet hade beviljat honom medel för tryckningen, men inte ett enda exemplar har bevarats. I sina astrologiska uppfattningar är Thuronius likväl moderat. Såväl i 1665 års almanacka som i dissertationen De influxu astrorum in mundum sublunarem (Om stjärnornas inflytande på den sublunära världen) från 1664 hävdade han att stjärnorna, även om de hade ett mångskiftande fördolt inflytande på naturfenomenen, ändå inte kunde styra människors fria vilja. Ännu mindre gick det att förutsäga en nyfödds kommande liv.
Thuronius var rektor i två repriser 1662–1664, men det sistnämnda året begärde han förtida befrielse från sitt uppdrag. Som rektor försökte Thuronius 1664 åstadkomma en förlikning mellan Terserus och Svenonius i den berömda synkretismtvisten.
Något långt liv blev Thuronius inte förunnat. Redan vintern 1665 klagade han över en åkomma i bröstet, uppenbarligen lungtuberkulos, och bad om förflyttning från akademin till ett lättare arbete. I augusti 1665 begav han sig sjövägen till Reval för att hämta läkemedel, eftersom det inte fanns något apotek i Åbo, men dukade under nästan omedelbart efter skeppets avfärd.
I september ordnade akademin en minneshögtid över Thuronius, där den sista hälsningen framfördes av senare professorn i matematik, Johannes Flachsenius. På tidsenligt sätt är talet retoriskt och lovprisande, men innehåller även en del värdefull information om Thuronius levnadsöde. Enligt talaren var Thuronius en till sin natur sällskaplig man, som ofta bjöd hem sina studenter. Eventuellt var detta även en av orsakerna till hans ekonomiska trångmål. Trots lönen från två professurer och den inte helt oansenliga hemgift hustrun Sara Meissner förde med sig, lämnade Thuronius familjen med stora skulder. På änkans begäran beviljade kansler Brahe dödsboet två nådeår. Enligt en skönlitterär tolkning hade Thuronius bett Brahe om adelskap och några frälsegods som tillhörde hans mormors släkt utan att Brahe dock reagerade på brevet, varefter relationen mellan dem svalnade.
Under det decennium Thuronius var lärare vid universitetet presiderade han vid 33 disputationer. Större delen av dissertationerna hade han själv författat; de publicerades senare i hans omfattande verk Institutiones logicae och Compendium metaphysicae. Böckerna innehåller också annat material än dissertationerna. Thuronius skriver i förordet till Institutiones logicae att böckerna grundar sig på hans föreläsningar. Institutiones logicae var det mest omfattande kompendiet i logik i hela riket.
Redan under sin livstid vann Thuronius ryktbarhet. I en gratulationsdikt heter det att Platon, Aristoteles och Ramus, om de uppväcktes från de döda, skulle tävla om att få bli hans lärjungar. En ovanlig tilläggsuppgift i akademins matrikel meddelar att Thuronius var en skarpsinnig tänkare. Hans skrifter är dock föga originella. Visserligen förutsattes inte originalitet av tidens akademiska lärare, tvärtom uppmanades de att hålla sig till traditionen. Thuronius verk är, liksom många av de skriftserier som utgavs under Åbo akademis första tid, i första hand tänkta som hjälpmedel för studenterna.
Nyare forskning har visat att Thuronius lärobok i logik var sammanställd av liknande utländska verk och att en stor del härstammade från föregångarnas undervisning i logik. Under epoken tävlade två logiska skolor med varandra, den ena förankrad i fransmannen Pierre de la Ramées (Petrus Ramus) verk, den andra grundad på Aristoteles, som återigen var på modet. Hos Thuronius framträder spår av bägge riktningarna. Logik är konsten att begrunda riktigt, ars bene disserendi, i syfte att utröna sanningen – en definition som Thuronius har hämtat från Ramus. Den delar sig i läran om begreppen (argumentum), i läran om bedömningar (axioma) och i läran om slutledning, eller metoden.
