APPELBERG, Bertel 

(1890–1977) 

Förlagsman, aktivist 

Bertel Appelberg var verkställande direktör för Söderström & Co förlagsaktiebolag i över fyrtio år. Appelberg deltog som aktivist i Finlands frigörelsekamp och han var som kurator för Nylands nation en central gestalt inom studenthögerkretsar under mellankrigstiden. Han tillhörde högern inom Svenska folkpartiet och var 1931–1939 ordförande för det högerradikala Aktiva studentförbundet.

Bertel Appelberg avlade studentexamen vid Svenska normallyceum i Helsingfors 1908 och inledde samma år sina studier i litteraturhistoria vid Kejserliga Alexandersuniversitetet. Han blev filosofie magister 1912 efter att 1909–1910 ha bedrivit studier vid Sorbonne i Paris. Han tjänstgjorde 1911–1914 som extra ordinarie amanuens vid Helsingfors universitetsbibliotek och företog 1913 en studieresa till London. Appelberg anställdes i april 1913 av Söderström & Co förlagsaktiebolag som språkgranskare och korrekturläsare och när bolagets disponent sommaren 1915 avvek utomlands efter en förskingringsskandal, fick Appelberg av styrelsen uppdraget som tf. disponent för förlagsbolaget. 

Det ansågs självklart att Appelberg omedelbart skulle överta disponentskapet för Söderström & Co, men då han 1914–1915 i allt högre grad engagerade sig i aktiviströrelsen, avböjde han denna post och nöjde sig med att vara litterär rådgivare. Detta interimistiska arrangemang räckte till nyåret 1917, då Appelberg utsågs till disponent och verkställande direktör för bolaget, en post som han innehade ända till sin pensionering 1960. 

Under Bertel Appelbergs ledning stabiliserades Söderström & Co:s ekonomi, ett försök från Holger Schildts sida att ”erövra” bolaget slogs tillbaka och förlagsbolagets utgivningsprofil blev småningom alltmera kulturinriktad. Släkten Appelberg, representerad av fadern Karl och sonen Bertel, hade redan 1913 investerat i bolaget och blev Söderström & Co:s största aktieägare på 1920-talet, en position som bokindustrimagnaten Amos Anderson följande decennium övertog. År 1929 inlöste bolaget Holger Schildts läroboksutgivning. 

Liksom sin två år äldre bror Runar, en av jägrarrörelsens ledare, tillhörde Bertel Appelberg studentaktivisternas skara och var en central gestalt inom studenthögerkretsar. Han var bl.a. medlem av styrelsen i studentkåren vid Helsingfors universitet 1913–1914. Appelberg var aktiv inom Nylands nation, där han deltog i den underjordiska verksamheten på 1910-talet till förmån för jägarna i Lockstedter Lager, en verksamhet som inbegrep värvning av manskap till jägarbataljonen, hemlig korrespondens och diplomatisk aktivitet i Helsingfors, Stockholm och Berlin. Han var 1915–1917 medlem av Aktiva kommittén för Finlands frigörelse och verkade under frihetskriget som finländsk konsul i Haparanda. 

Appelberg representerade de svensksinnade inom aktiviströrelsen och högerkretsarna inom Svenska folkpartiet (SFP). Han var följaktligen även med om att starta den av Söderströms utgivna Östsvensk Tidskrift 1917–1918. Östsvenskhet kallades den riktning inom svenskheten, som dels framhävde finlandssvenskarnas ställning i Finland och dels betonade deras nationella samhörighet med Sverige. Appelberg stod som tidskriftens ansvarige utgivare och i redaktionen ingick även bl.a. Arvid Mörne, Gabriel Nikander och Hugo J. Ekholm (sedermera Ekhammar). 

