Gabriel Rein var historiker och framför allt medeltidshistoriker. Hans största samhälleliga förtjänst utgjordes dock av hans insats som universitetsrektor. Som liberalt sinnad i en brytningstid av nationellt och politiskt uppvaknande lyckades han balansera mellan kejsarens förtroende och studenternas popularitet. Efter att ha avgått från sin rektorsbefattning gjorde han ännu en insats för Finlands statistik.
Gabriel Rein d.ä. växte upp i ett prästhem i Karelen och skrevs in i Viborgs gymnasiums tredje klass höstterminen 1812. Han avlade studentexamen vid akademin i Åbo 1817. Hans studier vid Åbo akademi resulterade i en filosofie kandidatexamen, varefter han 1823 disputerade för filosofie magistergraden. Året innan hade Rein anställts vid akademins bibliotek som e.o. amanuens. Efter Åbo brand 1827 flyttade Rein med universitetet till den nya huvudstaden Helsingfors och blev 1829 t.f. lektor i tyska språket. Han blev ordinarie lektor 1832, varpå han två år senare från andra förslagsrum utnämndes till professor i historia, en tjänst som han innehade ända till 1860.
Gabriel Rein var alltså historiker till sitt gebit. Han var framför allt medeltidsforskare, ett område där han fortsatte i H. G. Porthans fotspår. Rein kunde i sin forskning påvisa att ortodoxa missionärer verkat i Karelen redan innan de första romersk-katolska missionärerna kom dit. Han undersökte bl.a. det andra korståget och platsen för Birger Jarls landstigning. Utgående från sina föreläsningar utarbetade han senare den första detaljerade helhetsframställningen av Finlands historia fram till Borgå lantdag 1809. Den kom ut postumt i början av 1870-talet och förmedlade då en något annan bild av landets historia än den samtidigt utkomna Yrjö Koskinens Lärobok i finska folkets historia.
Sin största samhällsinsats gjorde Gabriel Rein onekligen som rector magnificus för Kejserliga Alexanders-universitetet. Rein fungerade i två perioder som dekanus vid historisk-filologiska sektionen och verkade 1845–1848 som prorektor. Därefter valdes han fyra gånger till rektor, ett ämbete som han beklädde i tio år, 1848–1858. Han tvingades avgå efter ett studentupptåg som framkallade de styrandes misshag över ordningen vid universitetet. Det var fråga om ett spektakel ”Dramatiskt ditt och datt” som studenterna uppförde till förmån för en insamling av medel till studenthuset som då skulle byggas. Rein hade som rektor krävt att de äldre studenterna skulle granska manuskriptet och stryka eventuella övertramp, men spexet gick hårt åt bl.a. J. V. Snellman och F. Cygnaeus. Vicekansler J. R. Munck beskyllde Rein för blåögdhet och kanslerssekreteraren E. Stjernvall-Walleen anlände till Helsingfors från S:t Petersburg med anledning av affären. Med utgången av vårterminen inlämnade Rein sin avskedsansökan.
Gabriel Rein d.ä. var alltså rektor för universitetet under en mycket svår brytningsperiod, när han tvingades balansera mellan den auktoritära styrelsen och den liberala studentungdomen. Han var emellertid inte enbart ”beskedlig”, vilket samtiden ibland beskyllde honom för, utan vågade också ta ställning i delikata frågor. Under sitt rektorat tvingades han ingripa med disciplinära åtgärder mot studenterna med anledning av deras politiska opinionsyttringar, t.ex. efter kattserenaden vid en fest för M. A. Castrén 1849, den s.k. Tölömiddagen 1855 där det utbringats skålar för Rysslands fiender, affären med informatören Tamelander samma år och skåltalen vid promotionen 1857.
Därutöver skrev Rein i januari 1858 ett brev till ministerstatssekreteraren A. Armfelt om censurförhållandena i storfurstendömet. Bakgrunden var att ministerstatssekretariatet fått klagomål angående Zacharias Topelius Helsingfors Tidningar. Rein försvarade den finländska tidningspressen och framförde som sin åsikt att censuren tillämpades alltför strängt.