I Åbo undervisades logiken enligt Thuronius principer fram till stora ofreden. I den omfattande inledningen till sin logik redogör Thuronius för filosofins väsen och historia. Filosofins syfte är att med kunskapens hjälp fullkomna det mänskliga förnuftet och att med den hedersamma handlingens hjälp fullkomna den mänskliga viljan, något som för människan närmare det högsta jordiska goda. Filosofin är en Guds gåva, strider inte emot teologiska principer, men kan tjäna teologin enbart om den är underställd densamma (principen ancilla theologiae).
I Compendium metaphysicae definieras metafysiken som läran om det varande som sådant. Liksom i det logiska verket är framställningen detaljerad och enligt tidens sed noggrant indelad. I den allmänna delen utreder Thuronius det varandes affektioner, alltså dess grundläggande egenskaper, och i den speciella delen det varande som substans och accidens (tillfällig egenskap). Substansen är antingen immateriell (andlig) eller materiell. Den förra undersöks av pneumatologin, den senare av fysiken. De nya filosofiska strömningarna, som framför allt representerades av Francis Bacon och Descartes, hade ännu inte fått inflytande över Thuronius. Bacon omnämns bara indirekt, medan Descartes direkt fördöms.
Thuronius skrev ett trettiotal latinska tillfällesdikter, främst sedvanliga gratulationer till avhandlingar samt promotions- och bröllopsgratulationer. Giftermålet mellan Karl X Gustav och Hedvig Eleonora hyllade han med en konstfärdig barockdikt på hexameter. Å akademins vägnar välkomnade han 1659 friherre Gustav Bielke, som återvänt från Moskva, med en lysande oration som hör till de mest imponerande alster som frambringades vid akademin i Åbo under dess första sekel.
Iiro Kajanto
Andreas Thuronius, född 31.10.1632 i Tavastkyro, död 8.8.1665 i Uittamo. Föräldrar kaplanen, senare kyrkoherden i Tavastkyro Thuro Theodoriksson och Valborg Abrahamsdotter. Gift 1657 med Sara Meissner.
PRODUKTION. Se T. Laine & R. Nyqvist, Finlands nationalbibliografi 1488−1700 (1996); A. Maliniemi, Andreas Thuronius. [Delineatio cometae in presbyterio Ikalensi a.D. 1664 et 1665 observati]. Historiallinen arkisto 39 (1942); T. Melander, Personskrifter hänförande sig till Finland 1562−1713. Biografisk förteckning (1951); J. Vallinkoski, Turun akatemian väitöskirjat 1642−1828 I−II (1962−1969); J. Vallinkoski, Suomen almanakat ja kalenterit 1608−1956. Suomen almanakan juhlakirja (1957). Manuskript till en svenskspråkig lärobok i astronomi, Uppsala universitetsbibliotek.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Consistorii Academici Aboensis äldre protokoller I−III (1884−1898); C.M. Schybergson, Per Brahes brevväxling rörande Åbo akademi I−II (1922−1938). A. Heikkinen, Paholaisen liittolaiset. Noita- ja magiakäsityksiä ja -oikeudenkäyntejä Suomessa 1600-luvun jälkipuoliskolla (1969); J. Hintikka, Suomen kirjallisuus 7 (1978); A. Hultin, Bidrag till Litteratur- och Lärdomshistorien i Finland (1913); M. Klinge et al., Kungliga akademien i Åbo 1640−1808 (1988); M. Klinge, Professorer (1989); S. Knuuttila & I. Niiniluoto, Kuinka Bacon tuli Suomeen. Hyöty, sivistys, kansakunta (1986); J. Lounela, Die Logik im XVII. jahrhundert in Finnland (1978); J. Lounela, Ensimmäinen ruotsinkielinen tähtitieteen oppikirja. Opusculum 1987; T. Rein, Filosofins studium vid Åbo universitet (1908); S.J. Salminen, Enevaldus Svenonius 1 (1978); S. J. Salminen, Kartesiolaisuus suomalaisen ortodoksian ongelmana. Finska kyrkohistoriska samfundets årsskrift 1980−1981; C.M. Schybergson, Per Brahe och Åbo akademi 1−2 (1915, 1940); B. Widén, Prästmötet i Åbo stift 1629−1864 (1967).
BILDKÄLLA. Thuronius, Andreas. Namnteckning. C. von Bonsdorff, Åbo stads historia under sjuttonde seklet II (1904).
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4551-1416928957157