När några nylänningar efter kriget i oktober 1918 grundade DHN (De Hederliga Nylänningarna) blev nationens dåvarande kurator (1917–1919) Bertel Appelberg dess ordförande. Förlaget vid Bangatan 3 fungerade som ett slags kansli för denna studentikosa klubb, även kallad ”Falangen”. Appelberg knöt gärna sina vänner till förlagsbolaget och av DHN:s medlemmar var åtminstone Nils Lüchou, Henrik Zilliacus och Appelbergs yngre bror Eilif, även han litteraturhistoriker, anställda vid förlaget. DHN:s medlemmar förenades i sitt engagemang för Finlands självständighet och nationens samtliga inspektorer 1913–1937 samt kuratorer 1909–1930 rekryterades ur klubbens led. Bertel Appelberg tillhörde den exklusiva skaran av Nylands nations hedersledamöter, en utmärkelse som han mottog 1958. Därtill var han också hedersmedlem av Jägarförbundet. 

Kretsen inom DHN framförde våren 1919 det radikala kravet på ett autonomt Svensk-Finland, varvid även Bertel Appelberg talade varmt för denna sak. När Ålandsfrågan blev aktuell följande år stödde Appelberg, liksom övriga ledande finlandssvenska politiker, den finländska regeringens hållning. När det högerradikala Aktiva studentförbundet grundades 1931 blev Bertel Appelberg – aktivistveteran och representant för Svenska folkpartiets högerfraktion – dess självskrivne ordförande, ett uppdrag han skötte 1931–1939. Han var tillsammans med bl.a. P. H. Norrmén och Jarl Gallén en av tillskyndarna för det konstituerande mötet i januari 1931 och fungerade också som mötets ordförande. Efter förbundets grundande förekom en hel del kritik i tidningspressen och som ett svar på denna försvarade Appelberg och Gallén förbundet och dess målsättning i Studentbladet i april 1931. 

Aktiva studentförbundets verksamhet fick dock aldrig en sådan profil som man tänkt sig, vilket föranledde Appelberg att i förbundets femårshistorik 1936 understryka strävandena efter försoning i språkfrågan, där han lade all skuld för språkkampens tillspetsning på äktfinnarna. Redan 1929 hade de svensksinnade högerkrafterna, representerade av bl.a. Appelberg, Norrmén, Petter Forsström och Erik von Frenckell, planerat utgivningen av ett eget organ. Tanken förverkligades emellertid först inför SFP:s partidag i maj 1937, nu i Aktiva studentförbundets regi. Svensk Botten (1937–1944) blev språkrör för högerfraktionen i kampen mot den så kallade laglighetslinjen, som fick viktigt flankstöd av den yngre generationen av nyliberaler inom partiet. Appelberg deltog under en period även i tidningens redaktionsarbete. 

Som verkställande direktör för Söderström & Co förlagsaktiebolag vidareutvecklade Bertel Appelberg även sina litterära intressen. Han medarbetade från 1913 flitigt i den finlandssvenska kulturtidskriften Nya Argus, för vilken författaren och litteraturhistorikern Emil Zilliacus var ansvarig utgivare. I Nya Argus anmälde Appelberg rikssvensk litteratur och lyrik, av bl.a. Hjalmar Söderberg, Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam. Han stod även som författare till läroboken Svensk litteraturhistoria för lärdomsskolor som utgavs i tre upplagor åren 1921–1928. År 1931 utgav han Svensk diktning i urval, som även utkom i förnyade upplagor på femtio- och sextiotalet. 

Under Appelbergs ledning satsade Söderström & Co under mellankrigstiden på flera storverk: Herrgårdar i Finland (1919–1929), Finlands Frihetskrig 1918 (1921–1925) och flera böcker om jägarrörelsen samt t.ex. Bernhard Estlanders Elva årtionden i Finlands historia (1919–1930). Appelberg var även förtrogen med anglosaxisk litteratur, vilket innebar utgivning av bl.a. Bertrand Russells skrifter. På 1930-talet utgav förlaget även verk av högerextremistiska författare, medlemmar av det så kallade Svarta gardet, som Jarl Gallén, Örnulf Tigerstedt och Göran Stenius, utan att Appelberg själv åtminstone i offentligheten tog ställning för vare sig den tyska nazismen eller den italienska fascismen. 

Bertel Appelberg hade också rent vetenskapliga ambitioner, vilka fullbordades under krigsåren, i och med att han 1944 disputerade med en litteraturvetenskaplig avhandling, Teorierna om det komiska under 1600- och 1700-talet. Efter sin pensionering 1960 inledde han en bana som skriftställare och skrev bl.a. studierna ”Gustav Alm – Rich. Malmberg” och De fyra musketörerna. Enligt Alexandre Dumas och i verkligheten. I sistnämnda bok skildrar han bakgrunden till Dumas d.y:s berömda roman. 

