EDELCRANTZ, Abraham Niclas 

(1754–1821) 

Akademibibliotekarie, teaterchef, president i Kommerskollegium 

Abraham Niclas Edelcrantz inledde sin bana som bibliotekarie vid Åbo akademi och skapade kontakter till de litterära kretsarna i Stockholm. Han vann Gustav III:s gunst och fick många administrativa och kulturpolitiska uppgifter. Edelcrantz, som visade sig vara en uppenbar litterär begåvning, intresserade sig främst för teaterkonst samt för mekaniska uppfinningar, av vilka den mest betydande var den optiska telegrafen.

Abraham Niclas Clewberg, adlad Edelcrantz, föddes i Åbo 1754. Fadern var professor vid Åbo akademi, men båda föräldrarna härstammade från rikets svenska sida. Efter att ha blivit student 1766 studerade sonen såväl litteraturhistoria som naturvetenskap, med lärare som Henrik Gabriel Porthan, Pehr Adrian Gadd och Pehr Kalm. Clewberg kan således sägas ha varit en produkt av akademins storhetstid. Han blev filosofie magister 1772 och docent i naturkunnighet och litteraturhistoria 1773. 

Clewberg övergick sedan i akademins tjänst, där han under lång tid var bibliotekarie. Edelcrantz var god vän med poeten Johan Henric Kellgren och medlem i Aurorasällskapet. I Åbo Tidningar som sällskapet gav ut publicerades den unge Clewbergs första skaldestycken. Gustav III uppmärksammade honom då han uppträdde som förste opponent vid en disputation som kungen åhörde under sitt Åbobesök 1775. Framträdandet ledde till att Clewberg fick i uppdrag att ordna kungens handbibliotek 1776. Småningom fick han även andra uppgifter. Under slutet av 1770-talet och i början av 1780-talet var Clewberg en viktig kontaktperson mellan de akademiska kretsarna i Åbo och Stockholms litteratörer. Speciellt betydelsefull var hans insatser för att skaffa ny litteratur till Åbo och akademins bibliotek. Han flyttade själv över till Stockholm 1783. 

Clewberg är ett typiskt exempel på en produktiv polyhistor under upplysningstiden. Han var lika hemmastadd i naturvetenskaperna – hans specialitet var elektricitetslära – som i litteratur och teater. Clewbergs ämbetsmannabana blev följaktligen mycket brokig: han blev andre direktör vid de Kungliga teatrarna 1783 och förste direktör 1804; han blev handsekreterare hos Gustav III 1787, företog två längre studieresor utomlands 1790 och 1801–1804, blev ledamot av Generaltulldirektionen 1787; förlänades kansliråds titel 1794; utnämndes till överintendent och preses för Konstakademien 1805; var verksam i otaliga kommittéer av skilda slag, utnämndes till direktör i Lantbruksakademien 1812 och slutligen till president i Kommerskollegium 1813. Clewberg adlades 1789 med namnet Edelcrantz. Han deltog i alla riksdagar 1792–1818, och upphöjdes i friherrligt stånd 1815. Samtiden ansåg Edelcrantz vara lämplig för så gott som alla slags administrativa och kulturpolitiska uppdrag. 

Tyngdpunkten i Edelcrantz verksamhet ligger dock på tre områden där han fick visa prov på särskild begåvning: litteratur, teaterkonst och mekaniska uppfinningar. Hans litterära produktion begränsade sig i stora drag till Gustav III:s regeringstid, och den har en klar rojalistisk tendens; Edelcrantz var dock aldrig beräknande när han skrev sina dikter. Han prisade kungens statskupp 1772 liksom hans hemkomst från Italien 1784, och han göt tårar när änkedrottning Lovisa Ulrika avled 1782. Höjdpunkten i hans skönlitterära produktion var Ode til svenska folket (1786), vars nyantika, patriotiska verser medförde en upptakt för denna typ av poesi och kom att inspirera Esaias Tegnérs ”Svea”. Diktverket medförde att han valdes in i Svenska Akademien. 

Tack vare sitt teaterintresse kom Edelcrantz att stå kungen nära. Uppgiften som andre teaterdirektör var dock påfrestande; den kungliga teaterns kassakris under kriget mot Ryssland ledde till svåra konflikter med skådespelarna. Edelcrantz måste också tillsammans med sin ungdomsvän Kellgren verka som censor av svenskspråkiga skådespel från 1785. Utlandsresan han gjorde 1790 för att studera teater och för att värva skådespelare var däremot mycket framgångsrik. Edelcrantz utnämndes slutligen, 1804, till förste direktör för teatern, men då hade det intellektuella klimatet redan förändrats och blivit mycket kyligt gentemot teaterkonsten. Hans verksamhet på denna post fördunklades av de beskyllningar som överståthållaren Anders Fredrik Skjöldebrand riktade mot honom om vanskötsel av teaterns ekonomi. 