Rein lyckades under sina år som rektor upprätthålla ett relativt lugn bland studenterna, trots att studentavdelningarna drogs in och trots att språkförordningen avgavs 1850. Han stod även på god fot med tronföljaren storfurst Alexander, vilken vid sitt besök i Helsingfors i mars 1851 tagits emot av rektor Rein. Då Alexander II som ny regent i mars 1856 åter besökte Finlands huvudstad, höll Gabriel Rein vid middagen ett tal till kejsaren, där han påpekade att ett liberalare system också med tanke på ungdomen skulle vara ändamålsenligt. Reins tal vid kröningsfesten i september samma år väckte även det uppseende, när han i försiktiga ordalag framförde det finska folkets önskan om en lantdag. Önskemålet blev verklighet när kejsaren sammankallade den första lantdagen som hölls i storfurstendömet 1863.
Ända in på 1860-talet tvingades universitetets rektor fungera som ”studentpolis”, och de flesta rektorer blev av den anledningen impopulära. Gabriel Rein var ett undantag, han åtnjöt stor popularitet bland studenterna. I egenskap av rektor ingick han som ledamot i en kommitté som skulle utarbeta nya statuter för universitetet, och han försvarade studenternas egna avdelningar när dessa korporationer förbjöds i de nya statuterna 1852. Han hyste också stor förståelse för de illegala studentavdelningarnas strävanden och verkade för deras legaliserande, vilket skedde året efter hans död. I egenskap av viborgare hade Gabriel Rein i en följd av år varit verksam inom Viborgska avdelningen, först som kurator och senare som inspektor. Han hyste ända sedan ungdomen sympati för finskhetens sak, han var vad man kunde kalla fennofil, men samtidigt var han även liberal och tillhörde under ständermötena på 1860-talet den moderata falangen.
Gabriel Rein adlades 1856 och tilldelades samma år kansliråds titel. Hans ätt introducerades på Finlands riddarhus 1863. Därmed kunde han ta säte och stämma i lantdagarna 1863–1864 och 1867 som ledamot av ridderskapet och adeln. Rein var vid båda lantdagarna medlem av statsutskottet. Han valdes år 1864 av prästeståndet till medlem av bankfullmäktige, enligt S. G. Elmgren ”ett högst olyckligt val”, då Rein inte ansågs förstå sig på finansiella angelägenheter. Rein, som 1842–1848 varit medlem av censurkommittén, stod vid 1867 års lantdag på liberalernas sida, mot bl.a. senator J. V. Snellman, i kampen mot förslaget till ny presslag som kringskar pressfriheten. Ständerna förkastade förslaget, väl medvetna om att detta skulle leda till återinförande av förhandscensuren följande år.
Gabriel Rein var dock en god vän till J. V. Snellman. Tillsammans med vicekansler Munck påverkade han bl.a. utnämningen av J. V. Snellman till professor i sedelära och vetenskapernas system som filosofiprofessuren hette då den återinrättades i januari 1856. Redan 1838 hade Rein försvarat Snellman i en konflikt med konsistorium, vilket renderade honom en sträng reprimand. Under signaturen -l-n skrev han i Helsingfors Tidningar i april 1858 artikeln ”Litteraturblad och protesterna”, där han försvarade sin gamle vän mot ett angrepp från liberalernas sida, föranlett av Snellmans kritik av de finska emigranterna i Sverige. Rein tillhörde 1861 även de 16 undertecknarna av ”protesten” mot August Schauman, som kraftigt hade kritiserat Snellman.