Under efterkrigstiden fortsatte förlaget sin traditionella utgivningslinje och den piprökande aktivistveteranen Bertel Appelberg framstod som försvarare av vita och humanistiska traditioner i konservativ anda. Men han framstod även som en nydanare i fråga om utgivningen, vilket bl.a. Söderströms och Natur och Kulturs gemensamma storsatsning Illustrerad svensk ordbok (1955) bar vittne om. När Bertel Appelberg 1960 gick i pension från Söderströms efterträddes han som verkställande direktör av sin kusins son Göran Appelberg, vilken han själv skolat till sin efterträdare, men kvarstod dock som medlem av förlagsbolagets styrelse. Andra nya namn i ledningen var bolagets litterära chef Johannes Salminen och brorsonen Carl Appelberg, som utnämndes till produktionschef. 

I mitten av 1960-talet avgick Bertel Appelberg ur Söderström & Co:s styrelse, efter en schism med bolagets nya ledning om utgivningen av Paavo Rintalas roman Fjärrpatrullen (på finska Sissiluutnantti), som förlaget utgav 1964. Rintalas roman beskrev officerskårens sexliv vid fronten. Kampen slutade med ett nederlag för den konservativa linje som Appelberg förespråkade och t.ex. författaren Tito Colliander bytte förlag till Schildts. Det skedda efterlämnade hos Bertel Appelberg en bitter eftersmak – oförändrad fram till hans död 1977. Det ledde även till att den barnlöse Appelberg ändrade sitt testamente och donerade sina aktier i förlagsbolaget till Svenska litteratursällskapet (Astrid och Bertel Appelbergs fond). 

Bertel Appelberg tillhörde de samhällsbärande och konservativa elementen i den finländska republiken. Hans engagemang i förlagsbranschen medförde många förtroendeuppdrag, såsom medlemskapet i förvaltningsrådet för Finlands förlagsförening och i Nordiska bokförläggarerådet. Bland andra uppdrag kan nämnas medlemskapet av styrelserna för Tammerfors Linne och Jernmanufaktur Ab, Finlands Gummifabrik Ab, Finska Kabelfabriken Ab, Nokia Ab och Nordiska föreningsbankens förvaltningsråd. Appelbergs konstnärliga ådra tog sig även uttryck i ett intresse för teater. Sålunda var han under en följd av år medlem av direktionen för Svenska teatern i Helsingfors. Han förlänades professors titel i början av 1960-talet. 

Lars-Folke Landgrén 

Gustav Bertel Appelberg, född 11.7.1890 i Kymmene, död 10.9.1977 i Helsingfors. Föräldrar intendenten, diplomingenjören Karl Joel Appelberg och Olga Sofia Saxén. Gift 1919 med Astrid Alexandra Elfgren. 

PRODUKTION. Svensk litteraturhistoria för lärdomsskolor (1921); Teorierna om det komiska under 1600- och 1700-talet (1944); Gustav Alm - Rich. Malmberg. Historiska och litteraturhistoriska studier 37 (1962); De fyra musketörerna. Enligt Alexandre Dumas och i verkligheten (1969). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Appelberg, Söderström & Co förlagsaktiebolag 1891–1915 (1966); G. von Bonsdorff, Självstyrelsetanken i finlandssvensk politik åren 1917–1923 (1950); H. Ekberg, Führerns trogna följeslagare. Den finländska nazismen 1932–1944 (1991); Stark ström med egna vågor går genom hafvet. Nylands Nations historia 1643–1993. Red. J. Hansson & L.-F. Landgrén (1993); H. Meinander, Aktiva Studentförbundet, Historiska och litteraturhistoriska studier 64 (1989); G. Stjernschantz, Ett förlag och dess författare. Söderström & c:o förlags ab 1891–1991 (1991); Svenska folkskolans vänners kalender 1978. 

BILDKÄLLA. Appelberg, Bertel. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5554-1416928958160

Upp