Edelcrantz hade skapat hela sin karriär som Gustav III:s gunstling inom olika kulturområden. Efter kungens död anpassade han sig smidigt till den nya situationen och började dra nytta av det andra, rationella och naturvetenskapliga draget i sin personlighet. Han slutade nästan helt att skriva dikter – dikterna där han sörjde kungens död ”offentliggjorde” han enbart genom att fästa dem på väggen vid sitt sommarnöje Skuggan på Djurgården – och ägnade sig åt praktiskt arbete. Den nye makthavaren Gustaf Adolf Reuterholm smickrade han ändå med en kantat, som upplästes vid en ceremoni vid avtäckningen av Reuterholms föräldrars gravsten i Sjundeå. 

Den mest uppseendeväckande av Edelcrantz tekniska uppfinningar var den optiska telegrafen. Edelcrantz blev intresserad av fransmannen Claude Chappes telegraflinje mellan Paris och Lille. Han skrev Afhandling om Telegrapher och Försök til en ny Inrättning däraf (1796) och upprättade i experimentsyfte en telegrafförbindelse mellan Stockholm och Drottningholms slott. Edelcrantz optiska telegraf hade byggts av en mast i vars topp var fästa tre horisontella armar under varandra och på dem tio ställbara luckor. Luckornas ställning var synlig fram till nästa telegrafpunkt. Med apparaten kunde man skicka sammanlagt 1024 olika signaler, som kunde avläsas med kikare. Under normala väderförhållanden kunde man skicka ca 10–12 signaler i minuten från en telegrafstation till nästa. 

Den viktigaste telegrafförbindelsen var den linje som gick över Ålands hav från Signilskär till Grisslehamn. Då det vid menföre var svårt att ta sig över Ålands hav, kunde man i varje fall behändigt sända meddelanden från Finland till Sverige och tvärtom. Budskapet om att ryska trupper hade anfallit Finland i februari 1808 förmedlades med hjälp av Edelcrantz telegraf så fort till Stockholm att kejsar Alexander I:s krigsförklaring inte hunnit fram. Som en följd av detta lät Gustav IV Adolf fängsla Rysslands sändebud. Under finska kriget utvecklade Edelcrantz telegrafförbindelsen så att den kom att omfatta hela linjen Landsort–Stockholm–Gävle. 

Edelcrantz tekniska intresse omfattade också ångmaskiner som han importerade från England till Sverige. Han uppfann själv en säkerhetsventil för ångpannor, för vilken han 1803 fick ett engelskt pris. Edelcrantz uppfann också en maskin för linnespinneri och en maskin för torkning av spannmål, ett nytt slag av ugnsplåtar och en luftpump. Han installerade med Samuel Owens hjälp ångmaskiner som skulle användas vid textiltillverkning på Lidingö utanför Stockholm samt vid två av kronans brännvinsbrännerier inne i staden. Det mest betydande projektet var dock en ångkvarn, den s.k. Eldkvarn, som byggdes på Kungsholmen 1806 på den plats där Stockholms stadshus sedermera uppfördes. Som president i Kommerskollegium drev Edelcrantz en frihandelslinje, vilket ibland ledde till att han råkade i konflikt med merkantilismens anhängare. 

Edelcrantz bevarade sin otroliga arbetsförmåga och forskariver fram till sin dödsbädd. När han kände att han blev svagare, rapporterade han till de sörjande som samlats kring honom på ett vetenskapligt sätt hur han kände att hans livsfunktioner höll på att upphöra. Under begravningen slogs hans nya friherrliga vapen sönder, då han inte efterlämnade några arvingar. 

Kari Tarkiainen 

Abraham Niclas Clewberg, fr.o.m. 1798 Edelcrantz, född 29.7.1754 i Åbo, död 15.3.1821 i Stockholm. Föräldrar professorn i teologi Carl Abraham Clewberg och Agatha Charlotta Fahlenius. 

PRODUKTION. Sorge-tal, öfver ... Lovisa Ulrica (1782); Epilogue, vid tilfälle af Hans kongl. Maj:ts återkomst til Stockholm. Stockholm (1784); Ode til svenska folket. Stockholm (1786); Då ... 1793 uppå deras graf i Finland det monument upprestes, af en sörjande son ... baron Gustaf Adolph Reuterholm. Stockholm (1793); Afhandling om telegrapher och försök til en ny inrättning däraf. Stockholm (1796); Strofer och epigram i Åbo Tidningar sedan 1773; artiklar i tekniska ämnen, översättningar. Bibliografi hos C.-F. Corin, Edelcrantz, Abraham Niclas. Svenskt Biografiskt Lexikon 12. Stockholm (1949). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. J. af Forselles, A.N. Clewberg-Edelcrantz och hans omgifning (1903); N. J.A. Risberg, Svenska telegrafverket III. Den optiska telegrafens historia i Sverige 1794−1881. Göteborg (1938); H. Schück & K. Warburg, Illustrerad svensk litteraturhistoria IV. Stockholm (1928); K. Tarkiainen, Finnarnas historia i Sverige 1 (1990). 

BILDKÄLLA. Edelcrantz, Abraham Niclas. Silhuett. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4852-1416928957458

Upp