Gabriel Rein tillhörde Finska Litteratursällskapets grundare 1831 och fungerade som dess prefekt, d.v.s. ordförande, vid två olika tillfällen, åren 1841–1853 och 1863–1867. Han var även med i Lördagssällskapets krets tillsammans med bl.a. Runeberg, Snellman, Cygnaeus, Castrén, Nervander och Nordström, och medarbetade under 1830-talet i Runebergs Helsingfors Morgonblad. Rein var vidare stiftande ledamot av Finska Vetenskaps-Societeten. Han var medlem av ett flertal utländska lärda sällskap, bl.a. Geografiska sällskapet i S:t Petersburg och Institut historique i Paris. Som prorektor tog han i sitt inskriptionstal 1845 initiativ till grundandet av Akademisk läseföreningen för att studenterna skulle kunna bekanta sig med gemensamt beställda tidningar. Han ingick också i den 1855 tillsatta kommittén för omorganiserandet av elementarläroverken i Finland. Rein var intresserad av nykterhetssträvandena och blev som universitetets rektor 1853 invald i en kommitté som hade till uppgift att arbeta för nykterhetens sak. Kommittén ombildades 1860 till nykterhetsföreningen Måttlighetens Vänner.
Efter sin avgång från professuren i historia ägnade sig Rein bl.a. åt statistiska undersökningar och utarbetade med statsunderstöd en länsstatistik för Finland. På Snellmans försorg blev han 1865 utnämnd till chef för det provisoriska statistiska ämbetsverket i Finland. Strax efter lantdagens avslutning avled Gabriel Rein i juni 1867. På hans grav reste Finska Litteratursällskapet senare en minnesvård och vid avtäckningen av denna den 30 maj 1869 höll J. V. Snellman ett varmt minnestal på svenska till sin bortgångne vän. Han tog i talet fasta på Reins insats som fostrare av Finlands ungdom och gav honom ett vackert eftermäle. Från Rein och hans hustru härstammar en stor akademisk släkt. Sonen Thiodolf och sonsonen Gabriel blev professorer, den förre i filosofi och den senare i allmän historia, likaså dottersönerna Kustavi och Arvi Grotenfelt, den förre professor i historia, den senare i filosofi.
Lars-Folke Landgrén
Gabriel Rein, född 20.12.1800 i Jäskis, död 24.6. 1867 i Helsingfors. Föräldrar kapellanen i Nyslott, filosofie magister Karl Rein och Sofia Dorothea Lilius. Gift 1829 med Sedig Edla Ekblom.
PRODUKTION. De vetere Carelia ante occupationem Suecanam (1825−1830); De rerum Fennicarum scriptoribus ante conditam Academiam Aboensem (1828); Finlands forntid i Chronologisk öfversigt, åtföljd af de förnämsta händelser ur Rysslands och Sveriges historia (1831); De loco, quo, arma Tavastis illaturus, appulerit Birgerus Dux (1833); Biskop Thomas och Finland i hans tid (1838−1839); Statistisk teckning af Storfurstendömet Finland (1843); Berättelse öfver Storfurstendömet Finlands förvaltning ifrån år 1855 till början af år 1862 (1862); Föreläsningar öfver Finlands historia, utgifna efter författarens död, utg. M. Akiander och Th. Rein (1870−1871). Se även T. Carpelan och L. O. T. Tudeer, Helsingfors universitet. Lärare och tjänstemän från år 1828 II (1925).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Gabriel Reins arkiv 1828−1871, Nationalbiblioteket; M. Klinge, Studenter och idéer. Studentkåren vid Helsingfors universitet 1828−1960 II (1971); M. Klinge et al., Kejserliga Alexanders Universitetet 1808−1917 (1989); Th. Rein, Johan Vilhelm Snellman I−II (1895−1901); J. V. Snellman, Samlade arbeten XII (1998); Th. Rein, Gabriel Rein. Suomalaisuuden merkkimiehiä IV (1917); Viborgs gymnasium 1805−1842. Biografisk matrikel, utg. H. Hornborg och I. Lundén Cronström (1961).
BILDKÄLLA. Rein, Gabriel. SKS/Litteraturarkivet.